Jag tänkte inleda med att adressera elefanten i rummet. Sist Lösnummer recenserade TekNats julsittning för ungefär ett år sedan så skrevs det inga lovord direkt. När jag recenserade sittningen förra året så valde jag att vara kritisk på grund av att jag helt enkelt bryr mig om min egen kårsektion. Jag kände att det fanns ett stort utrymme för förbättring och en uppsättning styrelsemedlemmar kompetenta nog att utföra denna förbättring. Tiden rör sig bara i en riktning. Mycket kan hända på ett år och man kan inte gå runt och uppehålla sig vid gammalt groll. När jag nu i december, på frusna ben stapplade in över tröskeln på Ritz, kände jag just så –jag var återigen en tom canvas, redo att bli målad med alla kvällens intryck, fri från inrotad juliska och gamla förtretligheter. Låt oss alla flyta i samma ström i några timmar.
När julsittningen som denna recension berör närmade sig så var det som vanligt ett stojande och stökande, ett halkande och huttrande, ett frossande och krökande. Det var som att jag traskade på glädjefyllda moln den där gnistrande midvinternatten, det var kallt, mycket kallt. Alkoholhaltig dryck må ha haft ett finger med i spelet. Väl inne på det före detta badhuset Ritz var det genomgående dekorerat med girlanger, glitter och ballonger. TekNat hade sannerligen tapetserat rummet med en guldskimrande känsla av gemenskap. Det var alltså här det var tänkt att jag skulle drunkna i julanda.
Denna sittning utgjordes av en uppsättning spex som så många andra sittningar innan. Parallellt med spexen såldes det lotter som oavkortat gick till TekNats sparbössa för Musikhjälpen, ett hedervärt ändamål. Det som emellertid gör julsittningen unik är att spexen endast inträffar om intäkterna från lottförsäljningen når vissa milstolpar.
Innan det första spexet kunde dra igång blev Lösnummer nämnda av toastmastern med anledning av förra årets recension, något som innerligen uppskattas av oss på redaktionen. Det första spexet gick ut på att TekNats studiesociala utskott tågade upp på scenen och sjöng luciasånger. Eller ja, det lät väl mest som ett icke koordinerat brölande.
TekNats Studiesociala tar i för full hals...
Trots att sången saknade klang och stämindelning så var spexet ett charmigt, intimt och överlag lämpligt sätt att inleda sittningen på. En tradition jag hoppas är kvar nästa år. Sedan var det dags för julbord.
Som recensent kan man inte låta bli att känna sig ompysslad när man står öga mot öga med en rad uppdukade bord med ett urval frapperande julklassiker. Dekadent och samvetslöst frossade jag ostört av det kopiösa julbordets utbud som i år utklassade IKEA:s. Om du står med huvudet i toalettskålen under denna sittning är det nog allt annat än alkohol som forsar ur struphuvudet, jag var näst intill i ett berusat tillstånd på grund av allt fett och salt. Julbordet innehöll allt man förväntar sig, bland annat gravad lax, Janssons frestelse och ris à la Malta. Den senaste julsittningens vålnad gick dock igen i form av Janssonen, som även i år hade smaken av bränd peppar. Överlag skulle jag säga att maten smakade bra, särskilt när man tar biljettpriset på 300 kr i beaktning.
Något som förmodligen inte var tänkt som ett spex men märkligt nog var oerhört komiskt och underhållande var när TekNats alldeles egen FUM-samordnare Love skulle ta ton till snapsvisan ”till spritbolaget ränner jag”. Det som sedan hände var att Love berusat stapplade sig fram till ungefär mitten av låten, sedan kom han av sig och var tvungen att börja om.
Glada studenter mätta och belåtna efter julbord!
Detta händelseförlopp upprepades minst en gång. Aldrig har ett TekNat-spex varit så underhållande som detta, en eloge till Love. Även om det möjligtvis inte var avsiktligt så bjöd han på sig själv, som man givetvis ska när man spexar, hela mitt bord gapskrattade.
Det nästkommande på programbladet var ett ganska konstigt spex. Det gick kort sagt ut på att TekNats nuvarande och före detta generaler, med juckande rörelser, skulle lirka in grillkorvar, fastsurrade i snören, i varandras munnar. Oerhört besynnerligt egentligen men samtidigt en unik idé och en utmaning som sätter samarbete och motorik på eldprov, på pappret i alla fall. I praktiken gjorde sig spexet inte så bra eftersom folket i publiken verkade ganska ointresserade, spexet var inte direkt i rampljuset. Var man däremot som längst två meter ifrån händelseförloppet och kunde se vad som faktiskt hände var det ett helt okej spex, generalerna såg i alla fall ut att ha kul, som bilden nedan också visar. I ett annat spex stod generalerna vända med ryggarna mot publiken en stor del av tiden och de läste från en projektor. Detta spex gjorde mig så förvirrad att jag glömt bort alla detaljer, det kanske var lite för abstrakt för mig.
Före detta TekNat-generaler "juckar korv".
Nästkommande höjdpunkt från kvällen inträffade när TekNat skramlat ihop 15 000 kr från lottförsäljningen, och var rubricerad som ”present från styrelsen”. Presenten var ingen mindre än eurovisiondeltagaren och föredettingen Robin Bengtsson som brände av en handfull låtar till publikens stora glädje. Vad ska man säga, hatten av för TekNats styrelse som lyckats få dit en etablerad artist. Även om Robin Bengtsson inte är min kopp te så måste jag medge att han bjöd på en proffsig show som sonika var väldigt uppskattad av julsittningens gäster. De flesta såg ut att ha det riktigt trevligt och bandet spelade tajt som i kyrkan.
Publiken kunde sig inte motstå att omsluta Robins gitarrspel.
När TekNat sedan hade en milstolpe kvar efter Robin Bengtssons uppträdande undrade nog de flesta hur de skulle kunna toppa det, det undrade nog TekNat också och struntade blankt i det. Vid den sista 20 000 kr gränsen så var TekNats grand finale två personer i sumodräkter och tomteluva som bjöd på erotisk dans. Ett möjligtvis lite märkligt nummer i kontrast till högbudgetproduktionen innan.
Jag antar att man inte kan ha en julsittning utan lite snusk, detta nummer var åtminstone mer juligt än tidigare perversioner. Att bevittna detta spex kan likställas med att se dynga rinna i takt. Det går inte dra någon annan slutsats än att TekNats avsikt med detta var att representera sexuella minoriteter.
De erotiska sumo-tomtarna.
Nu är vi här, drygt ett år efter den förra julsittningen som TekNat arrangerade, vilken blev något omtalad. Så hur julfixerade är egentligen TekNat? Efter att ha besökt båda sittningarna är jag ändå mycket nöjd med både spexen och maten, även om jag gjort mig lite lustig i denna text. Jag ser framför allt en markant förbättring. Denna julsittning innehöll en bra balans mellan julen och det tölpiga som studentlivet medför. Självklart finns det små förbättringsområden, vilka jag nämnt tidigare, men sett i ett större sammanhang bleknar de till petitesser. Sittningen var rätt och slätt proffsig och visar på en studentkår som är villig att lära sig av sina tidigare felsteg. En studentkår som befinner sig i ständig utveckling. Jag är genuint imponerad.
Mat: 3/5
Spex: 3/5
Miljö: 4/5
Pris: 4/5
Slutbetyg: 4/5
Skribent: Simon Franssén
Fotograf: Simon Franssén