Det stormar i min hjärna. Livet svänger och på en timme kan jag ha upplevt hela känsloregistret. Jag vill känna allt på samma gång och jag vill inte känna något alls. Jag hatar förändringar men behöver något nytt hela tiden: en ny hobby, en ny stad, en ny riktning, en ny stil. Tankar, känslor, humör och livsinriktning ändras fort. Jag känner väldigt intensivt och fort. Jag är glad, jag är ledsen, jag älskar, jag hatar, jag är varm, jag är kall, jag är allt och jag är ingenting på samma gång. Det finns inte mycket gråzoner att landa i, det är högt eller lågt. Jag är stum eller skrikande, vinst eller förlust.
Det kallas borderline, eller emotionellt instabilt personlighetssyndrom på läkarspråk. Det gör att tankar, känslor, humör och livsinriktning svänger fort. Det är som att åka berg- och dalbana, fast i sitt eget huvud. Det är att känna allting väldigt intensivt och snabbt. Hör jag om någon intressant person kan jag snöa in mig helt, i typ en vecka, och läsa, se och lyssna på allt om denna person. Efter en vecka har jag övergett prinsessan Diana och vet istället allt om Thomas Quick. Det är svårt att hänga med i svängarna eftersom det går så fort. Under en timme kan jag ha känt mig oövervinnerlig, helt hopplös, skitrolig och den fegaste personen som finns. Jag har svårt att hantera mina känslor och agerar ofta på dem innan jag hinner tänka. Jag kan skrika av glädje, brusa upp över något som inte borde göra mig så ilsken och hysteriskt gråta över att min bil behöver lagas. Det är intensiva känslostormar över småsaker men jag kan också bli alldeles varm i själen av en kruka i min favoritfärg, en vacker handstil eller ett fint ord. Jag kan också lätt gå från väldigt nedstämd till sprudlande glädje.
Att leva med borderline är både ”a blessing and a curse”, både något fint och något väldigt jobbigt. Det är att leva så intensivt i nuet att man inte förstår hur man för några timmar sedan kunde må så dåligt eller att man kommer att må bra igen. Känslorna är intensiva och det rationella tänkandet svagt. Jag lever i det jag känner nu och är säker på att resten av mitt liv kommer att vara som nu, trots att jag vet att det på några timmar kan svänga åt ett helt annat håll. Det är en känslostorm som gör mig till den charmigaste personen ni mött eller den jobbigaste personen man kan leva med. Det finns inga mellanting. Det är antingen svart eller vitt, älska eller hata. Det är att vara för mycket eller inte vara alls, att vara regnbågens alla färger eller grå som en skugga.
Det är svårt att veta vem jag är eller vad jag vill i livet eftersom jag i mitt huvud kan byta livsinriktning flera gånger och tänka att jag egentligen borde bli det, göra det, flytta dit eller bli en sådan person. Jag går från att vilja bli till polis (och även söka in till det) till att vilja bli statsminister, sjuksköterska, låtskrivare, radiojournalist och skådespelare. Det går från att vilja publicera denna krönika till att några minuter senare vilja slänga den dit ljuset inte når.
Skribent: Rebecca Stråhle-Wolke