Jag läste i någon föräldratidning att bebisar kan lära sig teckenspråk innan de lär sig prata. Perfekt tänkte jag eftersom min syster kan teckenspråk. Hon lärde mig några tecken och jag övade dem med lillen. ”Äta” var första tecknet han lärde sig. Lillen har alltid varit väldigt förtjust i mat och frukt, speciellt banan. Han kan äta en hel banan på under fem minuter. Det här var i somras när han var nio månader.
Så började lillen på förskola i september och de får lära sig lite teckenspråk där också. Lillen lärde sig snabbt ett nytt tecken. På väg till lekparken en dag så pekar han i handflatan med fingret. Jag fattar inte alls, inte lillens pappa, C, heller. Lillen pekar med fingret i handflatan igen. Jag frågar vad han menar och lillen svarar ”nananana”. Jag ringer min syster men hon kommer inte på vad det betyder, det är i alla fall inte lekpark. Lillen fortsätter göra tecknet lite då och då och blir arg när ingen förstår honom. Jag tänker att jag ska fråga nästa gång jag hämtar lillen på förskolan, men då har jag såklart glömt bort det.
Två veckor senare, tidigt på morgonen. Lillen sitter i sin stol och smular sönder en smörgås med leverpastej. Han pausar när C kommer och sätter sig vid bordet, skriker ”däää!” och pekar i handflatan. Så det var ipad han försökte säga hela tiden! C läser alltid tidningen på ipaden på morgonen. Inte det första ordet jag skulle gissa på att en ettåring kan. Men på förskolan har de faktiskt en ipad som de använder till att lära sig om djur och ta kort på saker som de gör.
Lillen tycker det är jätteroligt med ipaden och mobiler. Han vet att mobilen startar om han trycker på knappen och att det blir olika bilder om han drar med fingret. Han snodde min mobil och ringde mormor för några veckor sedan och igår lyckades han till och med smsa farmor ”A9ptttttttttttt”. Men efter att lillen raderade hela min kom-ihåg lista så fick C fixa så det inte går att använda mobilen utan att slå en kod först. Jobbigt. Jag hade en kod när jag precis köpt mobilen men efter att jag glömde koden när jag var bortrest en helg så tog jag bort den. Saknar det gamla hederliga knapplåset.
Om lillen har lärt sig prata till nästa år är frågan – kommer han att önska sig en Ipad i julklapp?
/ Jenny Eriksson Skribent
Comments