Någon gång under min hyfsat liberala men ändå övervägande lutheranska uppväxt fick jag höra att det fanns två och endast två dygder som betydde något här i världen. Arbete och förnuft. Dessa dygder stod över alla andra och skulle alltid prioriteras. Mina frikyrkliga rötter kunde jag lyckligtvis bryta redan i de tidiga tonåren. Dock undrar jag om inte spåren ändå finns kvar.
Zlatan ska ha sagt att ”Du kan ta en kille från Rosengård men du kan inte ta Rosengård från en kille.” Det är förmodligen sant, rötter går djupt. Djupare än man tror. Riktigt lika häftigt klingar inte ”Du kan ta en vit medelklassman från frikyrkan men du kan aldrig ta frikyrkan från en vit medelklassman.” Sanningshalten är nog beklagligt nog ungefär densamma, rötter går djupt. Djupare än man tror.
Efter en hård helg där dygdkontot gapat tomt efter alldeles för många öl och moraliskt flexibla beslut går det endast att fylla denna lucka med arbete. Hårda timmar, fyllda av dagars ansamlad ångest som antar fysisk form när man åstadkommer något. Det spelar egentligen ingen roll om det rafsas ihop ett PM om sakrätt, lyfts tegelstenar eller skrivs någon kontextlös krönika som denna. Det måste arbetas. Välmående och lärande i all ära men det här handlar om något annat. Det handlar om utlopp. Om att sona för sina synder och fylla dygdkontot så gott det bara går.
När man sedan arbetat hårt och dedikerat med vadhelst arbete som behagar kan man få några få minuters mental tomhet och vila innan arbetslusten kommer tillbaka. Och då ska man på det igen. Jag förstår att det här för vissa läsare kan ses som en osund och svartvit inställning till livet. Jag vill understryka att jag förstår att livet är mer mångfacetterat än endast arbete och förnuft. Men på måndag morgon efter en alldeles för hård helg kan det kännas tryggt att ruta in livet. Bara för en dag. Och om det faktiskt fungerar och jag får något uträttat så är jag nöjd. Jag har sex andra veckodagar att vara lycklig på men måndagar ska vara produktiva. Jävligt produktiva. Och det räcker för mig.
Imorgon ska jag ta tag i mitt liv och bli förnuftig. Men det är imorgon. Ikväll ska jag arbeta. Tills dygdkontot är fyllt till överflöd och jag kan börja veckan med gott samvete.