Mat i mängder, filmer man sett minst 15 gånger och hemvändare. Vissa lämnar campus, andra kanske till och med lämnar Örebro och några lämnar säkert Sveriges gränser. För med bara några dagar kvar till julafton är vi många som, på traditionellt vis, åker hem för att vara med våra familjer och fira jul. Men som alla studenter vet så är inte jul = ledighet, även om det är många som gärna skulle vilja ha det så. Visst kan jag hålla med, det var ju hur mysigt som helst att fira in jullovet med sin klass i grundskolan, hade man tur fick man dessutom pepparkakor och bara det fick en att sväva på moln. Men det bästa av allt var såklart att få vara ledig, att inte behöva göra läxor eller sitta på långtråkiga lektioner, och att veta att julaftonsmorgonen bara var några ynka dagar bort.
Med det sagt, eller snarare skrivet, är inte ett officiellt jullov så toppen som många tror och hoppas att det skulle vara. För samtidigt som vi är många som med spänning räknar ner dagarna till jul, finns det de som längtar tills att allt med julen har passerat. I ett land där julen varje år målas upp som den absolut bästa och största högtiden på året, där allt är glatt och mysigt, är det svårt att komma ihåg eller överhuvudtaget förstå, att julen vi har fått för oss att alla har, inte är verklighet.
Verkligheten är att julen är en tid som många far illa, den högtid som ska innebära kärlek och trygghet som familjer ska fira ihop, “barnens högtid”, är för många istället ett onödigt ont som de tvingas utstå, inte minst när skolor och arbeten stänger för jullov och julledighet.
Man talar oftast om barnen, att det ibland är de som får utstå jobbiga jular, vilket sorgligt nog absolut är sant, men de påfrestande och mörka jularna garanteras inte att försvinna bara för att ett barn växer upp och blir vuxen. Vi bör därför komma ihåg att när vi åker hem till våra familjer inför jul, och förbannar upplägget på svenska universitet och högskolor för att vi inte får gå på officiell julledighet, så finns de som är tacksamma över att de inte tvingas iväg på jullov utan tillåts att känna en trygghet i att studierna fortfarande är igång.
Med det konstaterat är jag tacksam att vi studenter inte blir ivägskickade på julledighet, att Örebro Universitet istället finns för de studenter som väljer att skapa sin egna verklighet och version av julen, oavsett om det är för att man aldrig firat jul, är trött på sina släktingar eller för att gångna jular har varit alldeles för svåra. Oavsett vad vi väljer att göra, och varför vi gör det, finns campus kvar på precis samma ställe som vi lämnade det sist.
Commenti