Har du hört om vem Tarana Burke är, vad Grupp 8 gjorde eller vem som var det första kvinnliga statsrådet i riksdagen och vilket år det var? Troligtvis inte, sorgligt nog.
Det är ingen nyhet att kvinnor inte får lika stor plats i historien som männen får. Männen har förtur i historieböckerna och eventuella kvinnor benämns allt för ofta endast som deras fruar. Vi kan rabbla svenska kungar, manliga soldater från andra världskriget och vilket år Columbus tog över Amerika men den feministiska revolutionen får inte plats i historieböckerna. En väldigt viktig del i vår historia saknas och vi måste prata om hur obildade vi egentligen är.
Det är få kvinnor och händelser gällande kvinnor som vi får lära oss om på historielektionerna i skolan. Drottning Kristina, Fredrika Bremer och den kvinnliga rösträtten kan det talas om i minsta drag, lite i förbifarten innan nästa historiska man ska få äran. En hel feministisk kamp och hälften av jordens befolkning sammanfattas till tre historiska händelser. Det finns så mycket fler kvinnor att berätta om, att lyfta fram. Här är några:
Karin Kock: Första kvinnliga statsrådet i riksdagen och första kvinnliga professorn i nationalekonomi. Ämbetsperiod mellan 1947 – 1948. Tarana Burke: Aktivist från New York som år 2006 skapade MeToo-rörelsen. Fadime Sahindal: Hedersmördad år 2002 av sin egen pappa och bror, endast 26 år gammal. Marie Curie: Polsk/fransk kemist och fysiker som forskade på bland annat radioaktivitet. Första kvinna att ta emot Nobelpriset (1903). Grupp 8: Feministisk organisation bildad 8 maj år 1968 i Stockholm. Kämpade för att kvinnor skulle få heltidsarbete och slippa enbart vara hemma med barnen. Kämpade även för att kvinnor skulle få tillgång till fri abort, smärtlindring vid förlossning och preventivmedel.
Alla nämnda ovanför är otroligt viktiga kvinnor som inte får vara med i vår historia, som inte får plats i våra läroböcker. Kvinnornas öde tystas som nästan alltid annars ner eller talas inte speciellt mycket om. Jag minns historielektionerna i skolan om häxprocessen i Sverige. Det är inte förrän nu, när jag är 22 år gammal, som jag inser hur hemska dessa mord var och vad häxprocessen faktiskt innebar. Oskyldiga unga kvinnor mördades på inga grunder alls men under skolans historielektioner lät inte dessa kvinnor som människor. De framställdes som vad de under den tiden även framställdes som: häxor.
Våra historielektioner är bristfälliga och visar bara en sida, den europeiska mannens sida som i historieböckerna allt för ofta framställs som god. Detta trots all den kamp som kvinnor fört genom historien trots motstånd som ofta slutade i döden. Tack för att ni kämpat för oss och för allt ni gett oss. Tack för att ni orkade kämpa trots att ni fick mer motvind än medvind. Tack för att ni gjorde mitt liv som kvinna lite lättare. Att historieböckerna inte tar upp er och er kamp är en skam men vi får inte glömma er. Vi ska aldrig glömma bort er. Historieböckerna behöver ändras. Helst igår men kanske går det framöver. Här är några kvinnor jag skulle vilja se i historieböckerna framöver:
Dagny Carlsson: Kvinna född år 1912 som började blogga då hon var 100 år gammal. Är nu, år 2019, 106 år gammal. Flydde från ett äktenskap med en våldsam man. Clara Henry: Youtuber som skrivit två viktiga böcker om mens och feminism. Saga Becker: Skådespelare och första öppet transidentifierad person att vinna en Guldbagge. Harnaam Kaur: Brittisk fotomodell med polycystiskt ovariesyndrom, en sjukdom som rubbar hormonerna och gör att man får ökad hårväxt i bland annat ansiktet. Tess Asplund: Aktivist som i Borlänge år 2016 som med stort mod ställde sig med näven upp i luften, framför ett helt tåg med nynazister.
Och såklart alla fantastiska kvinnor runt om i världen som orkar leva i patriarkatet. Det är vår tid att skriva historia nu.
Text: Rebecca Stråhle-Wolke Bild: Ida Källenback
Yorumlar