Tidigare i år sammanställde Universitetskanslersämbetet UKÄ antalet disciplinärenden för
2023. Enligt deras rapport stängdes 82 studenter av på grund av AI-fusk under 2023. Även
om rapporten visar att fusk verkar minska på universiteten så har en viss typ av fusk blivit
vanligare, det trendiga AI-fusket.
Kunskapens högborg, universitet, är som bekant en plats för lärande och personlig
utveckling. Men på den annars blå himmelen finns ett mörkt moln över studenterna som
kräver uppmärksamhet och hantering för att inte hänga allt för tungt.
Varför fuskas det så mycket då? För att kunna adressera problemet krävs förståelse för
varför studenter väljer att fuska. Studenter möts av en miljö i vilken en press och rädsla för
att misslyckas infinner sig och att fuska blir då till en frestande lösning. Fusk utgör en
alternativ väg till prestation, utanför den mer konventionella plugg-vägen. Om fusk och plugg
ändå leder till samma resultat, varför är endast den ena vägen okej? Kanske behöver man
återintroducera det gamla uttrycket “resan är målet”. Det kanske låter klyschigt men kanske
är det resan till betyget som är det väsentliga. Kanske är det lärprocessen av förståelse och
hårt arbete som formar din kunskap. Sen skulle man ljuga och leva i okunskap om man
påstod att universitetsstudier endast handlade om att lära sig saker. Det primära syftet med
betyget är att få ett examensbevis att sätta på cv:t.
Den moderna teknologins framsteg med AI i spetsen måste diskuteras i samband med fusk.
Även om det ger uttryck för höjdpunkten av mänsklig lathet, måste det nog ändå konstateras
att ju lättare det är att fuska desto mer fuskas det. Studenter sitter som med nyttokalkyler
och väger mellan arbetet av att plugga vs arbetet med att fuska. Och när det blir för jobbigt
att fuska, alltså på den nivån att det är lättare att bara plugga som vanligt, väljer man att inte
fuska. Men när det är prov på distans, tio kilometer från tantamensalen, eller när din laptop
innehåller en personlig assistent som kan allt och ger dig ett svar på tio sekunder; då blir det
svårt för studenter att motstå att välja den enkla vägen.
Vad händer då med de studenter som är dåliga på att fuska? Utan att bli alldeles för nördig
så regleras disciplinära åtgärder i 10 kap. Högskoleförordningen (1993:100). Om du
misslyckas med att fuska kommer en anmälan om misstanke om fusk och en efterföljande
utredning att genomföras. Om disciplinnämnden kommer fram till att du begått en
regelöverträdelse och en otillåten gärning finns det två disciplinära åtgärder, varning eller
avstängning.
Utöver de disciplinära konsekvenser studenter kan möta, kan även studenternas självkänsla
och självförtroende rubbas. Frågan är vilken betydelse de långsiktiga effekterna på
studenternas kunskapsutveckling egentligen har? Hur fusk påverkar den faktiska
inlärningsprocessen och försämrar studenternas förmåga att förvärva verklig kunskap
återstår att se.
Man kan inte diskutera fusk utan att ta upp de etiska övervägandena som pågår i varje
students huvud. I grunden innebär fusk en överträdelse av det förtroende som förväntas i
akademiska sammanhang. Fusk underminerar förtroendet för hela institutionen. I längden
kan till och med den akademiska integriteten ta stryk. Om fusk blir vanligare kan det leda till
att andra studenter tappar förtroende för utbildningen och allmänhetens förtroende för den
akademiska institutionen kan skadas. Därför är en viktig väg att gå för att förebygga fusk att
skapa en kultur av ärlighet och integritet, och där dessa värderas högt. Det kräver
engagemang från både universitetet och studenterna. Engagemang från både institutionen
och studentkåren för att främja en miljö där fusk inte tolereras och där tydliga förväntningar
och normer kring akademisk ärlighet finns.
Oavsett hur mycket våra folkvalda än försöker tro, kan straff inte förebygga felaktigt
handlande. Disciplinära åtgärder kan inte ensamt stoppa fuskandet, utan det behövs en rad
andra åtgärder för att förebygga fusk. Utbildning om fusk och främjandet av en kultur av
akademisk integritet måste gå hand i hand, på varsin sida om de disciplinära åtgärderna.
Det handlar om riktlinjer och utbildning om fusk för alla som berörs, för att skapa
medvetenhet hos studenter om konsekvenser av fusk. Och, främjandet av en kultur av
akademisk integritet för att minska incitament för fusk. Dessutom, om det nu är så lätt att
fuska med AI borde det väl vara lika lätt att upptäcka fusk med hjälp av AI. Användningen av
teknologiska verktyg för att upptäcka fusk bör inkorporeras i universitets arbete med att
upptäcka men också förebygga fusk.
Fusk är ett komplext problem men genom förebyggande åtgärder kan vi göra det tunga
mörka molnet lite mindre tungt.
Skribent: Hugo Stenborg
Foto: Simon Franssén
Comments