Landskapet runt om dig täcks av skog och sjöar. Kanske strålar en solglimt igenom trädens toppar eller blänker i vattnets stilla yta. Staden ligger långt bakom dig och du färdas allt djupare in bland skog och mossa. Efter en timme börjar du närma dig Grythyttan, en liten by på cirka 800 invånare, inhägnad av skog. Det är som att åka tillbaka i tiden när du kliver in i det lilla samhället, med det kullerstensbelagda torget och den gamla fina kyrkan från 1600-talet. En byggnad som sticker ut jämfört med resten av samhället ligger på andra sidan av den stora vägen, Måltidens Hus. Ett modernt ståtligt hus för studenter vid Örebro universitet. Detta är en del av universitetet, långt utanför staden.
Måltidens Hus är en del av Örebro universitet och ligger i Grythyttan, ungefär en timme från innerstaden. Där finns idag utbildningar till kulinarisk måltidskreatör och sommelier. Tidigare har det även funnits matekologi, men denna nu är flyttad in till Örebro. Campuset ute i Grythyttan känns allt mer utanför och mindre prioriterad. Det fanns tidigare en kafeteria i lokalerna på campus, samt en restaurang. Utbildningar flyttar in till staden och campusgymmet går på sina knän på grund av att hyran är för hög. Kollektivtrafiken ut hit är under all kritik, där jag kan tycka att den borde vara bättre för att kunna binda samman med övriga delar universitet. I och med att det är väldigt svårt att ta sig ut hit, och likaså härifrån, hamnar hela byn lätt i ett utanförskap. Hur påverkar detta utanförskap studenterna på campus, eller de som bor där? Den som söker ett studentliv med lugn och ro har hittat helt rätt. Då har du nära till natur och en fin miljö, med både sjöar och skog fylld med svamp och bär. Däremot är själva campus eller livet runt om inte lika attraktivt för de studenter som inte söker stillheten.
Livet utanför studierna som student är minst lika viktigt att ha ett engagemang och glädje för, som själva studierna. Det går ofta hand i hand. I och med att många av de som plugga på Måltidens Hus i Grythyttan även bor där, blir det viktigt med sociala aktiviteter, eller aktiviteter över huvud taget. Studenterna behöver känna sig motiverade för att stanna kvar. När det inte ens längre finns en kafeteria på campus, och gymmet har en ständig orolig framtid, finns det inte mycket kvar för studenterna. Det är stora kontraster där jag ser liv och ett driv i Örebro, medans när jag kommer till Grythyttan känns det som att åka tillbaka i tiden.
Kollektivtrafiken är under all kritik och att ha en bil är i stort sätt en nödvändighet för att ta sig runt. För en student är det sociala livet som sagt väldigt viktigt. Att umgås med nya vänner är en stor del och det kan bli utekvällar och ett festliv. För de som bor i Grythyttan är inte detta ett enkelt alternativ när den sista bussen hem går 20.30 från Örebro, med undantag på fredagar där det går en vid 21.40 också. I och med att kollektivtrafiken är väldigt dålig hamnar alla vi som bor här i ett utanförskap där mycket av det livet utanför studierna försvinner. Det blir då att man stannar i byn och sitter i någons lägenhet. Därmed, inte det spektakulära studentliv som man hade förhoppningar om. Men kanske är det så att gemenskapen bland de studenter som går här blir desto större. Att de studenter som bor och lever här känner en ännu starkare gemenskap och samhörighet med varandra.
Trots att det kanske finns ett litet ljus hos studenterna här i allt mörker, undrar jag vartengagemanget finns för att få denna del av universitetet att fortgå och vara en attraktiv plats för framtida studenter. För att inte denna unika och denna fina plats av Örebro universitet inte ska dö ut behövs ett engagemang och driv att få detta att fortsätta. Frågan jag ställer mig är hur en hel del av ett universitet kan bli så bortprioriterad och därmed hamna i ett sådant utanförskap? Inne i Örebro finns flertal kafeterior, restauranger och snacks- och kaffeautomater som inte kräver bemanning. Det finns ett stabilt campusgym med stora anläggningar för olika sporter och aktiviteter. På Måltidens Hus finns ett campusgym men som måste hitta en ny lokal på grund av att hyran är för hög. Det finns inte ens en kafeteria eller obemannad automatkiosk, vilket jag tycker är orättvist.
Comments