Den tidigare Örebrostudenten, och Lösnummer-medlemmen, Jonas Hjalmar besökte den 24 april sitt gamla universitet igen och denna gång var anledningen inte för att studera. Han var här för att föreläsa om sin roman Förvaltningen, som just nu skrivs om för att bli tv-serie då produktionsbolaget Lillasyster Produktion har köpt tv-rättigheterna. Lösnummer var självklart intresserade av allt detta och bestämde träff dagen efter.
Berätta lite om dig först, och vad du gör?
–Jag heter då Jonas Hjalmar och är leg psykolog och författare. Eller, jag har skrivit en roman och har nu en fackbok på gång. Gammal örebrostudent, då jag pluggade först företagsekonomi här. Sedan läste jag psykologprogrammet och även kurser i manusskrivande. Så, jag har läst lite olika grejer, förklarar Hjalmar.
Jag förstod nästan att du pluggat i Örebro innan då jag hört att du även varit en del av Lösnummer redaktionen.
–Ja men precis, jag har alltid gillat att skriva. Jag hade mer journalistplaner från början, men märkte sen att jag tyckte psykologstudierna var så roliga och insåg att jag kunde skriva mycket ändå via Lösnummer bland annat. Jag skrev en del populärkulturella artiklar, och just filmmanus och sådana saker. Det går att kombinera skrivandet med mycket annat, och det tycker jag är roligt. Det är egentligen det jag försöker göra nu också, kombinera psykologin med skrivandet på olika sätt.
Hjalmar förklarar att kombinationen av psykologi och skrivande är en av anledningarna till att han besökte universitetet, då han höll den här föreläsningen igår som är baserad på delar från hans debutroman, Förvaltningen. Boken är en komedi om en arbetsplats, en svensk variant på The Office skulle man kunna beskriva det som. I den har han försökt väva in en del psykologiska fenomen, och det är i sina föreläsningar som han brukar berätta om dem. I Förvaltningen finns det ett tiotalgrejer som man skulle kunna prata om, men det enda som egentligen har väckt stort intresse är det här med DISC och färgkodning.
Som jag förstår är du ganska kritisk mot just det här med ”färglära”?
–Ja precis. Både emot själva teorierna och hur de framställs, för de framställs ofta som ”det här är bra vetenskap” som har ”många år på nacken” och därför menar man att det är trovärdigt. Men när man istället granskar det så ser man att det är ganska dåligt gjort redan från början och det håller inte idag. Så jag försöker se mig själv lite som en sorts konsumentupplysare. Folk som har läst boken Omgiven av Idioter, och tror att den är bra psykologisk teori som är användbar ute i verkligheten ska få lära sig att det är lite mer komplext än så. Det är egentligen på det spåret som jag har hållit föreläsningar nu, för i samband med att förvaltningen kom ut, för ungefär ett år sedan, skrev jag en serie bloggposter för att förklara dessa olika fenomen. Och det var där jag granskade den här boken, vilket blev uppmärksammat. Blogginlägget ledde då till att jag blev intervjuad i ett reportage i magasinet Filter och några poddar, och sen har det egentligen rullat på med den delen.
Du håller på med att skriva en ny bok nu. Är det facklitteratur?
-Ja, populärvetenskapligt om psykologi och pseudovetenskap, samt hur man ska kunna bli mer källkritisk. Och förstå att man lätt går på enkla budskap som både reklamare och vissa författare använder sig av. Det är svårt att skilja mellan bra och dålig populärvetenskap, man kan gå i många ”tankefällor” och det är egentligen dessa som jag försöker förklara i denna bok.
Det här med DISC (Akronym för fyra olika slags beteende inriktningar. I originalteorin, som kom på 20-talet, står det för Dominant, Influence, Submission och Compliance) går i vågor, och Hjalmar berättar om sitt samtal med en organisationspsykolog från England som har jobbat i 30 år med detta. Denna psykolog menade på att detta dyker upp var tionde år ungefär, när någon framgångsrik försäljare lyckas sälja in det till några stora företag. Sedan märker man att det inte riktigt funkar, sen dör intresset ut tills det kommer en ny bra försäljare och då har inköparna helt enkelt glömt misstaget från förra gången.
Och DISC ska alltså representera de olika personligheterna man kan vara?
-Ja, varje person ska ju ha en primär personlighetstyp då. Det man ser är dock att de flesta människor inte bara är en, utan flera olika typer på samma gång. Man varierar ifrån situation till situation, säger Hjalmar. När man går här på universitetet kanske man är en typ, sedan när man är hemma är man en annan typ.
Eftersom du har studerat här så undrar jag om du har några specifika minnen från den tiden?
-Jag pluggade ändå här i fem år totalt och i början var jag väldigt aktiv i studentlivet. Särskilt med introduktionen. Jag kommer särskilt ihåg första dagen, det här var någon gång i januari någon gång. Vi skulle ha någon introaktivitet och då var jag så himla glad och peppad, och på väg till den där aktiviteten så hoppade jag upp på en sådan där grön låda med sand i som man häller ut på vägarna. Det var ju vinter och halt. Då halkade jag till på den och dratta på näsan, så mina första veckor hade jag ett stort sår på näsan ner till hakan. Det blev ju dock en bra isbrytare.
Sedan berättar Hjalmar om när han hittade Lösnummer och hur han tyckte att det var ett bra komplement till studierna då man kunde variera hur mycket tid man kunde undvara. De första sakerna Hjalmar skrev var lite småintervjuer, bland annat med en byggarbetare, samt krönikor, nyhetsreportage och filmrecensioner. Det bästa var att man fick så bra feedback och respons, vilket gör en till en väldigt mycket bättre skribent och det tror han verkligen att Lösnummer har bidragit till för hans del.
-Så vill man bli bättre på att skriva, även om det inte är journalistiskt man vill skriva främst, så är Lösnummer ett bra ställe att söka sig till, avslutar Hjalmar.