Föreningsandan visade sin starka sida under en kylig lördagskväll när Max Bolunds idé och initiativ blev verklighet. Örebro Broncos, universitetets eget hockeylag, skrinnade för första gången ut på isen för att spela match. Publiken på plats fick se laget som siktar mot att mäta sig med andra akademiska jättar.
Kallt var det- ja, nedåt 10 minusgrader när vi kommer till Trängens IP och A-hallen där det händer. Örebro Broncos ska efter ett halvårs slit i det tysta lira för första gången. På andra sidan står Kumla Flamingos så det är klart att det rycker till något extra i derbynerven. Max Bolund är den vi fick tipset av och är även den första som möter upp oss i hallen. En hall där du känner hockeykänslan så fort du kliver innanför dörren. Ismaskinen kör runt i sin sedvanliga ”åtta”, vaktmästaren småspringer mellan olika dörrar. Kanske något brådskande som behöver lösas. Eller så är det bara sådant som vaktmästare gör. Ljudet av hockeylagsjargong när ett gäng spelare bollar gris nere i hörnet. Doften av nybryggt kaffe och gammal hederlig träläktare som möts någonstans mellan cafeteria och sekretariat. Här, här ska det bannemej liras ishockey! Allt det här bidrar till känslan som ska finnas i en ishockeyhall. Det gör även de som redan är på plats en knapp timme innan nedsläpp. Kaffe kokas och biljetter säljs i dörren av folk som frivilligt ställt upp och Max, han är lite där det behövs.
Som klubbens ordförande är det mycket att stå i men vi hinner med en pratstund innan det blir dags för honom att byta om. Max kallar sig själv för grundare av Broncos och ser till att saker och ting rullar på.
Hur kommer det sig att du startade upp klubben?
- Jag kände att vi saknade något här i Örebro. Själv kommer jag från Linköping där universitetet har ett hockeylag så jag började snacka med fler här om att försöka skapa något liknande. Om det är någon som ska göra det här så är det jag. Därför tog jag jobbet i somras och gjorde intresseanmälningar för att se hur många som var sugna.
Finns det några långsiktiga mål med skapandet av Örebro Broncos?
- Det finns det, jag har egentligen två mål. Först och främst vill jag kunna lira hockey under min period här på universitetet. Genom klubben gör vi det extra smidigt och billigt för de studenter som kan och vill lira hockey. Mitt andra mål med Broncos är att vi kan skapa ytterligare gemenskap här på universitetet. Jag hade själv tyckt att det vore otroligt kul för mig om jag inte varit hockeyspelare, att gå och heja på vårt universitet när vi spelar mot andra.
Förutom de mål som Max nämner finns det även ett lite större och som ligger längre fram i tiden. Visserligen har de kvällen till ära lyckats få till ett så kallat länsderby där Kumla står för motståndet, men tanken är att Broncos ska slåss mot andra universitet från och med nästa år.
Svenska Universitetshockeyligan (SUHL) heter serien som den här säsongen består av sju universitetslag. Med en fungerande förening och licens i ryggen kommer Örebro Broncos ha möjlighet att spela mot, för att nämna några, KTHs, Jönköping Universitys och Chalmers representationslag. I samband med att Svenska ishockeyförbundet inledde samarbete med SUHL höjdes kraven på de lag som önskar vara med. Kortfattat beskrivet så måste en förening kunna visa upp en seriös och hållbar föreningsstruktur. Annars finns risk för uteslutning och eventuell avstängning från vidare spel.
Just en fungerande förening är något som Broncos verkar vara. I alla fall om man lyssnar till Max när han pratar om spelarintresset.
- Under sommaren när vi kollade intresset så var det runt 30 personer som verkade sugna, vilket var fler än vi trodde. Sen när vi drog i gång så har det trillat in folk så nu är vi uppe i 31 aktiva medlemmar och 58 intresseanmälda, berättar Max.
Även intresset utifrån från de som vill se på och bidra på diverse sätt till matchen har varit stort.
- Det har definitivt varit över förväntan. Vi har ju sålt 122 biljetter innan matchstart och fortsätter sälja på plats. Det känns även kul när man är på kåren och folk kommer för att fråga om de kan hjälpa till på något sätt. Vi har folk som ställer upp frivilligt för att sköta både sekretariatet och fik ikväll, säger Max.
Det är det sista svaret Max hinner ge innan han smiter iväg för att snöra på sig skridskorna. Vi tar oss längre in i hallen och bort bredvid hemmalagets bås där vi tänkt bevaka matchen.
Så till matchen då. Hockey på en någorlunda nivå känns som en rättvis summering. Broncos gick in i matchen med sex träningar i bagaget och därför är en rimlig spaning att man ville slipa på grundspelet. Det var en något trevande start där inget lag fick fatt i det andra och för Broncos del blev det till en början snarare ett febrilt letande efter nätmaskor än efter medspelare. Den kräsne kunde även gnälla något på derbykaraktären då det dröjde innan en ordentlig tackling delades ut. Tio minuter in i första perioden sänktes axlarna och premiärnerverna försvann. Mål gjordes i båda kassarna och Broncos gick till paus med en 3–1 ledning.
Matchens andra period bjöd inte heller upp till något vidare skönspel. En tidig reducering kom till genom ett sällsynt backhandskott, annars återgick matchen till det vanliga vi fått se under kvällen. Broncos försökte något mer metodiskt men utan framgång. Flamingos förlitade sig på sporadiska spelvändningar.
Tredje perioden inleddes som sin föregångare med ett mål signerat Flamingos. 3–3 stod det på tavlan. Derby var det på isen. Här hade jag velat skriva något om ett drag på läktaren med, men riktigt så var det inte. Nåja, folk hade tagit sig hit och det duger gott. Samtidigt som folk kanske funderade på vilken väg som skulle gå fortast hem eller om något behövde stödhandlas till middagen, kom läget. Utvisning på en Flamingo, Powerplay och ett fokuserat Broncos gjorde 4–3 genom ett välplacerat skott med skymning framför mål. Anstormningen uteblev och matchen spelades av. Första segern var ett faktum och Örebro Broncos kunde fira med publiken. Efter matchen fick vi även möjlighet att intervjua lagets tränare, Jonathan Schill. Intervjun hittas på Lösnummers Instagram.
Det som händer efter segern är sådant som brukar ske oavsett vilken nivå det handlar om, det firas, gläds och kanske snackas det lite skit med. Utöver att försöka vinna en match så är det minst lika viktigt med den andra biten i en idrottsförening. Människor söker sig dit för en gemenskap som på sitt sätt kan tyckas vara unik. Det behöver inte vara en klubb med de bekvämaste träningstiderna, bästa spelarna eller snyggaste matchtröjorna. För Max och ett gäng andra, räcker det med att den finns till. Inte långt efter slutsignalen ljudit är det bara vi och laget kvar i hallen. De firar och festar, vi tackar och lämnar. 12 grader kallt visar mobilen nu. Då är det tur att tillställningen inne i Trängens A-hall värmde en kväll som denna.
Reporter: Elias Thell
Fotograf: Jesper Svanberg