top of page

Recension av Campus 48H dag 1 – eller, hur Örebrostudenterna blev uppröjda i sina kanaler

Vanligt folk har säkert stiftat bekantskap med uttrycket ”förfest” vid detta lag, speciellt alla kära medstudenter som nollats i sitt liv. Sen finns det alltid den där viktiga lilla speciella snöflingan som med en av sina vänner myntat uttrycket ”för-förfest” som praktiskt taget innebär att sminka sig till EDM-musik och lägga upp en bild en s.k. ”charkbricka” innehållandes en klase röda vindruvor, tuc-kex och den billigaste brie-osten köpt med en Willys+-rabatt. Caption: ”Fredag + den dansande-kvinnan-i-röd-klänning-emoji”. Min definition av för-förfesten är långt ifrån lika glamorös. Tvärtom så ser ni mig antagligen titta på ett Geordie Shore-avsnitt helt naken i min lägenhet och försöker torka mina underkläder på värmefläkten pga det soliga valet att somna på min tvättid vilket resulterade i 15kg blöt tvätt. Men inget mig emot, jag föredrar att intensivt slukas in i intrigerna i Geordie-huset och göra psykoanalytiska synteser mellan Scotty T och Chantelles relation medan jag sysselsätts med tvätten. Hittills kan jag avläsa att Scotty T, i alla fall enligt den psykosexuella stadieteorin, har en grov störning i det latenta stadiet

Men hur som haver, ikväll är det efterlängtade ”Campus 48H”. Stämningen på både Jodel och DKOS verkar vara förväntansfull inför kvällen. Jag läser som hastigast ett par arma jodlar undertecknade ”två killar på besök från Kumla !” som desperat försöker ragga sällskap till deras vissna lilla förfest. Hinner nästan fälla en tår innan jag påminns att vi lever under ett ständigt verkande patriarkat som strukturellt förtrycker kvinnor och icke-män och att de killarna förmodligen kommer få 15% högre lön än den hypotetiskt närvarande tjejen som skulle ta modet att ansluta till deras sketna hemmafest med Sofiero och ostbågar. Så jag samlar mig, fnyser lite arrogant och downvotear deras selfie. Dags att börja fixa mig strax, jag ska vara på Trädgårdsgatan om 30 och om jag känner bussen passerande Barkvägen rätt, så är jag redan sen.

20.45 Framme på förfest. Det spelas Work på högsta volym och värdinnan staplar runt lite väl förfriskad trots bara ”druckit två glas vin”. Köksbordet är fullt av smink, alkohol, hårspray och två halvuppätna falafelrullar. Diskussionen kring bordet handlar om vilka underkläder värdinnan ifråga ska ha inför ikväll då det förutsägs bli bortamatch. Stämningen är som ni förstår, på topp.


21.44 Förfesten tog sin lilla vändning och folk hann bli ordentligt fulla till den grad att jag fick agera entrévärd och ”legga de” i väntan på bussen. Klistrade på mitt falskaste leende och tänkte  en tanke längst bak i mitt huvud att ”de är så himla fucking körda”. 🙂

22.05 Entré på vårt käraste Kårhus! Umgänget ville vara där tidigt för att undvika köbildning så vi staplar in mirakulöst nog dramafritt genom vakternas hökblickar och in i klubben strax efter 22. Snabbt förbi garderoben, toalettbesök, rätta till en hårslinga eller två och ut i lokalen. Tomt. Det var bara vi, de serveringsansvariga, DJsen och volontärerna för kvällen. Börjar mingla friskt med DJ Smooth J, som går på 00.00 på lilla dansgolvet (eller ”puben” som det nu så fint heter) och blev så peppad inför vad som komma skall. Han utlovade mig Skepta, Beyoncé, dancehall och afrobeats. Det rycks tag i min tröja och konversationen avslutas abrupt medan jag blev indragen in i Asplundssalen.

22.20 Om mina underkläder var lite fuktiga från när jag åkte hemifrån så var de garanterat snustorra nu. Inte för att jag ”dansat mig varm”, utan för att jag slugt nog lyckades ljuga mig ut ur fylledansen och gick och luta mig mot ett element vid spiraltrappan. Kollade samtliga av mina sociala medier, svarade på SMS och tog mig även friheten att kolla mailen. Dessvärre bara ett nyhetsbrev från Nelly, men slog vad om att jag såg jävligt viktig ut ifall någon hann se mig göra den nonchalant svala gesten.

22.33 Tittar upp från mobilen och bedömer min skrevtorrhet till lagom. Det har börjat fyllas på med folk i vårt kära Kårhus och jag hör hur en bekant stämma spelas i puben. Greppar tag i närmsta bekanta vän och släpar in denna på dansgolvet till tonerna av Work.

23.36 Oj, ok. Jag bör nog ha köpt dricka tidigare under kvällens gång. Mittengången kryllar nu med folk och har inte sett såhär mycket mingelglatt folk sen Campusmässan när vi mingla på för fulla livet för att få lite gratis karameller och tygpåsar med Skatteverket-logon. Fortfarande rätt tomt i Asplundssalen (frågar mig även hastigt varför det spelas Jailhouse Rock, tror nämligen inte den har klassats som ”mainstreammusik” på de senaste 50 åren, men vad vet jag), puben har börjat få lite tillökning och tältet ute – helt tomt.

23.47 Många toalettbesök, rökpauser och fyllemingel senare finner jag mig själv i tältet. Det nalkas Danny Saucedo och allt jag vill är att kunna lägga upp på MyStory när han sjunger ”Tokyo”. Rätt som det är så svänger en bekant silhuett mitt framför näsan på mig. Danny med tillhörande livvakter (som även visade sig vara hans dansare later on?) snokar förbi. Ville nästan hälsa på honom och fråga om han minns mig. Han var ju, likt mig, en av de olyckliga satar som fick promoter-utskicket om att RnB-sensationen The Weeknd skulle uppträda på en VIP-klubb i Stockholm förra månaden för att sedan bemötas av en The Weeknd-tom lokal och ursäktande promoters som lassade ut fri dricka från baren som kompensation. Härlig kväll.

00.02 Fortfarande glest med folk i Asplundssalen. Varför spelas det Mister Cool? U-sväng.

00.12 Tempen i puben är det dock inget fel på. Det spelas Countdown av Beyoncé, det är sprängfyllt med folk och det dansas nästan på bord och tak. En tjej kommer fram till mig och viskar kryptiskt i mitt öra att hennes vän tyckte jag var söt. Jag frågade vem hennes vän var, följer hennes förväntansfulla finger, möter hennes blick återigen och säger ursäktande ”Jag är upptagen.”. Egokvoten för kvällen uppfylld? Check.

00.54 I Asplundssalen spelas ”När vindarna viskar mitt namn”, och för er som inte vet det så är det således inte Lorentz hitsingel från sommaren 2015, utan rättare sagt en low key arisk kampsång av Roger Pontare som handlar om en samisk man på krigsstigen. Eller något sånt. Uppskattat är det i alla fall, med ett onyktert proppfullt dansgolv.

01.07 Om båda dansgolven på Kåren var fyllda till bredden så var det ingenting i förhållande till tältet. I högtalarna hör vi en undrandes Basshunter som frågar den förväntansfulla publiken om ”någon här någonsin spelar League of Legends?!” följt av den ekande basen på nostalgilåten ”Dota” ekandes igenom hela tältet. Bra drag. Fastän man kan fråga sig huruvida festivalbesökarna aldrig varit på konsert och ändå kan ta sig i kragen och urskilja en redig ”fistpump” med ofrivilligt heilande.


01.17 Boten Anna. Lycka. Frihet. Nostalgi. Playaheadväggen. Eufori.

01.45 Från de sista noterna på Boten Anna till att slängts emellan olika umgängen, minglat, dansat, svettats och skrikit mig hes på de olika dansgolven till att nå 01.45. Kvart i två. Killarna börjar gunga sig fram som blodtörstiga schimpanser och tjejernas lösögonfransar hänger för arma livet på tippen av fransarna. Stämningen är varm, fuktig och förväntansfull. Folket från tältet har emigrerat in i Kårhuset och nu är det verkligen sprängfyllt i varje hörn av lokalen. Lite som Bunkern kommer vara vid omtentorna i mitten av augusti.

01.55 Har valt att slå läger på pubens dansgolv för resten av kvällen. Varje gång jag är påväg ut från dansgolvet så scratchas det lite i högtalarna och jag finner mig själv grindandes till nästa låt. Denna gång ”Sex With Me” av Rihanna som tillåter mig sjunga i min kraftigaste falsett. Ger DJn en tacksam blick och fortsätter med min solosång.

02.02 Sista låten spelad på alla golv, lamporna tänds och rovdjuren har funnit sina offer för kvällen med strategiskt placerade klor på deras nästes axel.

02.22 Jackan är på. Likaså väskan. Garderobskön var obarmhärtig men så värd när man äntligen kom ut. Festen fortsätter – men frågan är vart? Efterfest? Efterfest? Vet du efterfest? Kan du någon efterfest? Vem styr?

Jag vet i alla fall att jag ska bege mig hem till min Kotte och min smutsdisk. För imorgon nalkas en helt ny natt och om det är någon man bör vara förberedd på så är det ännu ett dygn av Kårhusperfektion. Hur cynisk jag än må vara så är detta varför jag vägrar åka hem till föräldrarna på helgerna. Folket, stämningen, musiken. Det är såhär Kvalborg ska se ut.

Kvällens… + DJ Smooth J. Precis den sorts musik man vill höra på ett svettigt dansgolv kl. 00. Perfekt balansgång mellan Queen B, Londonbaserad trap, dancehall och RnB.

Vädret. Ja, ja, jag vet – vi ska vara glada att det inte regnade. Men är jag alltför kräsen om jag önskade Örebro inte hade kritisk Borderline-väder när det ändå är Valborg? Vill minnas att jag strosade runt i t-shirt under min ungdom på Valborg. Växthuseffekten, y’all.

Bubblare: artistakten innan Danny Saucedo – vem exakt var det där och varför sjöng hen covers på Biggie?, ”Varför är alkoholen dyrare ikväll?”, toakön, ciggståndet på utomhusområdet (vart är den under ordinarie fredagsklubb?!), att ha på sig jackor inomhus pga swag-faktorn.


0 visningar

Comentários


bottom of page