top of page

Krönika: Nicole Palm: ”Jag vill inte vara rädd”

Det kan hända vem som helst. När överfall av olika karaktär beskrivs i tidningarna får jag ofta känslan av att personen som blivit utsatt aldrig var specifikt utvald av brottsutövaren, utan att slumpen avgjorde det. Därför kan det hända dig, mig eller vem som helst, när som helst.

Ibland undrar jag om det är mitt eget fel att jag är rädd och febrilt vänder mig om när jag vistas själv ute i mörkret. “Har jag skrämt upp mig själv genom att göra mig medveten om allt vidrigt som sker i samhället?” Den här tiden på året är värst, eftersom större delen av dygnet består av brist på ljus och det enda jag ser är hur skuggorna skrämmande dansar på byggnadernas fasader. Minsta lilla ljud låter i mina öron som steg, bestämda steg på väg mot försvarslösa mig. Tanken om att det nu är min tur att falla offer för en gärningsmans hemska brott far förbi i mitt huvud, och jag ökar takten. Väl hemma slås jag av värmen, och kan skakad pusta ut för att jag klarade mig ännu en gång undan mörkrets hemligheter.

Jag hatar känslan av att känna mig osäker och rädd, för det är inte den jag är i vanliga fall men i dessa situationer går det inte att undgå hur utsatt man faktiskt är. Nyheterna präglas av information om våldtäkter och kidnappningar, samt att det finns mängder av så kallade “true crime”-poddar och dokumentärer på internet att förlora sig i. Jag skulle ljuga om jag sade att jag inte var en av dem som ibland lyssnar på just den podden och ser precis den dokumentären. Har jag därför mig själv att skylla för att jag vandrar genom livet rädd och kikandes över axeln? Enkelt svar, nej. En stor anledning till att jag överhuvudtaget letar upp sådana hemskheter är för att bli medveten. Medveten om att dessa saker verkligen händer, och att vem som helst kan drabbas. Sedan vill jag även förstå varför en människa någonsin skulle utsätta en annan individ för något så fruktansvärt. Dock, går den förståelsen aldrig att finna hur jag än försöker, då dessa handlingar är för omänskliga för mitt sinne och förstånd.

Vi måste kunna försvara oss om dessa brott ska fortsätta att begås. Jag tänker, kan och vill inte gå runt och känna mig som ett lätt offer. För ett par år sedan gick jag en självförsvarskurs där man fick lära sig olika försvarstekniker beroende på gärningsman och situation. Det var väl investerad tid, men tyvärr har en del av dessa tips glömts bort och därför kan en uppfräschning vara på sin plats.

Idag, den sjätte november klockan halv sju, äger en gratis självförsvarskurs för tjejer rum här på Campus Gymmet. Platsantalet var begränsat, så jag hoppas att du har hunnit knipa en eftertraktad plats och är redo att lämna ditt försvarslösa jag bakom dig. Lösnummer kommer naturligtvis att delta i kursen och därefter sammanfatta de bästa tipsen för er kära läsare.

Håll utkik, så ses vi snart i ett reportage!

bottom of page