top of page

Krönika: Det gör mig rädd att växa upp

I november fyller jag 24 år. Trots att det fortfarande är ganska ungt (hey – jag är ju inte 25 ännu) så känns det som att jag och andra i min ålder nu (måste) börja bli vuxna. Folk omkring mig gifter sig, köper hus och skaffar barn. De blir vuxna och kan inte längre bli redlöst fulla mitt i veckan eftersom de inte är studenter eller enbart har ansvar över katter. De har en familj att komma hem till, en villa att renovera eller ett bröllop att planera. De tar examen och skaffar jobb medan jag brottas med känslan av att vilja hoppa av mitt program eftersom jag inte vågar ta examen och skaffa jobb, för det innebär att jag blir vuxen. Det där livet skrämmer mig så. Det gör mig rädd att växa upp.

Som tur är har ingen av mina vänner som jag umgås med skaffat barn, köpt hus eller gift sig än. Däremot så har jag vänner som flyttar ihop med sina partners i en gemensam lägenhet och även det gör mig lite förtvivlad. Kan det vara så att de snart skaffar barn? Jag vet att det är en egoistisk tanke men jag vill vara kvar i den relationen som vi har nu för alltid. Jag vill inte att mina vänner ska förändras och helt plötsligt ha ett ansvar som gör att vår tillvaro måste formas om. Det är en nästan svindlande tanke och egoismen i dessa känslor gör mig ibland illamående. Varför ska min rädsla gå före deras framtidsdrömmar? Kan jag inte istället bli glad och längta för deras skull? Deras liv kan inte stoppas för att jag inte vill leva ett sådant liv. Jag vill fortsätta att vara i unga 20-årsåldern med bara katter som ansvar i en etta på Väster där folk dödar varandra med kniv och där man kan bli redlöst full mitt i veckan för man är student. Jag vill inte växa upp. Att bli vuxen gör mig så jävla rädd.

Men förhoppningsvis tar det några år till innan mina vänner som jag umgås med växer upp ordentligt.


15 visningar

コメント


bottom of page