Helen Andersson är universitetslektor vid Örebro universitet. Helens forskningsämne är medie- och kommunikationsvetenskap och hon har bland annat arbetat med konstruktioner av krisresponsen i den så kallade ”hästköttskandalen”. Helen undervisar i retorisk marknadskommunikation, kommunikativt ledarskap och forskningsmetodik med mera. Helen är mycket omtyckt av sina studenter som hon undervisar med en framgångsrik balans mellan skärpa och skratt.
Hur skulle du beskriva fullkomlig lycka? Svårt att sätta ord på. Det är när allt under ett kort ögonblick bara känns så bra. Just i det ögonblicket saknas inget eller fattas ingen.
Vilken är din största rädsla? Att något tråkigt eller hemskt ska hända min familj. Egentligen en onödig rädsla eftersom vi vet att något tråkigt händer alla till slut. Jag vill bara inte uppleva det.
Vilken egenskap ogillar du mest hos andra? Elakhet och översitteri. Jag har verkligen svårt för elaka och nedlåtande människor.
Vilka ord och fraser överanvänder du mest? I tal? Men herre gud. I skrift? Dock eller emellertid.
Vilken person inom ditt verksamhetsområde ser du mest upp till? Det finns många som är duktiga – kan inte lyfta fram någon särskild.
Vad anser du är studenters vanligaste misstag? Att man tänker för kortsiktigt när det gäller den egna utbildningen. Att fokus ligger på att klara en delkurs eller få ett visst betyg – inte på att man snart ska ut i yrkeslivet. Vilka ämneskunskaper, färdigheter och förmågor är centrala där?
Vad är din största extravagans i livet? Det måste vara yoga. Det är i alla fall det jag lägger mest pengar på.
Hur är din nuvarande sinnesstämning? Glad. Å andra sidan är jag nästan alltid glad. I alla fall om jag undviker sociala medier och vissa nyhetsmedier (och oartiga och otrevliga människor utan respekt för andra människor).
Vilken talang skulle du helst besitta? Parkour. Såg en dokumentär för länge sedan om en kille i Paris som som sprang och hoppade mellan taken högt över staden. Jag bär fortfarande med mig den känslan av frihet som den bilden gav. Nu hörde jag att man har börjat tävla i detsamma. Det låter däremot inte alls lika intressant. Jag skulle också kunna tänka mig att kunna springa hur långt och länge som helst i högt tempo. Det måste också innebära en stark känsla av frihet. Att på egen hand kunna ta sig dit man vill i världen.
Vart och när var du lyckligast? Alltid tillsammans med min familj. Gärna hemma men ännu hellre på en havsstrand i norra Bottenviken.
Om du kunde ändra en sak om dig själv, vad skulle det vara? Jag skulle nog vilja kunna ta vissa saker på mindre allvar ibland. Människor man tycker om ska man alltid ta på allvar men andra saker i livet behöver inte alltid tas på sådant stort allvar. Ja, förutom utbildning då. Utbildning och kunskap ska alltid tas på allvar.
Var skulle du helst vilja leva? Nära havet. Jag älskar havet. Att kunna se långt, långt bort ända till horisonten är en nödvändighet.
Vad anser du vara den djupaste formen av elände? Fattigdom (kulturell, utbildningsmässig, ekonomisk – ja alla former av fattigdom), våld och hat.
Vad är din favoritsyssla? Jag har två saker som jag tycker mer om än något annat. Det är att yoga och att paddla havskajak. Eller tre förresten. Jag gillar att titta på TV-serier och filmer också.
Vad värderar du högst i dina vänner? Humor och tolerans. Jag gillar också vänliga och snälla människor. Det är lätt att vara dum och elak, betydligt svårare att vara klok och snäll.
Vem är din hjälte i fiktionen? Jag gillar ju Marvel men jag skulle nog inte lyfta fram någon karaktär där som ett exempel på ”min hjälte”. Hm. Nej. Inser efter dessa frågor att jag numera verkar sakna förebilder, favoriter och hjältar. Intressant. Kanske har jag blivit för cynisk med åren – vi är ju alla bara människor.
Hur skulle du vilja dö? Snabbt och smärtfritt, före mina barn men efter ett långt liv