REPORTAGE. Grythyttan. Bilden av krögaren Carl Jan Granqvist som doftar på ett glas rödvin dyker upp. Men vad mer finns där? Lösnummer ger sig ut för att utforska campus Grythyttan och se hur studentlivet ser ut på orten där mer än hälften av invånarna är studenter.

Måltidens hus i Grythyttan. Foto: Elin Atterstig

Efter skogen är det första som möter oss i Grythyttan skylten som pekar mot Måltidens hus. På en höjd bredvid vägen drar den något udda byggnaden ofrånkomligt blickarna till sig. Insidan är inte mindre överraskande, eller mindre matig.
– Min bild av Grythyttan var att det var ett stort mat-mecka. Att det flödar mat överallt, säger Hanna Svensson och skrattar. Hon möter upp Lösnummer i eftermiddags-solen utanför Grythytte akademi, hotell- och restauranghögskolan, som finns inhyst i Måltidens hus. Det dröjer inte länge förrän vi är övertygade om att hennes bild är sann. I Grythyttan får studenterna snällt dela med sig av utrymmet.
– Våra studielokaler är turistmål också. Det kommer busslaster för att bli guidade och besöka restaurangen. Sedan är till exempel vårt bibliotek är lite speciellt. Där finns ett kokboksmuseum med världens äldsta illustrerade kokbok.

Hanna Svensson. Foto: Elin Atterstig

Hanna är kassör i Grythyttans studentsektion samtidigt som hon pluggar till sommelier och måltidskreatör. Ursprungligen kommer hon från Stockholm men med utbildningen gick flyttlasset till Grythyttan. Det är en ordentlig kontrast mot storstaden.
– Det gör mig inget att det ligger ute i skogen, men det var lite chockartat i början. Det var inte vad jag förväntade mig, säger Hanna och visar skolans ”gastronomiska teater”. Här finns köksöar som kan upphöjas ur golvet för att studenterna ska kunna laga mat inför en publiks kritiska ögon. Vid varje stol på läktarens sittplatser finns vattenkranar och spottkoppar för vinprovning. Just för dagen ligger chokladpraliner noggrant utlagda på små tallrikar.

Intresset för mat, och kanske främst intresset för studier i ämnet, gör sig extra bra här i Grythyttan menar Hanna.
– De flesta här nördar verkligen ner sig. Det finns inte så mycket annat att göra än att plugga. En del sitter på biblioteket till tolv på natten för att förbereda sig för föreläsningarna. Väldigt många är väldigt driftiga. Hon berättar om förstaårsstudenternas årliga uppgift att sköta mat och dryck på Nobelfestens officiella efterfest. Allt ligger i studenternas händer.

En annan stor tillställning är den egna Vinterfesten, som väntar första helgen i december.
– Riktlinjerna är: inbjudan till Carl Jan och kungen, klädkod smoking, äkta champagne och att alla blir aspackade, säger Hanna och skrattar.
Det får förbli osagt om Carl Jan och Hans Majestät någonsin besökt nämnda fest, men desto fler studenter har då genom åren klunkat i sig bubblet.
– Man måste uppleva det om man går här. Det är svårt att förklara hur vilt det faktiskt kan bli. Det är champagne från klockan tio på morgonen.

Utomhus har solen börjat gå ner och det drar snålt. Huttrande beskådar vi återigen fasaden på Måltidens hus. Hanna berättar hur restauranghögskolans initiativtagare Carl Jan Granqvist, mot löftet att ta hand om utställningens mat och servis, fick ta med sig huset från världsutställningen i Sevilla. När den lokala profilen kommer på tal är det svårt att undkomma frågan om hur ofta Carl Jan egentligen ses smutta på ett glas rött i vinkällaren?
– När man kommer hit är Carl Jan väldigt häftig, men efter ett tag är han inte så cool längre. Han dyker upp några få gånger om året, som till hans årliga föreläsning för de nya studenterna. Fast han tror fortfarande att han äger skolan, tillägger Hanna roat.

Anna Forslund. Foto: Elin Atterstig

Vi rör oss mot Hälsans hus som ligger en bit längre uppför backen. Här möter vi Anna Forslund som läser andra året på spa-programmet. Även för henne var flytten till Grythyttan en rejäl omställning.
– Jag kommer från Mora. Det var jobbigt att flytta från en redan liten stad till en ännu mindre. Den enda mataffären stänger till exempel klockan sju på vardagskvällarna. Klockan fyra på helgerna! Hanna inflikar:
– Om man har bil så klarar man sig. Då kan man åka till Hällefors och handla, där är det bättre.

Vid närmare efterforskningar visar det sig också att det är i Hällefors en mil bort som den närmaste pizzerian finns. I Grythyttan finns ett litet gemytligt café, en bensinmack och så Grythyttans Gästgiveri. Det senaste kan inte sägas vara känt för sina studentvänliga priser, men många studenter drygar ut kassan med ett extrajobb i hotellets reception eller restaurang.

Av Grythyttans nära 900 invånare är cirka 500 studenter. Detta gör att orten kan titulera sig landets mest akademikertäta såväl som studenttäta. Dessutom har Grythyttans sektion, procentuellt sett, högst medlemsantal av studentkårens sektioner. Kanske är det inte så konstigt med tanke på invånarantalet, men hur är egentligen studentlivet?
– Nollning, tentafester och sådant finns såklart. Sedan har nationen, som är en undergrupp av sektionen, en pub som är öppen varje onsdag och lördag. Studentlivet existerar men det är inte mycket som händer, berättar Hanna. Anna håller med. Hon fyller främst sin fritid med träning. ÖUIF har en filial i Grythyttan med gym och olika gruppträningspass.
– Jag tränar mest på gymmet. På helgerna åker man in till Örebro eller tar hit folk. Annars fixar man spa-behandlingar eller tittar på tv.

Efter jul ska hon flytta till Örebro och läsa sista terminen på sin utbildning där. Just nu håller hon för fullt på att leta efter en lägenhet, men det är svårt.
– Något som är bra med Grythyttan är att det i varje fall är lätt att hitta billigt boende. Jag bor med tre kompisar i ett hus och vi betalar 2500 kronor var i månaden. Hanna berättar om sitt första möte med Grythyttans bostadsmarknad:
– Jag trodde att de hade missat en nolla i annonserna!

Såväl Hotell- och restauranghögskolan som spa-programmet tillhör Örebro universitet, men det märker vare sig Hanna eller Anna av.
– Jag loggar in på Blackboard via oru.se, det är det enda man har att göra med Örebro. Sen är man i skogen, helt åsidosatt, menar Anna. Hanna fortsätter med att berätta om hur studenterna i teorin vet att de tillhör Örebro. Men eftersom det inte är någon märkbar kontakt mellan platserna, känns det ofta som att Grythyttan är fristående. Något som inte nödvändigtvis behöver vara en nackdel.
– Här är vi inte speciellt många, därför blir vi en tight grupp. Det gäller både lärare och studenter. Man hamnar i samma umgängeskretsar.

Besöket börjar lida mot sitt slut och efter en snabb visit på den mysiga lilla studentpuben kan vi konstatera att Grythyttan är mer än Carl Jan. Även om inte aktivitets-utbudet är det största blir engagerade studenter, billiga boenden och kanske framför allt en härlig sammanhållning vad Hanna och Anna lärt oss om studentlivet i Grythyttan.

Se bildspel från Grythyttan.