Drömmen om fler kvinnor på isen

Hon står där längst bak på isen. Blicken är fokuserad, rörelserna precisa, och när pucken kommer finns det inget utrymme för tvekan. För 22-åriga Julia Hörnblad från Danderyd är rollen som målvakt mer än bara en position. I Broncos har det blivit mer än en identitet, formad av år av passion och gemenskap. 

Hockeyn har funnits med henne länge. Som sexåring tog hon sina första skär i klubben SDE (Stocksund Danderyd Enebyberg), inspirerad av sin pappa som själv var hockeyspelare. Det började med konståkning vid fem års ålder, men efter en hockeyskola och vänner som redan spelade fastnade hon snabbt för sporten. Det blev sedan en naturlig del av hennes uppväxt och följde med henne när hon flyttade till Örebro och dörren till SUHL öppnades. Vägen dit har dock inte alltid varit enkel.

Att behöva bevisa sig, om och om igen

Att vara kvinna i en mansdominerad sport innebär ofta att behöva arbeta hårdare för samma erkännande. Hon belyser att kvinnor behöver bevisa sig mer än män trots att man spelar hockey på samma nivå. Gör man ett misstag upplever hon att det lättare kopplas till att man är just kvinna. 

Hon lyfter också att det finns fysiska skillnader och risker, särskilt när kvinnor spelar tillsammans med män. Utmaningarna stannar dock inte där då det även framträder i rollen som tränare, något hon också har erfarenhet av. I både dam- och herrlag märks skillnaderna av. Hon uttrycker att kvinnor ofta behöver göra ett större intryck än män för att bli tagen på allvar. Det krävs mer meriter och mer erfarenheter dokumenterat för att få samma möjligheter, enligt Julia.

Hon betonar vikten av att börja utbilda spelare tidigt. Julia tror på att föreningar behöver skapa miljöer där tjejer och killar spelar tillsammans redan i unga åldrar. Det skapar respekt och förståelse från början, vilket kan hjälpa kvinnor senare i karriären att våga börja träna andra, både tjejer och killar. Samtidigt ser hon en positiv utveckling. 

Det har blivit bättre. Vi ser fler kvinnliga tränare idag, till och med på hög nivå. Sara Grahn och Kim Martin Hasson är också två viktiga förebilder för kvinnor inom hockey. Det finns dock fortfarande mycket att jobba på, särskilt när det gäller att förändra attityder hos spelare. 

Gemenskapen, hockeyns styrka

Trots utmaningarna är det gemenskapen som alltid fått henne att stanna kvar. Som målvakt har hon dessutom hittat en roll som passar henne perfekt. Det är mer tekniskt och lägger mer fokus på vinklar och speluppfattning. Hon beskriver att det bästa med hockeyn är miljön runt omkring. Det är i omklädningsrummen, på bänken och i stunderna före och efter matcherna som vänskaper formas. 

I universitetets lag, Örebro Broncos HC, beskriver hon sammanhållningen som stark. Samtidigt finns det en tydlig förbättringspotential. Hon menar att laget är välkomnande för kvinnor, men att hennes egna omklädningsrum bidrar till att männens egen gemenskap stärks. Hon hoppas därmed att fler tjejer ska våga ta steget in i Broncos och SUHL. Deras try-out på hösten är ett bra forum för kvinnor som är intresserade, vilket Julia uppmuntrar att delta på.

När hon får frågan om vad hon vill säga till andra tjejer som funderar på att börja spela hockey, tvekar hon inte. - Kör! Många är rädda, men det är inte så farligt som det låter … säger hon. Julia lyfter att intresset bland kvinnor ökar, och att fler föreningar nu satsar på damhockey. Hon menar att hockey är en fantastisk sport för personlig utveckling och att det finns många sätt att engagera sig på såsom spelare, tränare eller som supporter. Broncos kan vara ett steg på vägen, tillägger hon. 

Kanske är det just där, i hennes ord, som framtiden inom damhockeyn börjar. I modet att våga testa, i viljan att ta plats och i styrkan att stå kvar längst bak på isen när alla blickar är riktade framåt. 

Skribent & reporter: Elin Borssén