INTERVJU. Årets kock, det är lite som Nobelfesten och kärnfysik på samma gång. Fest och glamour samtidigt som tävlingsmomentet är det viktigaste och nästintill mikroskopisk precision krävs för att vinna. Christofer Johansson vet hur det känns att bita i det sura äpplet men också hur man vänder ett nederlag till något som kan förändra hela karriären. Som en praktikplats på en restaurang med tre sjärnor i Guide Michelin.

Efter en vindlande bilfärd genom de närkingska skogarna möts vi av skylten Örebro universitet. “Men det var ju därifrån vi åkte” skrockar jag för mig själv. Vi möter upp Christofer vid restaurang- och hotellhögskolan i Grythyttan. Det jag slås av när jag träffar honom är att han verkar vara en självsäker och sympatisk man med en verklig passion för det han gör.

Christofer med sitt favoritredskap i köket, en ruggigt vass kniv. Foto: Emma Melkersson.

Rätten som Christofer pratar om är en skrubbskädda bakad ihop med hummer och havskräfta till en terrin som sedan lindas in i alger. Han gjorde även en korv av hummer och en kräm på jordärtskocker smaksatt med ostron. Årets kock går till så att varje deltagare får tre timmar på sig att tillaga sin rätt. Första timmen får man inte laga någonting varmt, då använder man tiden till att förbereda sig. När en timme har gått är det fritt spelrum för deltagarna. Men man får inte servera innan tre timmar har gått och efter tre timmar och en minut får man poängavdrag.
– Tajmingen, det är det som är roligast och värst med att tävla på den här nivån. Marginalerna blir så hårfina. Min fiskterrin blev kanske en grad för mycket bakad och det märker juryn. Det var tufft men jag har samtidigt lärt mig väldigt mycket.

Motståndarna höjde sig från semifinalen men Christofer  lyckades inte fullt ut med sin rätt. Små misstag blev i slutändan kostsamma.
– Innan har man ju föreställt sig att det är 50 procent chans att ta sig vidare, det är ganska bra odds. Sen står man där och känner att “fasen, där var det slut”. All energi man har lagt ner under den här perioden bara försvinner. Man känner en tomhet som är ganska svår att beskriva, säger Christofer nedstämt.

Men även om besvikelsen var stor den första tiden så ville han inte ge upp. Istället för att låta motgången bli något negativt tog Christofer detta som en utmaning och lyssnade till juryns positiva feedback. På horisonten finns redan många nya utmaningar, bland annat ett praktikjobb på restaurangen The French Laundry i Kalifornien. Restaurangen rankas tolfte bästa i världen av restaurangguiden Pellegrino och den får även tre stjärnor i Guide Michelin.
– Det är stor efterfrågan på platserna, det handlar dels om lite tur och tillfälligheter men dels att jag visat framfötterna tidigare, säger han och fortsätter:
– Jag gjorde min skolpraktik på en dansk restaurang som heter Noma. Den rankas som trea i världen av Pellegrino, det har nog också gett mig en fördel. Ägaren av The French Laundry har tidigare haft elever från Grythyttan och har ju då redan en relation till skolan.

Ordet drivkraft nämns ofta i vårt samtal. Det känns som om det är något väldigt naturligt för honom att hela tiden ha en tanke med det han gör och att försöka utveckla sig själv.
– Det krävs att man är driven som person, hela tiden vilja utveckla sig. Det kommer nya metoder och tekniker och råvaror. Sen måste man nog vara lite… Jag ska inte säga knäpp men du jobbar ju när alla andra är lediga och du sätter aldrig dig själv i första hand, det är alltid gästen som kommer i fokus, menar han.

Redan som barn var Christofer intresserad och fascinerad av mat. Men att göra karriär som kock var länge ingen självklarhet, det var egentligen inte förrän efter gymnasiet som han bestämde sig för att han ville ägna sig åt sin passion och söka till restaurang- och hotellhögskolan i Grythyttan.
– Jag har alltid varit väldigt road av mat och alltid haft intresse kring mat. Det har inte varit naturligt att jag skulle bli kock eller jobba med mat men det har funnits ett intresse sen länge. Jag har aldrig varit rädd för att smaka på grejer och alltid varit nyfiken på nya smaker. Det tror jag är en viktig del i att jag är intresserad av det idag.

Många kanske redan skulle kalla Christofer för framgångsrik, men själv är han långt ifrån nöjd.
– Det tror jag aldrig att jag kommer bli, det finns en drivkraft att utveckla mig själv och bli bättre och hitta på nya saker. Klart jag vill ha min egen restaurang så småningom för att se hur långt mitt koncept kan ta en restaurang, så det är ett litet delmål för framtiden. Har man gett sig tusan på en sak så ska man ju dit.

Efter att ha blivit visade runt i det kulinariska biblioteket och den välfyllda vinkällaren ger vi oss ut i den kalla decembernatten med en tanke som både jag själv och fotografen delar. En tanke som säger att vi nog kommer få se Christofer Johansson igen framöver. Var så säkra.

FAKTA:
Namn: Christofer Johansson
Ålder: 23
Född och uppvuxen: Nossebro
Studerar: Kulinarisk kock och måltidskreatör

5 SNABBA:
Bästa bakismaten: Oxfilé och bearnaisesås
Favoritredskap i köket: En ruggigt vass Globalkniv
Mest använda ingrediens: Smör
Bästa matlandet: Sverige, absolut!
Bästa kändiskock: Mattias Dahlgren