Victor Nilsson: Det finns två och endast två dygder – arbete och förnuft

4 april, 2016, 10:22 Krönika Lämna en kommentar

Någon gång under min hyfsat liberala men ändå övervägande lutheranska uppväxt fick jag höra att det fanns två och endast två dygder som betydde något här i världen. Arbete och förnuft. Dessa dygder stod över alla andra och skulle alltid prioriteras. Mina frikyrkliga rötter kunde jag lyckligtvis bryta redan i de tidiga tonåren. Dock undrar jag om inte spåren ändå finns kvar.

Zlatan ska ha sagt att ”Du kan ta en kille från Rosengård men du kan inte ta Rosengård från en kille.” Det är förmodligen sant, rötter går djupt. Djupare än man tror. Riktigt lika häftigt klingar inte ”Du kan ta en vit medelklassman från frikyrkan men du kan aldrig ta frikyrkan från en vit medelklassman.” Sanningshalten är nog beklagligt nog ungefär densamma, rötter går djupt. Djupare än man tror.

Efter en hård helg där dygdkontot gapat tomt efter alldeles för många öl och moraliskt flexibla beslut går det endast att fylla denna lucka med arbete. Hårda timmar, fyllda av dagars ansamlad ångest som antar fysisk form när man åstadkommer något. Det spelar egentligen ingen roll om det rafsas ihop ett PM om sakrätt, lyfts tegelstenar eller skrivs någon kontextlös krönika som denna. Det måste arbetas. Välmående och lärande i all ära men det här handlar om något annat. Det handlar om utlopp. Om att sona för sina synder och fylla dygdkontot så gott det bara går.

När man sedan arbetat hårt och dedikerat med vadhelst arbete som behagar kan man få några få minuters mental tomhet och vila innan arbetslusten kommer tillbaka. Och då ska man på det igen. Jag förstår att det här för vissa läsare kan ses som en osund och svartvit inställning till livet. Jag vill understryka att jag förstår att livet är mer mångfacetterat än endast arbete och förnuft. Men på måndag morgon efter en alldeles för hård helg kan det kännas tryggt att ruta in livet. Bara för en dag. Och om det faktiskt fungerar och jag får något uträttat så är jag nöjd. Jag har sex andra veckodagar att vara lycklig på men måndagar ska vara produktiva. Jävligt produktiva. Och det räcker för mig.

Imorgon ska jag ta tag i mitt liv och bli förnuftig. Men det är imorgon. Ikväll ska jag arbeta. Tills dygdkontot är fyllt till överflöd och jag kan börja veckan med gott samvete.

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Victor Nilsson

Skribent

Karin Grundeus

Fotograf

KRÖNIKA: Beach body 2018

30 maj, 2018, 11:37 Krönika, Lämna en kommentar

På bilden ser de allra flesta en ung, lycklig och problemfri tjej som har funnit total inre ro. Men sanningen…


#sjuktvanligt: Läsare berättar

20 april, 2018, 17:33 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Under veckan har Lösnummer tagit emot texter relaterade till psykisk ohälsa och #sjuktvanligt, vid namn eller anonymt. Vi vill rikta…


#sjuktvanligt: Vi som saknar forum måste bryta tystnaden

19 april, 2018, 16:30 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag skriver inte för sympati. Jag skriver inte för att vara bättre än någon annan. Jag skriver för alla män…


#sjuktvanligt: Vi är längst ner på botten men vi är vackrast ändå

18 april, 2018, 15:00 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

”Här finns det ett akutnummer till vårdcentralen; får jag ringa till dem och förklara situationen? Du måste få träffa en…


#sjuktvanligt: En glad tjej som ibland är ledsen

17 april, 2018, 14:02 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag har varit ledsen, jag har mått dåligt, jag har varit deprimerad. Depression är idag ganska vanligt. De flesta människor man…


#sjuktvanligt: Att bryta ihop regelbundet och välplanerat

16 april, 2018, 10:29 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag och många i min omgivning anser att man ibland måste bryta ihop. Definitionen på att bryta ihop eller att…


Krönika: Jenniina Martikainen: ”Hur mycket det än rivs i själen, så är du aldrig ensam”

13 april, 2018, 13:10 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Precis innan man kan svänga in till min innergård måste man korsa en gata. Det är i princip omöjligt att…


Över-lista pluggförvirringen

6 april, 2018, 14:41 Krönika, Lämna en kommentar

Alltså vikten av att göra listor. Jag och mamma hade en sms-konversation  förra veckan som verkligen förkroppsligar min situation just nu….


Krönika: Alicia Grevsten: ”Nästan en vän”

16 mars, 2018, 13:00 Krönika Lämna en kommentar

I pentryt i Långhuset var första gången jag såg dig. Jag kommer ihåg det, för jag reagerade på hur sjukt…


Melissa Yilmaz: ”Dyslektikern. Det är jag och jag älskar det.”

2 mars, 2018, 13:46 Krönika Lämna en kommentar

Nu får det vara nog. Jag lägger av. I surrender. Jag har i hela mitt liv, ända sedan min första…



Instagram


Twitter