Victor Nilsson: Det finns två och endast två dygder – arbete och förnuft

4 april, 2016, 10:22 Krönika Lämna en kommentar

Någon gång under min hyfsat liberala men ändå övervägande lutheranska uppväxt fick jag höra att det fanns två och endast två dygder som betydde något här i världen. Arbete och förnuft. Dessa dygder stod över alla andra och skulle alltid prioriteras. Mina frikyrkliga rötter kunde jag lyckligtvis bryta redan i de tidiga tonåren. Dock undrar jag om inte spåren ändå finns kvar.

Zlatan ska ha sagt att ”Du kan ta en kille från Rosengård men du kan inte ta Rosengård från en kille.” Det är förmodligen sant, rötter går djupt. Djupare än man tror. Riktigt lika häftigt klingar inte ”Du kan ta en vit medelklassman från frikyrkan men du kan aldrig ta frikyrkan från en vit medelklassman.” Sanningshalten är nog beklagligt nog ungefär densamma, rötter går djupt. Djupare än man tror.

Efter en hård helg där dygdkontot gapat tomt efter alldeles för många öl och moraliskt flexibla beslut går det endast att fylla denna lucka med arbete. Hårda timmar, fyllda av dagars ansamlad ångest som antar fysisk form när man åstadkommer något. Det spelar egentligen ingen roll om det rafsas ihop ett PM om sakrätt, lyfts tegelstenar eller skrivs någon kontextlös krönika som denna. Det måste arbetas. Välmående och lärande i all ära men det här handlar om något annat. Det handlar om utlopp. Om att sona för sina synder och fylla dygdkontot så gott det bara går.

När man sedan arbetat hårt och dedikerat med vadhelst arbete som behagar kan man få några få minuters mental tomhet och vila innan arbetslusten kommer tillbaka. Och då ska man på det igen. Jag förstår att det här för vissa läsare kan ses som en osund och svartvit inställning till livet. Jag vill understryka att jag förstår att livet är mer mångfacetterat än endast arbete och förnuft. Men på måndag morgon efter en alldeles för hård helg kan det kännas tryggt att ruta in livet. Bara för en dag. Och om det faktiskt fungerar och jag får något uträttat så är jag nöjd. Jag har sex andra veckodagar att vara lycklig på men måndagar ska vara produktiva. Jävligt produktiva. Och det räcker för mig.

Imorgon ska jag ta tag i mitt liv och bli förnuftig. Men det är imorgon. Ikväll ska jag arbeta. Tills dygdkontot är fyllt till överflöd och jag kan börja veckan med gott samvete.

KRÖNIKA:“Mmm.. Live life”

15 oktober, 2021, 12:42 Krönika, Lämna en kommentar

Är det rätt att släppa på restriktionerna? Studenter vill ut på dansgolven igen och “live life”, men det är alldeles…


Krönika: Tack för mig, Lösnummer!

1 juni, 2021, 11:03 Krönika, Lämna en kommentar

För fem år sedan satt jag nervös med en nyskriven krönika som jag ville skicka till Lösnummer. Det tog ett…


Krönika: Jag vill fan bara vara normal

23 mars, 2021, 15:03 #sjuktvanligt, Krönika, Lämna en kommentar

Jag mår dåligt. Trots att jag mår bra så mår jag dåligt. Det är så svårt med alla intryck och…


Krönika: Ständigt i rörelse

9 februari, 2021, 14:23 Krönika, Lämna en kommentar

Jag sitter i en bil på väg mot Åmål. Jag hade lika väl kunnat vara på väg mot ett annat…


Krönika: To turn a pandemic

22 december, 2020, 10:11 Krönika, Lämna en kommentar

Like many others like me during this new decade of 2020 – I have learned a lot during the course…


Krönika: Då som nu för alltid

17 december, 2020, 14:59 Krönika, Lämna en kommentar

Jag har försökt att skriva om det flera gånger. Försökt att sätta ord på smärtan och våga känna den, men…


Krönika: Det finns inget vaccin mot ensamhet

8 december, 2020, 12:40 Krönika, Lämna en kommentar

Julen står för dörren och många undrar hur julfirandet ska se ut. Coronapandemin drar fram genom landet med en skrämmande…


Krönika: Det gör mig rädd att växa upp

27 november, 2020, 13:05 Krönika, Lämna en kommentar

I november fyller jag 24 år. Trots att det fortfarande är ganska ungt (hey – jag är ju inte 25…


Krönika: Tankar på ett A4

5 november, 2020, 13:45 Krönika, Lämna en kommentar

16:39 Dokumentet står tomt. Vad ska jag skriva om? Jag borde ha så mycket att skriva om. Hela året har…


Krönika – Rebecca Stråhle-Wolke: ”Min själ är inte till för att tämjas”

28 maj, 2020, 16:31 Krönika Lämna en kommentar

Jag kanske är för mycket ibland. Klär mig i för färgstarka kläder och för många olika färger på samma gång,…