Victor Nilsson: Civilkuragelag – på grund av folk som mig

3 mars, 2017, 13:32 Krönika Lämna en kommentar

På väg till mataffären mötte jag en man i 25-årsåldern som såg förfärligt sliten ut. Med glansig blick, slitna kläder och stapplande steg gick han mot mig. Plötsligt satte han sig ned på trottoaren för att sedan kravla ihop i fosterställning. Min spontana reaktion var den värsta möjliga. Jag tittade åt ett annat håll och fortsatte promenera. Jag tänkte att någon annan självklart har koll på honom. Jag försökte även rationalisera genom att tänka att han förmodligen hade försatt sig i situationen själv.

Väl inne i mataffären plockade jag snabbt och stressat ihop de varor jag planerat att köpa i vanlig ordning. I sann Victor-anda korsade jag mellan hyllorna i ett planerat mönster och var framme vid kassan inom 5 minuter. Väl framme vid kassan möts jag av en man i 80-årsåldern som tappat sin plånbok. Han skulle köpa batterier. Gråtande vädjade han till butiksbiträdet att låta honom ta med batterierna och betala senare. Elen hade gått hemma och han behövde batterierna till en ficklampa. Jag stod och stirrade på den sorgliga situationen. Mannen gick till slut gråtande hem. Utan batterier. Inte förrän efter att jag betalt mina varor slog det mig att jag hade kunnat ingripa. Varför betalade jag inte gubbens batterier och besparade honom en kall och mörk natt?!

När jag väl kom ut ur butiken möttes jag av den 25-åriga killen. Medvetslös i en rullstol släpades han fram av en ansträngd kvinna i medelåldern. Inte ens här erbjöd jag min hjälp. Jag hade alltså tre gyllene chanser att vara en god medmänniska men tog noll av dem. Skammen som sköljde över mig efteråt var i det närmsta obeskrivlig. Jag ville spy på mig själv. När jag kom hem satte jag mig vid köksbordet och stirrade apatiskt framför mig. Varför ingrep jag inte? Vem fan är jag? Skulle jag få hjälp om jag var i nöd?

Till skillnad från många av våra grannländer finns i Sverige för nuvarande ingen lag som tvingar personer att ingripa och hjälpa medmänniskor i nöd. Lagförslag angående en civilkuragelag har tagits upp senast i en motion från 2013. Det finns säkerligen många argument för varför en sådan lag inte skulle vara önskvärd. Jag å andra sidan är ett levande exempel på varför den absolut behövs. Jag är en osympatisk fegis. Kära lagstiftare, gör det straffbart att bete sig som mig. Mitt beteende är inte okej.

Krönika: Leva eller överleva?- Sommar 2022 

2 juni, 2022, 10:02 Krönika Lämna en kommentar

Tänk dig, snart är du där; utomlands på en vacker strand, med en svalkande drink i handen, fri från stress…


Gästkrönika: Studentstaden Örebro – där du (troligtvis) inte är ensam om att vara arbetslös

31 maj, 2022, 11:06 Krönika Lämna en kommentar

“Kom förbi Krakatorget idag 11.30-13.30 och svara på en enkät om studentstaden Örebro så är glassen din. Eller svara på…


Gästkrönika: Tack för allt Örebro studentkår

26 maj, 2022, 08:00 Krönika Lämna en kommentar

En varm och solig eftermiddag i augusti 2018. Köerna till Sobra och Corax ringlar sig långa utanför Kraka restaurangen. Runt…


Krönika: På universitetet vet alla allt om allt

25 maj, 2022, 16:14 Krönika Lämna en kommentar

För en 18-åring som nyligen tagit studenten kan universitet kännas överväldigande och otäckt. Där hänger ju alla vuxna. Alla vuxna…


KRÖNIKA: SPRING MEN STÅ STILL

4 maj, 2022, 15:58 Krönika, Lämna en kommentar

“Vi har bara ett liv” och “man får energi av att vara med dem man tycker om” går på repeat…


KRÖNIKA: DAGS ATT VÄNDA BLAD

7 april, 2022, 15:28 Krönika Lämna en kommentar

Zoom-föreläsningar iklädd morgonrock och med avstängd kamera i all ära – jag är spänd över att nu ta del av…


KRÖNIKA: Coming to Sweden for one semester

24 mars, 2022, 14:10 International, Krönika, Lämna en kommentar

Before I even got in university, I knew I wanted to do my Erasmus semester abroad – still didn’t know…


GÄSTKRÖNIKA: HUR LÄNGE ORKAR MAN HÅLLA FAST VID EN DRÖM?

1 mars, 2022, 13:25 Krönika Lämna en kommentar

I december 2016 hoppade jag av sjuksköterskeprogrammet på Örebro universitet efter två terminer. Jag ville satsa helt på min allra…


Krönika: Du missförstår mig

10 februari, 2022, 14:54 Krönika, Lämna en kommentar

Utan förvarning slår det mig – jag står i badrummet innan en presentation. Sakta omfamnas jag av hopplösheten, den kväver…


KRÖNIKA: EN BLOMMA FRÅN MIN MORMOR

25 januari, 2022, 13:33 Krönika, Lämna en kommentar

Innan jag gick av buss fem mot Hovsta, vid hållplatsen Norra Kyrkogården, gav jag en av de blommor jag höll…