Victor Nilsson: Civilkuragelag – på grund av folk som mig

3 mars, 2017, 13:32 Krönika Lämna en kommentar

På väg till mataffären mötte jag en man i 25-årsåldern som såg förfärligt sliten ut. Med glansig blick, slitna kläder och stapplande steg gick han mot mig. Plötsligt satte han sig ned på trottoaren för att sedan kravla ihop i fosterställning. Min spontana reaktion var den värsta möjliga. Jag tittade åt ett annat håll och fortsatte promenera. Jag tänkte att någon annan självklart har koll på honom. Jag försökte även rationalisera genom att tänka att han förmodligen hade försatt sig i situationen själv.

Väl inne i mataffären plockade jag snabbt och stressat ihop de varor jag planerat att köpa i vanlig ordning. I sann Victor-anda korsade jag mellan hyllorna i ett planerat mönster och var framme vid kassan inom 5 minuter. Väl framme vid kassan möts jag av en man i 80-årsåldern som tappat sin plånbok. Han skulle köpa batterier. Gråtande vädjade han till butiksbiträdet att låta honom ta med batterierna och betala senare. Elen hade gått hemma och han behövde batterierna till en ficklampa. Jag stod och stirrade på den sorgliga situationen. Mannen gick till slut gråtande hem. Utan batterier. Inte förrän efter att jag betalt mina varor slog det mig att jag hade kunnat ingripa. Varför betalade jag inte gubbens batterier och besparade honom en kall och mörk natt?!

När jag väl kom ut ur butiken möttes jag av den 25-åriga killen. Medvetslös i en rullstol släpades han fram av en ansträngd kvinna i medelåldern. Inte ens här erbjöd jag min hjälp. Jag hade alltså tre gyllene chanser att vara en god medmänniska men tog noll av dem. Skammen som sköljde över mig efteråt var i det närmsta obeskrivlig. Jag ville spy på mig själv. När jag kom hem satte jag mig vid köksbordet och stirrade apatiskt framför mig. Varför ingrep jag inte? Vem fan är jag? Skulle jag få hjälp om jag var i nöd?

Till skillnad från många av våra grannländer finns i Sverige för nuvarande ingen lag som tvingar personer att ingripa och hjälpa medmänniskor i nöd. Lagförslag angående en civilkuragelag har tagits upp senast i en motion från 2013. Det finns säkerligen många argument för varför en sådan lag inte skulle vara önskvärd. Jag å andra sidan är ett levande exempel på varför den absolut behövs. Jag är en osympatisk fegis. Kära lagstiftare, gör det straffbart att bete sig som mig. Mitt beteende är inte okej.

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Victor Nilsson

Skribent

Jenniina Martikainen

Fotograf

Lamrot Gebremariam: ”Alla såg vad som hände, inklusive lärarna, men ingen sa något”

8 december, 2017, 10:16 Krönika Lämna en kommentar

Efter demonstrationen kunde jag inte sluta tänka på hur min hudfärg har påverkat mig som individ. Det är snart 2018…


Jenniina Martikainen: ”Mitt land, Finland, födelseort, kalla ordet gyllene!”

6 december, 2017, 16:31 Krönika Lämna en kommentar

… är vad man får när man kör första meningen av Finlands nationalsång genom Google Translate – från finska till…


Emilie van Hoewijk: ”Mitt magnetiska rymdskepp”

1 december, 2017, 12:01 Krönika Lämna en kommentar

I min barndom hade fantasin ibland makten att ta över när verkligheten var lite för tuff för en tioåring. Jag…


Lamrot Gebremariam: ”Jag skäms, jag skäms över att vara människa”

24 november, 2017, 16:00 Åsikt, Krönika Lämna en kommentar

Jag förstår inte människans överlägsenhet i jämförelse med andra varelser. Varför tror vi att mänskligheten är smartare och förtjänar att…


Ulrika Winge: Vad jag önskar jag fick skriva

17 november, 2017, 14:04 Krönika Lämna en kommentar

Jag vill lära mig att skriva bättre, både journalistiska, dramaturgiska och akademiska texter. Men då och då stör det mig…


En systemuppdatering finns tillgänglig

10 november, 2017, 15:00 Krönika Lämna en kommentar

Jag har ett systemfel. Några buggar. Efter att jag tredje gången på samma dag dragit i en dörr det står…


Jenniina Martikainen: ”Är det här på helt jävla riktigt?”

28 oktober, 2017, 18:04 Åsikt, Krönika Lämna en kommentar

Vid lunchtid idag kom jag hem från badhuset. Vad jag tänkte skulle bli en skön och avslappnande start på min lördag…


Sara Svärd: Men jag är väl fan inte tråkig

27 oktober, 2017, 14:32 Krönika Lämna en kommentar

– Vad ska du klä ut dig till? – Nej men jag tror inte att jag ska klä ut mig…


Krönika: Det här tilltänkt otilltänkta som jag skulle kunna dö för

20 oktober, 2017, 14:51 Krönika Lämna en kommentar

Det är så jävla otrendigt att ha dålig självkänsla nu för tiden. Det, kombinerat med faktumet att jag inte har…


Rebecca Stråhle-Wolke: En prickig cykel, ett par ljusblå gympaskor och minnen för livet

13 oktober, 2017, 12:06 Krönika Lämna en kommentar

När jag gick i sexan fick jag en cykel, en gratis gammal cykel som närmade sig 100 år. Den hade…



Instagram


Twitter