Jenny Eriksson: Tentaplugg med den vilda bebin

19 oktober, 2014, 15:43 Krönika Lämna en kommentar

Nu har jag förstått vad den akademiska kvarten egentligen är till för, det är inte alls för att jag ska kunna snooza två gånger extra. Det är för att jag ska hinna lämna lillen på förskolan 7.30, ta mig till universitetet på andra sidan stan och ändå komma i tid till föreläsningen 8.15. Jag har pluggat förut, innan lillen, men det var en annan sorts utmaning då.

Nu när jag har lillen är det helt andra problem jag ställs inför. Det är deadline för en skrivuppgift som ska läggas upp på Blackboard om 40 minuter, Lillen balanserar på soffans armstöd. Försiktigt! Vänta mamma hjälper dig! Lillen kutar ut i köket och drar ut alla kökslådor, hittar en visp och fortsätter in i badrummet. Vad gör du lillen? Kom hit! Inget svar. Jag måste gå och kolla vad han sysslar med. Nej! Du får inte linda upp allt toapapper från rullen. 30 minuter till deadline.

Jag sätter mig vid datorn igen. Lillen kommer i full fart och springer rakt in i mig och kör iväg med mig där jag sitter på datastolen. Han kör runt mig ett varv i vardagsrummet, hittar sin bil och överger mig vid balkongdörren. Jag hjälper lillen upp på bilen så han kan åka runt på den istället. 15 minuter till deadline.

Okej det får duga. Kom nu lillen, det är dags att sova middag. Mamma ska läsa en saga, den heter ”Tillämpad kommunikationsvetenskap”. Det gäller att utnyttja tiden för det är inte så lätt att hinna plugga till en tenta och ta hand om den vilda bebin samtidigt. Lillen är bara ett år men jag tycker han börjar bli mer och mer lik bebisen i boken.

Senare på kvällen ligger jag på soffan, det går dåligt med tenta-plugget och jag känner mig sjuk. Det är säkert lillen som har smittat mig med dagisbaciller. Han sitter på golvet framför soffan och leker med en bok. Muuu! låter det när han trycker på kon. Jag beklagar mig att jag har tusen sidor kvar i boken som jag måste läsa ikväll. Lillen tittar på mig en lång stund och går sedan fram till mig. Han drar ur nappen och trycker in den i munnen på mig istället. Han tyckte nog att jag behövde den mer.

/ Jenny Eriksson
Skribent

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Lamrot Gebremariam: ”Alla såg vad som hände, inklusive lärarna, men ingen sa något”

8 december, 2017, 10:16 Krönika Lämna en kommentar

Efter demonstrationen kunde jag inte sluta tänka på hur min hudfärg har påverkat mig som individ. Det är snart 2018…


Jenniina Martikainen: ”Mitt land, Finland, födelseort, kalla ordet gyllene!”

6 december, 2017, 16:31 Krönika Lämna en kommentar

… är vad man får när man kör första meningen av Finlands nationalsång genom Google Translate – från finska till…


Emilie van Hoewijk: ”Mitt magnetiska rymdskepp”

1 december, 2017, 12:01 Krönika Lämna en kommentar

I min barndom hade fantasin ibland makten att ta över när verkligheten var lite för tuff för en tioåring. Jag…


Lamrot Gebremariam: ”Jag skäms, jag skäms över att vara människa”

24 november, 2017, 16:00 Åsikt, Krönika Lämna en kommentar

Jag förstår inte människans överlägsenhet i jämförelse med andra varelser. Varför tror vi att mänskligheten är smartare och förtjänar att…


Ulrika Winge: Vad jag önskar jag fick skriva

17 november, 2017, 14:04 Krönika Lämna en kommentar

Jag vill lära mig att skriva bättre, både journalistiska, dramaturgiska och akademiska texter. Men då och då stör det mig…


En systemuppdatering finns tillgänglig

10 november, 2017, 15:00 Krönika Lämna en kommentar

Jag har ett systemfel. Några buggar. Efter att jag tredje gången på samma dag dragit i en dörr det står…


Jenniina Martikainen: ”Är det här på helt jävla riktigt?”

28 oktober, 2017, 18:04 Åsikt, Krönika Lämna en kommentar

Vid lunchtid idag kom jag hem från badhuset. Vad jag tänkte skulle bli en skön och avslappnande start på min lördag…


Sara Svärd: Men jag är väl fan inte tråkig

27 oktober, 2017, 14:32 Krönika Lämna en kommentar

– Vad ska du klä ut dig till? – Nej men jag tror inte att jag ska klä ut mig…


Krönika: Det här tilltänkt otilltänkta som jag skulle kunna dö för

20 oktober, 2017, 14:51 Krönika Lämna en kommentar

Det är så jävla otrendigt att ha dålig självkänsla nu för tiden. Det, kombinerat med faktumet att jag inte har…


Rebecca Stråhle-Wolke: En prickig cykel, ett par ljusblå gympaskor och minnen för livet

13 oktober, 2017, 12:06 Krönika Lämna en kommentar

När jag gick i sexan fick jag en cykel, en gratis gammal cykel som närmade sig 100 år. Den hade…



Instagram


Twitter