Sofia Svärd: Bara för att dina croissanter är färska…..

1 juli, 2016, 14:09 Krönika Lämna en kommentar

Jag sitter ensam i den franska lägenheten med den franska katten, lyssnades på det franska språket på gatan utanför den franska balkongen med magen full av färska franska croissanter. Det är min andra morgon i Frankrike, det här året, den här resan och det är första gången jag är riktigt själv. Känslan av eufori som uppstod när jag blev lämnad ensam ett slag var något helt annat än min kärlek till landet.

Sommarkronika2

Innan jag krängde den femton kilo tunga ryggsäcken över axlarna i Sverige såg jag mest en glittrande bild framför mig. Bilden av mig i en solstol på verandan som sträcker sig ut över dammen i parken. En hög av skönlitteratur bredvid mig för första gången sedan förra sommaren. Och minnesbilden av mig, tidigare under morgonen, på väg från byns bageri med en färsk croissant i påsen i min högra hand. Glimrande Frankrike med de spontana människorna och det passionerade språket.

Men så tänker jag tillbaka på morgonens frukost. Absolut var det en croissant. Absolut var den färsk. Men mest framträdande var ändå hostandet från fransmannen snett emot mig vid bordet. Den franska charmen är inte längre den samma när Gabriel, en av mina nya franska bekantskaper, hostar oavbrutet. Är han förkyld tänker ni? Nej, det är nästan så att jag önskar att hostandet kommer från ett öppet fönster, mest för hans egen skull. Men han tänder en cigarett och jag inser ganska direkt vad det är som får honom att kämpa för att andas ordentligt. Skulle det undgått någon så är det hans ständiga rökande som påverkar lungkapaciteten. När jag undersöker visar det sig att han bara är 19 år. Han konstruerar sin frukost av flertalet cigaretter, en croissant och gårdagens Coca Cola ur en skål. Allt annat porslin är smutsigt och ingen har orkat diska, diskmaskinen till trots. Han är varken ledig eller på semester. Det slår mig att det här är hans vanliga liv. Fler hostattacker av allvarliga KOL-mått innan klockan 11 en fredagsmorgon. Vad är det för slags tonår undrar jag tyst för mig själv. Undrar inte hans föräldrar vart han sovit i natt? Ser de inte hellre att hans sköljer ner croissanten med en varm kopp te och marmelad istället för nikotin och kolsyrat koffein?

Tack mamma och pappa för att de enda gångerna jag fick chokladflingor var om det råkade dyka upp på någon välplanerad frukostbuffé under min barndoms semestrar.

Den nivå av lycka jag känner över att kunna lämna de färska croissanterna bakom mig och ta mark i landet ”Bake-off från ICA Maxi” är svår att beskriva med ord. Men vid tillfällen som detta är jag nöjd med att semestern inte varar för alltid.

Text och foto: Sofia Svärd

KRÖNIKA: Vikten av att vara utan jullov

21 december, 2021, 15:11 Krönika, Lämna en kommentar

Mat i mängder, filmer man sett minst 15 gånger och hemvändare. Vissa lämnar campus, andra kanske till och med lämnar…


KRÖNIKA: Misslyckade pannkakor, berg- och dalbanor och min tid vid Örebro universitet

11 november, 2021, 13:23 Krönika, Lämna en kommentar

I skrivande stund sitter jag framför datorn i ett nedsläckt sovrum och krystar ut de sista meningarna till en av…


KRÖNIKA:“Mmm.. Live life”

15 oktober, 2021, 12:42 Krönika, Lämna en kommentar

Är det rätt att släppa på restriktionerna? Studenter vill ut på dansgolven igen och “live life”, men det är alldeles…


Krönika: Tack för mig, Lösnummer!

1 juni, 2021, 11:03 Krönika, Lämna en kommentar

För fem år sedan satt jag nervös med en nyskriven krönika som jag ville skicka till Lösnummer. Det tog ett…


Krönika: Jag vill fan bara vara normal

23 mars, 2021, 15:03 #sjuktvanligt, Krönika, Lämna en kommentar

Jag mår dåligt. Trots att jag mår bra så mår jag dåligt. Det är så svårt med alla intryck och…


Krönika: Ständigt i rörelse

9 februari, 2021, 14:23 Krönika, Lämna en kommentar

Jag sitter i en bil på väg mot Åmål. Jag hade lika väl kunnat vara på väg mot ett annat…


Krönika: To turn a pandemic

22 december, 2020, 10:11 Krönika, Lämna en kommentar

Like many others like me during this new decade of 2020 – I have learned a lot during the course…


Krönika: Då som nu för alltid

17 december, 2020, 14:59 Krönika, Lämna en kommentar

Jag har försökt att skriva om det flera gånger. Försökt att sätta ord på smärtan och våga känna den, men…


Krönika: Det finns inget vaccin mot ensamhet

8 december, 2020, 12:40 Krönika, Lämna en kommentar

Julen står för dörren och många undrar hur julfirandet ska se ut. Coronapandemin drar fram genom landet med en skrämmande…


Krönika: Det gör mig rädd att växa upp

27 november, 2020, 13:05 Krönika, Lämna en kommentar

I november fyller jag 24 år. Trots att det fortfarande är ganska ungt (hey – jag är ju inte 25…