Lösnummer träffar Örebro studentkårs ordförande William Ahlgren för en personlig intervju. Han berättar om vägen till studentkåren och vad som fick honom att söka sig till Örebro universitet. Studentengagemang var inte på kartan från början men kom att bli kärnan av Williams studietid.
När William Ahlgren valdes till ordförande för Örebro studentkår av fullmäktige i våras hade han nyligen läst färdigt kandidatprogrammet i ekonomi vid Örebro universitet. Han berättar för Lösnummer om hur han hamnat i staden och om hans tid vid universitetet.
– Jag ville komma bort från Stockholm mest för att det är kul att träffa nya människor, säger William.
Han fortsätter: – Det som drog mig till Örebro då var kanske framför allt var mina föräldrars kompisars rekommendationer. Många av dem pratade väldigt gott om det här universitetet.
När han själv började studera konstaterade han snabbt att det hade varit ett bra val. Det han själv vill utmärka som den största fördelen med staden och universitetet är studentlivet.
– Det blir vad man gör det till. Det är inte bara att man kan hänga med på någon aktivitet utan det finns också stora möjligheter att påverka och göra studentlivet mycket bättre själv också.
Att kunna engagera sig och själv få stort utrymme att påverka är något William tycker mycket om.
– Jag är påhittig av mig, säger han och ler.
Om dagarna studerade William ekonomi. Han hade lite svårt att välja inriktning mellan företagsekonomi och nationalekonomi och ville länge hålla båda dörrarna öppna. Tillslut valde William att fokusera på företagsekonomi och att specialisera sig inom organisationsteori.
– Jag tycker det är väldigt spännande, berättar han.
William, som beskriver sig som något av en organisationsnörd, har alltid haft svårt att förklara varför just detta ämne intresserar honom så mycket. Han kan dock minnas tillfället där han bestämde sig för att det var just organisationsteori som han skulle fortsätta fokusera på.
Han hade alltid tyckt att det mesta var intressant inom ämnet men hade haft svårt att finna intresse för den historiska delen och tyckte ofta att den kändes lite meningslös. När han sedan skulle opponera på några kurskamraters uppsats, där två teorier från olika historiska epoker beskrevs parallellt, insåg han hur mycket en beskrivning av den historiska övergången däremellan skulle ha lyft resonemanget.
– Det var den sista pusselbiten, beskriver William. Då gick det upp för honom att även den historiska aspekten av organisationsteori var relevant och viktig.
William beskriver olika skolbildningar och modeller inom organisationsteorin med en glimt i ögat och ett stort leende på läpparna. Han förklarar att han ofta fastnar för ett ämne och gärna nördar ner sig.
– Om jag tycker att något är roligt kan jag sitta med det i 24 timmar i sträck, utan problem, berättar han.
Efter att ha läst färdigt sin kandidatkurs i januari studerade William en fristående kurs under våren i väntan på att kunna börja en masterutbildning. Det var då han kontaktades rörande ett förtroendeuppdrag inom Örebro studentkår, något han inte hade övervägt tidigare.
– Jag satt och pluggade med två kompisar inne i Novahuset när jag fick ett meddelande av Ida Björklund, som var vice ordförande med studiesocialt ansvar under förra verksamhetsåret, där hon frågar om det är okej om hon nominerar mig till ordförande för Örebro studentkår, berättar William.
Efter att ha frågat mer om vad uppdraget innebar började William på allvar fundera på om han ville åta sig det.
– För mig lät det ju kul direkt. Men jag kände ändå att om jag skulle gå in för det ville jag göra det helhjärtat, berättar han.
Han bestämde sig för att ta en lunch med Emilia Malm, dåvarande ordförande för Örebro studentkår, och de pratade länge om rollen. William berättar att det fortfarande var svårt att helt förstå vad uppdraget skulle innebära eftersom rollen är svår att definiera.
– Det är egentligen väldigt oklart vad det är man gör. De saker man gör löpande är så specifika att de inte går att generalisera i en uppdragsbeskrivning och alla andra uppgifter som ingår i rollen skiljer sig så mycket från varandra, berättar han.
– Jag tror inte att jag har spenderat mer än fyra arbetsdagar på en specifik uppgift under hela min tid som ordförande utan det har varit olika saker hela tiden. Det tycker jag är jättekul.
Nu sitter han som ordförande för studentkåren, men när William först skulle börja studera trodde han inte att han skulle vilja engagera sig i studentlivet alls. Så blev det inte.
– Det tog två eller tre månader innan jag började ta mig in i studentlivet och engagera mig. Mycket var på grund av en kompis som då hade blivit general för Sesam, berättar han.
– Jag var dels fadder på egentligen varje intro sedan jag började studera och dels engagerade jag mig enormt mycket inom Sesams marknadsföringsutskott, säger William.
– Jag har också engagerat mig på andra sätt. På SM i ekonomi har jag varit volontär, jag har jobbat på bryggan och kåren och ett år blev jag faktiskt årets Sesamit. Jag hoppade på alla små uppdrag jag kunde hitta, förklarar han vidare.
Idag är han väldigt glad att han kom in i studentlivet och att han blivit förtroendevald. Han beskriver att han lär sig nya saker varje dag och att han trivs i sin roll.
– Det roligaste med jobbet har varit att lösa problem för folk som verkligen har uppskattat det. Ofta kan det vara väldigt små saker som hjälper folk, allt från att man skriver på ett avtal till att man bollar idéer. Just den delen, att kunna hjälpa till även med småsaker, tycker jag är väldigt kul.
William avslutar: – Jag tycker också det är väldigt kul att lyssna på kårsektionerna och höra vad de har att säga. I och med att jag har varit väldigt engagerad inom Sesam tidigare är det väldigt kul för mig att höra hur det funkar inom de andra kårsektionerna och kunna hjälpa dem med deras problem.
Comments