INTERVJU: REKTOR JOHAN SCHNÜRER - NÅGRA AVSLUTANDE ORD

Johan Schnürer har suttit som rektor vid Örebro universitet sedan 2016. Det har snart gått nio år sedan han tillsattes och det har blivit dags för honom att avsluta sitt uppdrag. Vi på Lösnummer ville gärna få en sista intervju innan Schnürer lämnar rollen som rektor. Lösnummers chefredaktör, Fanny Huss, bokade in en intervju, där vi fick ställa några avslutande frågor.

Nuvarande rektor, Johan Schnürer

Du har som suttit som rektor vid Örebro universitet i nio år. Hur skulle du sammanfatta din tid som rektor?

– Fantastiskt och omvälvande. Att vara rektor vid ett universitet är det finaste uppdrag man kan ha som akademiker. Jag har haft tur i mitt akademiska liv ocått bygga upp stora forskningsprogram, handleda ett antal doktorander och glädjen att vara kursledare i mikrobiologi som är mitt ämne. Jag har fått prova olika saker, men att vara rektor vid Örebro universitet har varit det mest fantastiska jag fått vara med om i min karriär.

Vilka var dina visioner och mål och hur gick det att genomföra dessa?

– Jag hade två övergripande mål, där det ena var att stärka forskningen vid Örebro universitet. År 2016 lade man mycket fokus på utbildning, med bland annat läkarutbildningen som hade kommit, och även andra professionsutbildningar som civilingenjörsutbildningar. Det var, med all rätt, väldigt mycket fokus på just utbildningar. Dock om utbildningarna skall vara framgångsrika, även i framtiden, måste man ha en stark forskning.

Han går sedan vidare till det andra målet:

– Jag fick även med mig ett uppdrag från den styrelse som föreslog mig till regeringen. Detta handlade om att stärka samverkan med det omgivande samhället. Vi hade redan som universitet en ganska stark samverkan med vård, skola och omsorg det offentliga, men inte inom näringslivet. Med uppdraget jag fick, passade det väldigt bra att man hade börjat arbeta mer tillsammans med kk-stiftelsen för finansiering, som alltid bygger på medfinansiering från det privata näringslivet.

Detta var alltså två övergripande frågeställningar. Vi hade en fantastisk bredd på verksamheten, men alla professorer och lektorer hade inte tagit vara på möjligheten att söka externa medel. Jag kom från en väldigt konkurrensutsatt miljö, där det var ett privilegium att ha ett halvtidsfinansierat lektorat, resten fick man finansiera själv. Det var många som levde på externa anslag, på ett sätt som kanske inte var helt sunt. Man mötte då ett universitet som hade stabila och bra finansieringar för lektorer och professorer. Mitt budskap blev att vi inte fick sätta oss i "nöjdgropen" och vara nöjda med var vi befann oss, utan att lägga till konkurrenskraftig forskning.

Detta är vad som hänt under dessa år och vi har ökat våra externa forskningsanslag med 40%, vilket är en ganska bra prestation. Vi håller även hög kvalitet i det vi gör, där våra citeringar ligger 50% över världsgenomsnittet. Detta visar på att vi verkligen lyckats. 

Vilka har varit de svåraste utmaningarna i rollen som rektor vid Örebro universitet?

– Dels har du avvägningar vid olika områden. Alla tycker om strategier och att man har förmågan att handlingskraftigt prioritera så det gynnar en själv, vilket inte går per definition. Om man ska fokusera och prioritera måste man satsa på vissa områden och mindre på annat. Jag tycker dock det har gått bra i dialog med andra personer med ledningsuppdrag på universitetet. Generellt är det alltså en svår sak om man gör rätt eller inte.

Schnürer går sedan vidare till andra eventuella svårigheter:

– Det andra svåra skulle vara personalärenden. När det blir riktigt svårt hamnar det hos rektor, där det ska hanteras på rätt sätt. Sedan har vi också levt under flera kriser med pandemin, där man undrade om man gjorde rätt. I en period på endast tre dagar fick vi stänga ner universitetet och övergå till digital undervisning. Vi hade förberett oss, där vi var lite före regeringen med planeringen, men det var ändå ganska svåra beslut som skulle fattas under den tiden.

Det var en imponerande insats av våra lärare och hur de hanterade detta. Sedan vill jag gärna lägga till att det var ett fantastiskt samarbete med studentkåren under hela tiden. Speciellt under pandemin när Emilia Malm var ordförande, som fick möta svåra saker på sin sida gällande, exempelvis, introduktionen. Hur skulle man göra och hur hittade man formerna för detta? Den förtroendefulla dialog med studenterna via studentkåren har hjälpt till med att hantera dessa svåra frågor.

Om du fick ge ett råd till nästa rektor, vad hade det varit?

–Fördelar i utvecklingen har varit att vi nu är mer av ett universitet. Vi hade en speciell styrningsmodell tidigare, där rektorn var i direkt dialog med prefekterna. Dekanerna och fakulteterna blev lite sidoordnade. Detta ändrade vi på för att ge en stabilitet för organisationen.

Att ta vara på den samlade kraft som finns i organisationen är ett råd jag skulle vilja ge. Ett lite mer allmänt råd kan vara att inte tappa tempo. Om vi ska kunna fortsätta utvecklas som universitet, och ge bra utbildning för framtiden, behöver forskningen vara stark. Nu skärps kraven på universiteten, i och med nya forskning- och innovationspropositionen, där det kommer en förstärkning av forskningsanslag. Är man inte konkurrenskraftig i det läget blir det dubbelt så dåligt, då en del av vårt basanslag till forskningen kommer att konkurrenssättas beroende på hur väl man lyckas på forskningsråden. Lyckas man blir det alltså dubbelt så bra, men misslyckas man blir det dubbelt så dåligt. Vi måste därför hålla uppe tempot i detta.

Sedan är ett allmänt råd rekryteringar, framförallt högre tjänster, så man får in rätt personer till professorer och lektorer.

Vår intervju börjar lida mot sitt slut och vi övergår till den sista frågan:

Avslutningsvis, vad kommer du sakna mest? Finns det något du vill hälsa studenterna?

– Jag kommer sakna de medarbetarna och personerna som jag jobbat med. Jag har jobbat med många personer, och det är en förmån man har som rektor, att ta tillvara på att lära känna både människor och olika områden.

Jag kommer också sakna dialogen med studenterna och studentkåren, där man mötts i olika sammanhang. Mitt budskap är att lyfta vikten av att engagera sig i kår och sektioner som breddar studentlivet. Jag vill gärna fortsätta hälsa, att det ger så mycket mer om man har möjlighet att göra det. Ta vara på chansen att möta människor eller andra studenter, inte bara dem som studerar det som man själv studerar. Det berikar mycket att möta andra människor.

Ett extra, lite mer kulturellt, budskap är att ta tillvara på det som studenterna vid Musikhögskolan erbjuder. Det är kultur som är bra för hjärnan, där det är både uppiggande och avslappnande. Ta tillvara på Musikhögskolan på campus.

Innan vi säger hejdå frågar jag om det finns något mer Schnürer vill tillägga. Han säger följande:

– Jag skulle även vilja lägga till att vi har tydligt profilerat oss. Vi har fyra, lite större områden, som kommer vara långsiktigt viktiga för universiteten. Det ena är vad som heter AI robots cyber security, ARC, som har bildats som en centrumbildning. Det andra är Food and health och det tredje Pollusion and Society, samt det fjärde profilområdet som är Crisis and transformation. Den sistnämnda utgår mycket från samhällsvetenskapliga perspektiv. Dessa fyra områden kommer man kunna beskriva universitetets verksamhet med. Vi har verkligen gjort en resa under dessa år, där vi har en helt annan plats i lärosätessystemet än vad vi hade tidigare.

En annan sak som är väldigt rolig är att vi haft en tydlig satsning på högskolepedagogik. Prorektor, Anna-Karin Andershed, har lett detta och stöttat högskolepedagogcentrum med deras fina bevis med lärarna för studenterna. Vi är även sjunde mest sökta universitetet när det gäller utbildningar. Likaså att vi ligger i topp när det gäller studenter som får relevant arbete inom 1,5 år efter sin examen. Att studenter alltså vill hit, att vi satsar på högskolepedagogisk utbildning, utveckling och att studenter får jobb. Det är en positiv självförstärkande spiral.

Vi tackar för intervjun med Schnürer och avslutar vårt möte. Vi på Lösnummer önskar honom lycka till i framtiden!

Reporter: Fanny Huss

Foto: Fanny Huss