På Örebro universitet hölls i förra veckan en konferens om digitaliseringen inom juristbranschen. Men redan i inledningen stod klart att denna utveckling med stor sannolikhet kommer att vara av vikt även för andra branscher, och att frågan som konferensen tar upp alltså borde behandlas även inom de andra ämnena.
Hur hanterar vi den digitala utvecklingen på universiteten? Hur bör vi gå tillväga för att förbereda nyutexaminerade studenter för arbetslivet, samtidigt som vi behåller utbildningens integritet som teoretiskt förankrad och ett steg in i eventuell forskning?
Juristbranschen har gått igenom stora förändringar de senaste åren. Många av jobben digitaliseras och mycket decentraliseras: allt fler ärenden tas om hand hos företagen istället för hos en juristbyrå, pyramidstrukturen inom byråerna försvinner gradvis allteftersom juristassistenter försvinner och biträdande jurister blir färre i relation till antalet delägare. Enklare juristjobb kräver i många fall inte ens en jurist längre, det finns digitala tjänster att tillgå som är både billigare och snabbare. Om de håller samma kvalitet går dock såklart att diskutera.
Eleonor Kristoffersson som är en av dem som anordnat konferensen på Örebro universitet ser själva konferensen som ett viktigt steg i utvecklingen. Ämnet behöver diskuteras, och vad kan vara bättre än en heldag av lärande, med representanter från juristbranschen från hela landet? Kanske vi här kan få ett svar på frågan om hur vi kan hantera den digitala utvecklingen.
Den digitala utvecklingen beskrivs på konferensen som bestående av tre vågor. Den första innebär digitaliseringen av data, och den möjliggör också de senare vågorna. Idag har vi till exempel de flesta domar och andra lagliga dokument i databaser istället för bibliotek. Den andra vågen av digitalisering är sedan att använda dessa data för att bygga program, till exempel mallar för kontrakt där det bara är att fylla i vissa detaljer, där resten av processen är automatiserad. Det är i denna våg vi befinner oss nu. Den är också en anledning till minskningen av juristassistenter, då den administrativa arbetsbördan blivit mindre.
Det lyfts fram på konferensen att den nya juristrollen snarare är att vara någon slags tolk av lagdokumenten än en kännare, vilket nog kan vara skönt att höra för alla de juriststudenter som springer runt på universitetet med Sverige Rikes Lag under armen. Vi är i framtiden! Allt finns digitalt!
Nästan. Vissa saker förväntas inte kunna digitaliseras; till exempel tas det upp att artificiell intelligens inte kan döma en människa som en människa kan döma en människa. Det antas finnas en gräns för robotiken, ett område bortom den som bara människan kan bevandra. Detta trots att den digitala utvecklingen beskrivs som exponentiell, som att den kommer växa bortom våra förväntningar. Men inte in på mänskligt beteende. Maskinen kan inte prestera som människan.
Och visst, den sista beskrivna vågen ligger i framtiden än så länge. Det är det där läskiga stadiet, där mer och mer komplexa uppgifter kan tas över av program. Där vi finner den mänskliga tankekraften digitaliserad, på riktigt. Där maskinen kanske kan agera domare. Information, automatisering och intelligens. Det är den första vågen som vi nu är inne på, den andra börjar vi implementera och den tredje är i utvecklingsstadiet.
Men hur är detta relevant för universitetet, och juristutbildningen? Konferensdeltagarna verkar mer eller mindre ense om att en förändring krävs, men knappast någon drastisk sådan. Ingen verkar se ett problem i att de nyutexaminerade juristerna inte besitter den spetskompetens som krävs av arbetsmarknaden, där tidigare instegsjobb med främst administrativa uppgifter fallit bort. Istället lyfter man fram vikten av en fortsatt starkt teoretiskt förankrad utbildning, som förhoppningsvis ger studenten en förmåga till kritisk tänkande och flexibilitet, som är avgörande för de krav som branschen ställer i nuläget, och kommer att ställa när dagens studenter går ut. Kravet på flexibilitet är helt enkelt högre än kravet på en IT-kompetens, arbetsvärlden är främst föränderlig, snarare än digital.
“Verklighetsanpassning har aldrig varit det som universiteten är bäst på ändå” , är det någon klok själ som säger. Och jag håller med.
Den här debatten ska tas med stor respekt för den kunskap som kommer med den nuvarande utbildningen. Visst kan något av det föråldrade materialet tweakas, och någon IT- kurs introduceras, men på det stora hela bidrar ju utbildningen också till att ge ett perspektiv åt det senare arbetslivet, till att visa att det inte alltid sett likadant ut och därav heller inte alltid kommer se likadant ut i framtiden.
Comments