Det är lätt att fastna i gamla, tråkiga mönster, i slentrian.
Det är lätt att skylla på att jag är student och därmed inte har pengar att hitta på saker. Inte har pengar till att göra något roligt – bara pengar till hyra, mat och kurslitteratur. Eller finns det alternativ?
Att vara student ska inte hindra mig att leva ett liv fyllt av glädje, ett liv som jag trivs med. Att vara student ska lära mig att leva. Studentlivet lär mig att leva på en studentbudget och få ut det mesta av det som finns att tillgå. Jag ska dessutom utveckla min självständighet, mina intressen, kunna blicka framåt och ta reda på, om jag nu inte redan vet, vad jag vill få ut av mitt liv.
Under min uppväxt fick jag för mig att livet går ut på att jobba och tjäna pengar. Allt jag drömde om att göra var nämligen väldigt dyrt, som att resa jorden runt. Jag kände mig låst. Tack och lov insåg jag att det finns andra sätt än pengar för att njuta av livet.
Jag förstod att det jag drömde om var människor att skratta med, om att vara lycklig, känna frihet och någon form av gemenskap. Tanken slog mig att detta oftast är resultatet av att dricka alkohol. Då släpper människors hämningar, de samlas i grupper och de skrattar och skriker som en flock hyenor, men det är inget för mig. Alkohol är dessutom en väldigt dyr aktivitet och jag är övertygad om att det går att uppnå samma känslor av glädje och gemenskap, om inte bättre, utan alkohol.
Efter att jag funderat länge och väl på hur jag skulle ta mig ur den allt mer trista tillvaron kom jag och min pojkvän Johnny överens om att ta med varandra på budgetdejter varannan månad. Vi bestämde att vi skulle leta efter billiga aktiviteter så att vi kunde komma bort från den bekväma, men tråkiga soffan och få en paus i plugget.
När det var min tur bjöd jag honom på Lol Sthlm, en humorshow med Jakob Öqvist, Patrik Larsson och två gästartister. Jag hade hittat ett erbjudande på Groupon, två biljetter för 240 kronor. Med andra ord en aktivitet som är billigare än en genomsnittlig utgång och utan bakfyllan dagen efter. Vi satt längst fram och Johnny blev uppdragen på scen. Jag skrattade så att jag grät, tillsammans med många i publiken, och gick därifrån med träningsvärk i kinderna.
Commenti