Amanda Ankarhem: När det inte riktigt går som det är tänkt
Ibland går det inte riktigt som det är tänkt. Jag sitter på tåget hem från Stockholm och den långa utlandsvistelsen i Turkiet. Min stora packning – en stor, proppfull resväska, en mindre resväska och min ryggsäck full med praktiskt taget all elektronik jag äger – ligger säkert på anvisade platser. Resan tar mig ungefär två timmar, plus några minuter försening.
Solen lyser in genom fönstret och träden glittrar i grönt. Jag är glad att snart vara hemma. Hemma i min lilla, mysiga lägenhet. Tåget närmar sig destinationen, Örebro södra. Jag packar ner min laddare i handväskan, tar på mig halsduken och jeansjackan. Trots att det är tungt lyckas jag bära ner bägge resväskorna för trappan samtidigt. Härligt, jag slipper gå två gånger!
Tåget bromsar in, dörrarna öppnas och jag går av – äntligen. Har jag allting nu? Stor resväska, liten resväska, ryggsäck… Nej, inte ryggsäcken. Helvete! Jag vänder mig om samtidigt som dörrarna slår igen, kastar mig fram och trycker febrilt på knappen för att öppna dem igen. Efter nästan en hel minut utan resultat börjar tåget långsamt att rulla och jag kan bara stå kvar och se på när min laptop, systemkamera, externa hårddisk, iPad och alla kablar och laddare åker vidare.
Efter att ha talat med SJ, som inte tänker ringa tågvärden eftersom de har för mycket att göra, återstår endast att möta upp tåget och hoppas att väskan ligger kvar. Vem kan hjälpa mig? Mamma. Världens bästa mamma.
Efter ett snabbt samtal skickar jag tågnummer, vagn- och platsnummer, tågets beräknade ankomst i Göteborg samt en bild på min väska. Mamma och hennes man kastar sig i bilen och kör de dryga tio minuterna in till Göteborgs central där de möter upp tåget som kör in på perrongen kl. 22.05. Väskan ligger kvar, likaså allt innehåll.
Tack vare min fantastiska mamma finns mina saker i tryggt förvar. Vi kommer inte alltid överens men hon är alltid min räddare i nöden. Troligen glömmer jag allt för ofta bort att berätta att jag älskar henne. Så tack mamma! Jag älskar dig.
Krönika – Rebecca Stråhle-Wolke: “Min själ är inte till för att tämjas”
Jag kanske är för mycket ibland. Klär mig i för färgstarka kläder och för många olika färger på samma gång,…
Why it is important to write letters to your family and friends – Advice for exchange students
When you read the title of this article, you might have thought “Is she crazy? We are in 2020, no…
KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: “Tack för alla mina bra och dåliga beslut”
Tack till mig själv som inte lyssnade på mina familjer när de sa att jag inte fick färga håret i…
KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: “För varje tenta finns en omtenta”
Om en vecka är det tenta. Såklart borde jag börja plugga men en vecka är lång tid. Jag hinner åka…
KRÖNIKA: “Studentinflytande, topp eller flopp?”
Hur många känner till studentinflytandet vid Örebro universitet? Hur många vet vad studentinflytande innebär? Hur många vet att studentinflytande regleras…
KRÖNIKA – Nicole Palm: “Julen kommer i år också, men den blir långt ifrån vad jag önskade mig”
Det är snart julafton. Bara fem dagar kvar, och jag saknar den där känslan som brukar infinna sig lagom till…
KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: “Jag är en hycklare av högsta rang”
Jag vill gärna tro att jag är en miljöhjälte och försöker i så hög mån som möjligt att tänka på…
KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: “Ett nej är inte alltid ett nej”
”Ett nej är alltid ett nej” – det är tydligt och självklart. Men till skillnad från alla de som säger detta…
KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: “Det är faktiskt helt okej”
En dag slutar ni att prata. Ni har pratat varje dag i flera månader, kanske till och med flera år….
KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: ”Kärlek börjar alltid med bråk”
”Kärlek börjar alltid med bråk”. Det har vi nog alla fått höra under vår uppväxt då vi retats med eller…
