Melissa Högberg Yilmaz: ”Det har gått över styr”

19 maj, 2017, 11:57 Krönika Lämna en kommentar

Det har gått över styr. Det har gått så pass mycket över styr att den svenska befolkningen idag beräknas behöva 4,2 jordklot för att täcka upp sitt energiförbruk. Jag talar om girighet. Vårt samhälles hungrande begär efter materiell flärd som influerar såväl den privata individens sfär, men som även omfattar den globala marknadsekonomin, producenterna, samt i en rasande hastighet förpestar vår miljö.

Konsumtion kan idag 2017 betraktas som en folksjukdom, viruset sprids via sociala medier som förmedlar hur vi skall hålla oss uppgraderade för den rådande agendan och botemedlet, antibiotikan, finner vi i vår hetsande konsumtion. Men effekten blir densamma som när man överförbrukar antibiotika, läkemedlet biter tillslut inte på sjukdomen och man blir resistent. Den euforiska kicken inför en ny konsumerad vara försvinner lika snabbt som varan hamnar i vår överfyllda garderob och vi finner oss lika snabbt på återbesök i euforiparadiset på jakt efter ännu en kick.

Mode av idag har blivit en bransch som utnyttjar den rådande epidemin, det tidigare respekterade hantverkaryrket har gått från att lansera fyra kollektioner per år till att idag kunna erbjuda den hungrande konsumenten trettiosex kollektioner, alltså en varuuppdatering varannan vecka. Konceptet snabbmode är en marknadsidé som erbjuder konsumenten billiga textilier och ett ständigt uppdaterande nyhetsvärde, där konsumenten genom den skamligt billiga summan har råd att hålla sig till den rådande trendagendan.

Vi kan med dagens uppdaterade mediarapportering inte förneka vår kännedom kring förhållandena våra kläder produceras under. Underleverantörer som för en minimal kompensation och med livet på spel producerar det vi tar för givet, är vår rätt att konsumera.

Varje år beräknas genomsnittsvensken inhandla femton kilo textilier, varav fyra kilo skänks till andrahandsförsäljning, åtta kilo slängs direkt i sopporna och tre kilo förblir hängande i garderoben. Att vi kan konsumera på ett så slösaktigt sätt är inte ett tecken på att vi har större ekonomiska tillgångar. När vi köper billiga textiler tros vi göra ett kap, men egentligen blir vi inte rikare när vi exponeras för den idag relativt billiga konsumtionen, utan vår ekonomi sinar och eftersom vi resonerar utifrån en kvantitativ konsumtion före kvalitet så är produkterna ur ett långsiktigt perspektiv ingen investering utan endast en minussumma på kontot.

Varför fortsätter vi då konsumera på detta kvantitativa sätt? Det är inte faktumet att vi ”inte har något att ta på oss” när fredagens festligheter nalkas, utan att vi lever i ett samhälle där vi förväntar oss att införliva ett specifikt konsumtionsmönster. Vi är barn av vår tid och vi speglar genom vår hetsande konsumtion den rådande tidsandan. Det är först när vi blir satta i lampljuset som konsekvenserna av vår giriga livsstil hinner ifatt oss.

Den 24 april 2014 rasade en fyravåningsbyggnad i stadsdelen Sava, i Indien och textilindustrins oglamorösa baksida hamnade på förstasidan världen över. 1129 människor omkom i fabriksolyckan och ytterligare 2500 människor skadades. Det är här vår konsumtion ställs inför ett moraliskt dilemma – ska en annan människa behöva dö för att du skall kunna bära en tröja för femtio kronor?

Vi är inte passiva som konsumenter, vår vetskap gör oss till aktörer där vi gör ett aktivt val att handla tröjan eller låta den hänga kvar på galgen. Och vi kan inte passa över bollen på andra planhalvan och tro att en osynlig kraft kommer passar den tillbaka. Ansvaret ligger i vårt konsumtionsmönster, där du som konsument har monopol i produktionsmarknaden då branschföretagen alltid kommer producera det som du kan tänkas köpa.

Slutligen vill jag uppmana till en tankeställare; nästa gång du står och väger mellan beslutet att köpa eller icke köpa, kan du skänka en tanke till vad du egentligen har gömt i garderoben och ställa dig frågan om du egentligen behöver plagget. Du sparar dels plats bland galgarna och behåller några kronor extra på kontot, samtidigt som du som konsument gör ett statement till butiken, att du inte går på deras billiga trick.

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Melissa Högberg Yilmaz

Skribent

Markus Lundqvist

Fotograf

KRÖNIKA: Beach body 2018

30 maj, 2018, 11:37 Krönika, Lämna en kommentar

På bilden ser de allra flesta en ung, lycklig och problemfri tjej som har funnit total inre ro. Men sanningen…


#sjuktvanligt: Läsare berättar

20 april, 2018, 17:33 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Under veckan har Lösnummer tagit emot texter relaterade till psykisk ohälsa och #sjuktvanligt, vid namn eller anonymt. Vi vill rikta…


#sjuktvanligt: Vi som saknar forum måste bryta tystnaden

19 april, 2018, 16:30 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag skriver inte för sympati. Jag skriver inte för att vara bättre än någon annan. Jag skriver för alla män…


#sjuktvanligt: Vi är längst ner på botten men vi är vackrast ändå

18 april, 2018, 15:00 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

”Här finns det ett akutnummer till vårdcentralen; får jag ringa till dem och förklara situationen? Du måste få träffa en…


#sjuktvanligt: En glad tjej som ibland är ledsen

17 april, 2018, 14:02 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag har varit ledsen, jag har mått dåligt, jag har varit deprimerad. Depression är idag ganska vanligt. De flesta människor man…


#sjuktvanligt: Att bryta ihop regelbundet och välplanerat

16 april, 2018, 10:29 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag och många i min omgivning anser att man ibland måste bryta ihop. Definitionen på att bryta ihop eller att…


Krönika: Jenniina Martikainen: ”Hur mycket det än rivs i själen, så är du aldrig ensam”

13 april, 2018, 13:10 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Precis innan man kan svänga in till min innergård måste man korsa en gata. Det är i princip omöjligt att…


Över-lista pluggförvirringen

6 april, 2018, 14:41 Krönika, Lämna en kommentar

Alltså vikten av att göra listor. Jag och mamma hade en sms-konversation  förra veckan som verkligen förkroppsligar min situation just nu….


Krönika: Alicia Grevsten: ”Nästan en vän”

16 mars, 2018, 13:00 Krönika Lämna en kommentar

I pentryt i Långhuset var första gången jag såg dig. Jag kommer ihåg det, för jag reagerade på hur sjukt…


Melissa Yilmaz: ”Dyslektikern. Det är jag och jag älskar det.”

2 mars, 2018, 13:46 Krönika Lämna en kommentar

Nu får det vara nog. Jag lägger av. I surrender. Jag har i hela mitt liv, ända sedan min första…



Instagram


Twitter