Jenny Eriksson: Lusse lelle, lusse lelle, elva lussekatter till Lucia

25 december, 2014, 15:51 Krönika Lämna en kommentar

Första advent var redan i november, det är dags att få igång julstämningen. Pepparkakor, glögg och lussekatter. I år har jag pyntat adventsljusstaken med vinröda blockljus, mini-julgranskulor i glansig vinröd och matt vinröd, och några små kottar i guld. Moster övar luciasånger med Lillen, Natten går tunga fjät och Lusse lelle. Pepparkakor är godare köpta (jag lyckas aldrig få dem sådär tunna och frasiga när jag bakar själv) så de ska bara dekoreras med glasyr. Årets favoritglögg (saftglögg med smak av äpple och rabarber) doftar från en gryta på spisen. Dags att börja med degen till lussekatterna.

Lillen och moster hjälper till. Eller ja, moster mest. Lillen springer iväg med decilitermåttet och kommer tillbaka när han fyllt upp det med två pusselbitar. Jag plockar fram det sista: mjöl, socker och saffran. Lillen ställer sig på tå och känner med handen på bordet tills han får tag i degspateln. Aaaah! säger han nöjt, tar upp decilitermåttet från golvet och kutar iväg igen.

Klockan är halv fyra och det är redan mörkt. Jag tänder adventsljusstaken, regndropparna blänker på fönstret. Efter att det regnat mer eller mindre hela november längtar jag verkligen efter snö och jullov. Egentligen har vi ju inte jullov på universitetet men jag tycker vi borde införa det i år. Det har regnat så mycket att jag har slutat kolla ut genom fönstret innan jag cyklar till universitetet, det är bara att dra på de svarta city-gummistövlarna och klä på Lillen regnstället.

Upp, upp! Lillen har fått tag i påsen med russin nu och rycker mig i byxbenet. Han vill också vara med och baka. Moster knådar degen. Jag sätter Lillen i hans stol. Iiiiih! Lillen tar i allt han kan när jag lägger russinpåsen på köksbänken. Okej, här får du några russin. Han stoppar ett i munnen och spottar genast ut det. Han försöker krossa russinet med fingret och plockar sedan i alla russin i decilitermåttet och tömmer ut dem, på golvet. Men vad gör det om hundra år? De är i alla fall inte klibbiga, som riset han hällde ut vid lunch.

Glöggen är slut, glasyren håller på att stelna på pepparkakorna och degen har jäst klart. Nu ska den bakas ut till fina … katter, åttor, s med knorr? Varför heter det lussekatter egentligen? Om några dagar är det luciafirande på Lillens förskola. Jag funderade först på om Lillen skulle var lussekatt eller pepparkaksgubbe, men jag tror vi håller oss till traditionen och kör på tomte. Från oss alla till er alla en god jul och ett gott nytt år!

/ Jenny Eriksson
Skribent

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Krönika: Tack för mig, Lösnummer!

1 juni, 2021, 11:03 Krönika, Lämna en kommentar

För fem år sedan satt jag nervös med en nyskriven krönika som jag ville skicka till Lösnummer. Det tog ett…


Krönika: Jag vill fan bara vara normal

23 mars, 2021, 15:03 #sjuktvanligt, Krönika, Lämna en kommentar

Jag mår dåligt. Trots att jag mår bra så mår jag dåligt. Det är så svårt med alla intryck och…


Krönika: Ständigt i rörelse

9 februari, 2021, 14:23 Krönika, Lämna en kommentar

Jag sitter i en bil på väg mot Åmål. Jag hade lika väl kunnat vara på väg mot ett annat…


Krönika: To turn a pandemic

22 december, 2020, 10:11 Krönika, Lämna en kommentar

Like many others like me during this new decade of 2020 – I have learned a lot during the course…


Krönika: Då som nu för alltid

17 december, 2020, 14:59 Krönika, Lämna en kommentar

Jag har försökt att skriva om det flera gånger. Försökt att sätta ord på smärtan och våga känna den, men…


Krönika: Det finns inget vaccin mot ensamhet

8 december, 2020, 12:40 Krönika, Lämna en kommentar

Julen står för dörren och många undrar hur julfirandet ska se ut. Coronapandemin drar fram genom landet med en skrämmande…


Krönika: Det gör mig rädd att växa upp

27 november, 2020, 13:05 Krönika, Lämna en kommentar

I november fyller jag 24 år. Trots att det fortfarande är ganska ungt (hey – jag är ju inte 25…


Krönika: Tankar på ett A4

5 november, 2020, 13:45 Krönika, Lämna en kommentar

16:39 Dokumentet står tomt. Vad ska jag skriva om? Jag borde ha så mycket att skriva om. Hela året har…


Krönika – Rebecca Stråhle-Wolke: “Min själ är inte till för att tämjas”

28 maj, 2020, 16:31 Krönika Lämna en kommentar

Jag kanske är för mycket ibland. Klär mig i för färgstarka kläder och för många olika färger på samma gång,…


Why it is important to write letters to your family and friends – Advice for exchange students

11 mars, 2020, 11:51 International, Krönika, Lämna en kommentar

When you read the title of this article, you might have thought “Is she crazy? We are in 2020, no…