Lösnummer möter Tomas Andersson Wij

16 mars, 2015, 16:46 Kultur Lämna en kommentar

Tomas Andersson Wij – Ensam på scen. Publiken bjöds på närmare två timmar av energi, musik och texter som hittar in i hjärtat.
– Jag känner mig som en gammal folksångare som reser runt i buskar och städer med min gitarr, och jag älskar det.

På fredagskvällen den 13 mars intog Tomas Andersson Wij scenen på East West i Örebro. Trots sina 15 år som artist var det första gången han spelade på en sushirestaurang. Biljetterna hade gått åt som smör i solsken och restaurangen var fylld av folk i alla åldrar. Före konserten fick Lösnummer en pratstund med Tomas i lobbyn på hotellet.

Turnén går under namnet Ensam på scen. Tomas debuterade som soloartist i början av 2000-talet, sedan dess har han spelat med olika konstellationer av musiker men det är till soloformatet han återvänder. Det märks att det är kärleken till musiken som driver honom framåt. Han berättar att det har funnits perioder då turnerandet känts lite tyngre men att det ändå för det mesta är kul och inspirerande.
– Just nu är jag inne i en bra fas. Igår stod jag på scen i två timmar med mina gitarrer, jag älskar det.

Tomas säger att det är svårt att veta varför vissa kvällar funkar medan andra inte gör det.
– Det är någon slags magi, det har att göra med publikkontakten, ljudet och hur jag mår.

Tomas texter har en djupt personlig ton och handlar om hopp, om förtvivlan och om livet självt.
– Jag skriver väldigt självbiografiskt och utgår oftast från var jag befinner mig i livet. Jag tror att det blir bäst sånger på det sättet.

Han säger också att han kan hitta inspiration till en låt i nästan vad som helst, det kan vara en film, en utställning eller ett möte med en människa. Jumbotronen, en av Tomas egna favoritlåtar, är inspirerad av en sportbilaga.
– Jag läste en artikel om hur Peter Forsberg gjorde comeback i Sverige. Lasse Anrell beskrev ganska poetiskt hur hans ansikte fångades på jumbotronen inne på arenan. Då fick jag idén till den här låten.

Något annat som påverkat Tomas i hans skapande är rollen som förälder. På senaste skivan, Mörkrets hastighet, finns föräldraskapet med som ett nytt perspektiv. En del texter handlar om livet som ensamstående förälder.

Under konserten spelar Tomas både gamla och nya låtar och det är svårt att förbli oberörd. Några textrader hänger kvar hos mig som daggdroppar en sommarmorgon. ”Vi stiftade nya lagar tills fattigdomen inte fanns”, ur låten Tommy och hans mamma. Mellan låtarna berättar Tomas anekdoter från sitt liv som musiker, publiken skrattar. Humor blandas med allvar, mörker med ljus. Efteråt går jag ut i kylan och känner mig varm.

/ Isabelle Ulfsdotter Hillberg
Skribent och fotograf