Antonia Andersson: Livet börjar inte efter examen

6 juli, 2015, 13:52 Krönika Lämna en kommentar

En vecka efter examensdagen. Tillbaka i min hemstad. ”Var det bra så?”, frågade den unge sommarjobbaren bakom glassdisken, hållandes i min strut med tre glasskulor riskabelt balanserandes ovanpå varandra.

Den tre år långa vägen mot en utbildning var enkel att följa, likaså skolåren innan. Att vila i både skolans och universitetets trygga famn var ingen komplicerad sak: man behövde sällan göra några direkt världsomvälvande aktiva val och visste alltid ungefär vad som väntade härnäst. Tiden mellan gymnasiet och universitetsstudierna var inte heller något märkvärdigt svår då jag hela tiden visste att jag en dag skulle börja plugga och sedan skaffa mig ett riktigt jobb. Och helt plötsligt står jag här, nyexaminerad med tyngden av mina egna förväntningar på mina axlar och spanar efter det där riktiga jobbet. Livet med barn, rutiner, hus, en dyr soffa med divan och en blank bil som startar varje morgon. Och det är nu jag inser att det är den här delen av livet jag väntat på och pratat om i alla år. När jag blir stor ska jag, jag vill ha ett jobb som, jag vill bo i… Tillvaron alltid präglad av ett ständigt bäddande för morgondagen. Och det är samtidigt nu, när jag står just här framför den där morgondagen, livet, som jag inser att jag fattat allting fel. Jag har inte pluggat tre år för att kunna starta mitt liv. Livet med det där jobbet, rutinerna, huset och barn. Som om allting annat varit en parentes eller bara en nödvändig väg dit. Nej, livet börjar inte efter examen; det fortsätter. Rullar vidare fast med ryggsäcken fylld av nya synsätt, kunskaper, erfarenheter och inte minst: nya möjligheter.

Kontentan är inte att jag på något vis lidit mig genom livet eller glömt att njuta av det. Tanken har bara inte kommit över mig att det som pågått varit en del av och inte en väg till livet. ”Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att de var livet.” Ord från en dikt av Stig Johansson som kanske de flesta hört och som plötsligt för mig blir skrämmande begripliga. Livet är lika mycket att tentaplugga till efter midnatt som att tvätta husfasaden. Att ta en promenad med en vän efter jobbet, att sörpla en mikrad kaffeslatt från imorse, sortera strumpor, klippa en vågad frisyr, ta en eftermiddagslur i junigräset eller att beställa en glass med extra allt. Livet är precis just nu och var precis just då, och lyckan ligger inte i planerna för framtiden utan snarare i de små stunderna i nuet.

Jag såg på den instabila konstruktionen av glasskulor och tvekade en sekund. ”Nej, jag tar gärna chokladsås också. Och så lite strössel, tack.” Skinandes som en sol, med glasstruten i min hand och tuttifrutti-strösslad chokladsås långsamt rinnandes mot servetterna jag virat runtom, tänkte jag på trollhättemål att livet allt är bra gött idag. Idag, en dag efter examen, en dag i livet.

/ Antonia Andersson
Skribent

Krönika: Leva eller överleva?- Sommar 2022 

2 juni, 2022, 10:02 Krönika Lämna en kommentar

Tänk dig, snart är du där; utomlands på en vacker strand, med en svalkande drink i handen, fri från stress…


Gästkrönika: Studentstaden Örebro – där du (troligtvis) inte är ensam om att vara arbetslös

31 maj, 2022, 11:06 Krönika Lämna en kommentar

“Kom förbi Krakatorget idag 11.30-13.30 och svara på en enkät om studentstaden Örebro så är glassen din. Eller svara på…


Gästkrönika: Tack för allt Örebro studentkår

26 maj, 2022, 08:00 Krönika Lämna en kommentar

En varm och solig eftermiddag i augusti 2018. Köerna till Sobra och Corax ringlar sig långa utanför Kraka restaurangen. Runt…


Krönika: På universitetet vet alla allt om allt

25 maj, 2022, 16:14 Krönika Lämna en kommentar

För en 18-åring som nyligen tagit studenten kan universitet kännas överväldigande och otäckt. Där hänger ju alla vuxna. Alla vuxna…


KRÖNIKA: SPRING MEN STÅ STILL

4 maj, 2022, 15:58 Krönika, Lämna en kommentar

“Vi har bara ett liv” och “man får energi av att vara med dem man tycker om” går på repeat…


KRÖNIKA: DAGS ATT VÄNDA BLAD

7 april, 2022, 15:28 Krönika Lämna en kommentar

Zoom-föreläsningar iklädd morgonrock och med avstängd kamera i all ära – jag är spänd över att nu ta del av…


KRÖNIKA: Coming to Sweden for one semester

24 mars, 2022, 14:10 International, Krönika, Lämna en kommentar

Before I even got in university, I knew I wanted to do my Erasmus semester abroad – still didn’t know…


GÄSTKRÖNIKA: HUR LÄNGE ORKAR MAN HÅLLA FAST VID EN DRÖM?

1 mars, 2022, 13:25 Krönika Lämna en kommentar

I december 2016 hoppade jag av sjuksköterskeprogrammet på Örebro universitet efter två terminer. Jag ville satsa helt på min allra…


Krönika: Du missförstår mig

10 februari, 2022, 14:54 Krönika, Lämna en kommentar

Utan förvarning slår det mig – jag står i badrummet innan en presentation. Sakta omfamnas jag av hopplösheten, den kväver…


KRÖNIKA: EN BLOMMA FRÅN MIN MORMOR

25 januari, 2022, 13:33 Krönika, Lämna en kommentar

Innan jag gick av buss fem mot Hovsta, vid hållplatsen Norra Kyrkogården, gav jag en av de blommor jag höll…