Linnea Nygren: Valborgskunskap 7,5 hp

2 maj, 2016, 13:50 Krönika Lämna en kommentar

Fest och glädje, i helgen var det Valborg! Natten då vi eldar EU-pallar, får alkoholförgiftning och skrämmer skiten ur sällskapsdjur medelst fyrverkerier, allt för att hylla vår älskade Walpurgis! Ja, Walpurgis ja! Ni vet Walpurgis? Ingen..? Okej. Jag får väl ta det här från början då era obildade ursäkter till studenter. Här kommer fröken Nygrens Valborgsskola!

Om vi börjar med Walpurgis då, så är hon mer känd som den Heliga Valborg. Enligt Wikipedia är hon skyddshelgon för god skörd, sjömän och rabies, samt efter sin död föremål för en personkult. Detta glada gäng ägnade sig åt att tro på häxor samt att försöka bekämpa sagda häxor med hjälp av Världshistoriens Universalknep mot Häxor nr 1: stora eldar!

Då har vi rett ut det. Även om jag fortfarande ställer mig lite frågande till att hon fick åta sig jobbet som skyddshelgon för rabies. Borde hon inte blivit skyddshelgon mot rabies? Jag kan tycka att det låter mer funktionellt. Men ja, antar att kyrkan har koll på det där. Jag ska inte lägga mig i. Walpurgisfirandet spreds från Tyskland och blev the shit i Sverige på 1400-talet. Men, tänker ni, var det bara nåt som dök upp precis då? Sa kyrkan till folk att ”nu ska ni fira Walpurg- förlåt, Valborg! Ut och elda!” och folk bara ”Okej!”

Ingalunda! Redan innan 1400-talet var helgen kring 1 maj en riktig festhelg. Till exempel så valdes nya åldermän ute i byarna, och då var det så klart på sin plats med en redig efterfest med en jättestor eld som huvudattraktion. 1 maj var också dagen då sommaren började enligt bondens år, och boskapen släpptes ut efter vinterförvaringen. Och bönderna förr var inte alls dumma; för att den frigivna boskapen inte skulle locka till sig vargar, onda krafter, morgontrötta björnar och annat potentiellt farligt/hungrigt, så gissa vad de gjorde? Precis. Tände stora eldar. I en stad som Örebro anno 2016 är detta kanske inte en superaktuell anledning att elda längre. Den enda boskap jag håller mig med (katten) tror jag till exempel skiter fullständigt i om jag tänder en liten eld till hans ära när jag sparkar ut honom på morgonen.

Så nuförtiden eldar vi mest för att bli av med restavfall från tomten.

Och förutom eldandet är Valborg idag kanske mest känt för att vara kvällen då många tonåringar gör sin alkoholdebut, dräller omkring på stan och vomerar i kommunala rabatter. Det låter inte lika pittoreskt som eldandet, eller hur?

Men faktiskt så är alla dessa överförfriskade ungdomar bärare av en lång tradition, minst lika lång som Walpurgisfirandet (tveksamt om jag någonsin kommer att tröttna på det namnet). När bönderna ägnat hela dagen åt att välja åldermän, släppa ut djur och elda upp saker, så tänkte de nämligen att det var på sin plats med en liten hutt. Eller fem. Så, när du höjde ditt glas i helgen, bär med dig att du var en del av en lång, ärevördig och obruten folklig tradition av att kröka!

Vi har nu nått slutet på fröken Nygrens Valborgsskola, och för att sammanfatta: oavsett anledning till eldande så har folk i alla tider ägnat Valborg åt att dricka sprit och bete sig på sätt som får ordningsmakten att brista ut i en kollektiv djup suck. Men du då, fröken Nygren, du stora och allvetande Valborgsexpert? Vad gjorde du på Valborg? kanske någon undrar nu. Jo, jag för min del föredrar att spiknykter mysa framför majbrasan på min hemort och tänka lite på att någon kanske stod här och såg på en eld för femhundra år sedan och den var precis lika vacker som den här är nu. Samt att om jag någon gång sätter tvillingar till världen ska jag absolut döpa dem efter Walpurgis av historien bortglömda brorsor: Willibald och Winibald. De kommer att göra storsuccé på mellanstadiet!

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

KRÖNIKA – Malin Karlsson: ”På en plats där du känner dig allt annat än hemma”

17 april, 2019, 12:30 Krönika, Maxa studierna, Resa Lämna en kommentar

Mitt namn är Malin, jag är 23 år och läser sista terminen på programmet Medier, kommunikation och PR vid Örebro…


KRÖNIKA – Sofia Lund: ”Lucy in the sky – till minne av världens finaste katt”

16 april, 2019, 11:34 Krönika Lämna en kommentar

Veterinären ser mig i ögonen och frågar med låg röst om det är dags nu? Jag nickar och känner hur…


Krönika – Sara Salavati: ”Ett missförstånd eller en omedveten önskan?”

14 mars, 2019, 11:38 Krönika Lämna en kommentar

När en individ väljer att leva som utbytesstudent under en viss period behöver denne småningom en dag komma tillbaka till…


Krönika – Nicole Palm: “Mörka ögon och utsmetat smink”

28 februari, 2019, 12:11 Krönika Lämna en kommentar

Alkohol dricks och spills ur alla glas i det dunkla rummet. Till och med jag som aldrig har smakat stinker…


Fiction: A Dream Within A Dream

14 februari, 2019, 13:41 International, Krönika Lämna en kommentar

The second I opened up my eyes I regretted it. I started gazing at my ceiling as I numbered the…


Krönika – Rebecca Stråhle-Wolke : ”Det är vår tid att skriva historia nu”

7 februari, 2019, 11:59 Åsikt, Krönika Lämna en kommentar

Har du hört om vem Tarana Burke är, vad Grupp 8 gjorde eller vem som var det första kvinnliga statsrådet…


Krönika – Nicole Palm: “Det är under introduktionen man lever”

1 februari, 2019, 12:27 Föreningsliv, Krönika, Örebro studentkår, Uteliv Lämna en kommentar

Jag tvekade verkligen inför introduktionen och visste inte ens om jag skulle våga gå dit, trots att jag så gärna…


Chronicle – Sara Salavati: ”A Surreal Reality Across the Atlantic Ocean”

24 januari, 2019, 13:47 International, Krönika, Maxa studierna Lämna en kommentar

”Hollywood was only a dream“ – is how a chapter ends in an autobiography about Marilyn Monroe. I remember how…


Krönika – Ulrika Winge: ”Vice chefredaktör. Det låter rätt flådigt va?”

16 januari, 2019, 11:53 Föreningsliv, Krönika, Maxa studierna Lämna en kommentar

Ja, så flådigt att jag inte alls kunde tänka mig att söka när tillfället kom för ett år sedan. Jag…


KRÖNIKA – Nicole Palm: ”Gamla traditioner är till för att brytas”

21 december, 2018, 13:56 Krönika Lämna en kommentar

Snöflingor dalar ned i kylan utanför det frostbelagda fönstret, men där inne sprider sig värmen och omger alla de skrattande…



Instagram


Twitter