Linnea Nygren: Några inte så behjärtansvärda kampanjer att investera din fritid i

18 november, 2016, 12:48 Krönika Lämna en kommentar

Mänskligheten kan vara lite lustig. För ibland är vi så fint naiva i vår övertro på att det inte finns något som går upp mot en hejdundrande kampanj för att få folk att helhjärtat sluta upp bakom vår sak. Det kampanjas till höger och vänster, av höger och vänster, åt alla håll, skriv under, gå med, dela, tatuera in!

Idag när jag tog mig en liten paus från studierna med hjälp av den oslagbara kombinationen toabesök och 9gag i mobilen, fick jag anledning att reflektera lite över detta i och med det anslag som satt på insidan av toadörren. Det var ett meddelande från… eh, de som håller på med avlopp och vatten i Örebro, om att det varje år spolas ner väldigt mycket olämpliga saker i Örebros toaletter. Detta anslag var en del i deras kampanj att få folk att lägga av med att spola ner tops, blöjor, smågnagare och dammsugarpåsar, komplett med en egen hashtag. Jag vet inte… jag kan ju bara gå till mig själv, men jag kände ingen direkt översvallande lust att efter mitt toabesök dela med mig i etern av att jag ”inte spolade ner några tops eller mina nycklar” följt av deras föreslagna hashtag. Först tänkte jag att denna känsla grundade sig i att det inte var en speciellt hipp kampanj helt enkelt. Men sedan insåg jag att det kanske snarare är så att jag inte har energi över att engagera mig i deras kampanj, eftersom jag redan har så fullt upp med en massa egna personliga små kampanjer!

Ni som läst mina tidigare krönikor kan nog snabbt räkna ut att dessa mina kampanjer till största delen bygger på en skeptisk attityd till min omvärld och allmänt gnäll över kanske inte alldeles blodigt allvarliga problem. Men nån måste ju gnälla på sånt också. Så om du känner att du har energi över och har lust att kanalisera den i något meningslöst, så är du hjärtligt välkommen att göra mig sällskap i någon av följande tvivelaktiga kampanjer :

Cyklister Mot Felparkering  – Utanför Musikhögskolan finns det ett långt räcke där 96% av alla cyklar står korrekt uppradade i 90° vinkel, för att så många som möjligt ska få plats. 2% parkerar sin cykel längs med räcket, fast på andra sidan av det för att inte vara i vägen för 90°-parkerarna. Gott så. Men de resterande 2 procenten! De som av någon outgrundlig anledning parkerar sina cyklar längs med räcket, på 90°-parkerarnas sida och tar upp tre gånger så stor plats som en 90°-parkerad cykel! Jag förstår inte! Det gör väl förmodligen inte de heller. Så jag har börjat ta för vana att varje morgon ta sikte på någon enligt beskrivning ovan felparkerad cykel och helt enkelt parkera in vederbörande med min egen, i hopp om att vinken en dag ska gå fram. Fler deltagare i denna meningslösa och gnälliga kampanj sökes, då jag tänker att vi som grupp kan åstadkomma blockader av rent astronomiska mått!

Otrevliga Facebookvänners Rätt i Samhället  – Facebook tar verkligen fram många av de sämsta och absolut lägsta känslorna i en människa (läs: mig). Till exempel kan jag känna en lätt panik efter att ha läst statusar av typen ”film mys med älsklings gumman framför favorit tv programmet” (skrivna av folk jag vet inte har dyslexi), ”Det här är ett test för att se hur många som läser mina statusar. Skriv ett ord du tycker beskriver mig/skriv var vi träffades/annat random trams ” och länkar av typen ”Taxen åt upp guldhamstern. Du kan aldrig ana vad som hände sen!”. Inom mig vaknar besserwissermonstret som vill kommentera spydigheter som ”menade du filmmys?”, krassa analyser av typen ”Ju fler såna statusar du postar, desto färre kommer att palla läsa dina statusar till slut” och ”min kvalificerade gissning är att hamstern dog och taxen fick förstoppning. Sluta uppmuntra clickbait!”. Ungefär hälften av tiden tänker jag att det borde vara okej att vara lite mer ärlig med varandra på facebook för att få bukt med de värsta dumheterna. Den andra hälften tänker jag att jag borde uppsöka psykolog. Men jag gissar/hoppas att jag inte är ensam om den här typen av otrevliga tankar och halvdan impulskontroll! Tillsammans kan vi bli en stark lobbygrupp för ökad öppenhet på internet! Eller för subventionerad psykologbehandling för oss med detta tveksamma beteende. Något av det.

#HållKäften – Under denna hashtag kan vi alla dela med oss av våra mest bisarra och frustrerande möten med detta vansinnespåhitt med förinspelade röster i allt från telefonsvarare till godisautomater. Jag tänker då till exempel på godisautomaten på Musikhögskolan, som vid första anblicken kan framstå som en helt vanlig godisautomat, men som när en står där i godan ro och ska välja ut en munsbit åt sig helt plötsligt vrålar med en röst som kan väcka döda: ”VÄLKOMMEN!!! VÄLJ DIN VARA!!!” och får en (läs: mig) att hoppa en halvmeter upp i luften i full övertygelse om att nu är kriget här. Jag tänker även på den här ”Du behåller din plats i kön” som en ofta får höra i telefonköer. No shit, Sherlock.

Så där, några förslag på inte speciellt behjärtansvärda kampanjer du kan investera lite av din fritid i! Inte? Det gör faktiskt inget. Jag hyser ingen naiv övertro på att folk helhjärtat ska sluta upp bakom dem. Jag är bara en enkel skribent som vill underhålla er en liten stund. Puss och kram och trevlig helg på er, och undvik i möjligaste mån att spola ner tops, brödrostar och släktingar i toaletten!

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Linnea Nygren

Skribent

Emilia Hellman

Fotograf

KRÖNIKA: Beach body 2018

30 maj, 2018, 11:37 Krönika, Lämna en kommentar

På bilden ser de allra flesta en ung, lycklig och problemfri tjej som har funnit total inre ro. Men sanningen…


#sjuktvanligt: Läsare berättar

20 april, 2018, 17:33 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Under veckan har Lösnummer tagit emot texter relaterade till psykisk ohälsa och #sjuktvanligt, vid namn eller anonymt. Vi vill rikta…


#sjuktvanligt: Vi som saknar forum måste bryta tystnaden

19 april, 2018, 16:30 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag skriver inte för sympati. Jag skriver inte för att vara bättre än någon annan. Jag skriver för alla män…


#sjuktvanligt: Vi är längst ner på botten men vi är vackrast ändå

18 april, 2018, 15:00 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

”Här finns det ett akutnummer till vårdcentralen; får jag ringa till dem och förklara situationen? Du måste få träffa en…


#sjuktvanligt: En glad tjej som ibland är ledsen

17 april, 2018, 14:02 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag har varit ledsen, jag har mått dåligt, jag har varit deprimerad. Depression är idag ganska vanligt. De flesta människor man…


#sjuktvanligt: Att bryta ihop regelbundet och välplanerat

16 april, 2018, 10:29 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Jag och många i min omgivning anser att man ibland måste bryta ihop. Definitionen på att bryta ihop eller att…


Krönika: Jenniina Martikainen: ”Hur mycket det än rivs i själen, så är du aldrig ensam”

13 april, 2018, 13:10 #sjuktvanligt, Krönika Lämna en kommentar

Precis innan man kan svänga in till min innergård måste man korsa en gata. Det är i princip omöjligt att…


Över-lista pluggförvirringen

6 april, 2018, 14:41 Krönika, Lämna en kommentar

Alltså vikten av att göra listor. Jag och mamma hade en sms-konversation  förra veckan som verkligen förkroppsligar min situation just nu….


Krönika: Alicia Grevsten: ”Nästan en vän”

16 mars, 2018, 13:00 Krönika Lämna en kommentar

I pentryt i Långhuset var första gången jag såg dig. Jag kommer ihåg det, för jag reagerade på hur sjukt…


Melissa Yilmaz: ”Dyslektikern. Det är jag och jag älskar det.”

2 mars, 2018, 13:46 Krönika Lämna en kommentar

Nu får det vara nog. Jag lägger av. I surrender. Jag har i hela mitt liv, ända sedan min första…



Instagram


Twitter