Leo Vincentsen: Vägra bli en av dem som varken vunnit eller förlorat

4 november, 2016, 13:12 Krönika Lämna en kommentar

Lite då och då med ojämna mellanrum går det käpprätt söderut rätt ned i rännstenen för oss alla. Ibland, ja kanske till och med för det mesta, blir det inte som vi tänkt oss. Kanske får du inte den du vill få, kanske kuggar du tentan eller kanske tappar du din macka med pålägget mot golvet.

Jag vet själv att jag har en mindre myriad misslyckande på nacken. Ibland kan jag helt enkelt inte låta bli att tänka att jag kanske inte är en av dem som får som de vill här i livet. Jag minns kyssar jag inte vågat, jobb jag inte fått och alla gånger jag hade planerat att ta mig till Max, men hamnade på en geografiskt oklar efterfest med endast chilifrukter att äta istället.

Det är klart att det också finns en behållning i livets oförutsägbara lotteri av händelser, ibland är faktumet att det inte blev som du tänkt det bästa som kunde ha hänt. Men andra gånger har du svart på vitt förlorat en brottningsmatch mot livet. Du finner dig själv med ansiktet pressat mot golvet medan domaren räknar ned sekunderna tills du har förlorat omgången. Du har inte fått poäng och ingen medalj att bita i.

Här har jag befunnit mig otaliga gånger förut och här vet jag att jag kommer att befinna mig otaliga gånger i framtiden. Det är här det finns en risk för att man tappar något. Lusten, motivationen eller övertygelsen. Men jag har lärt mig att så länge du behåller din själ för det du vill, så länge du håller fast vid din riktning har du vunnit mer än en brottningsmatch.

Så nästa gång du befinner dig med kinden mot golvet, ge fan i att slänga en handske på hög. Gå tillbaka in i ringen och vinn nästa omgång. Vägra att ta din plats bland dem som aldrig varken vunnit eller förlorat. Så länge du har kvar din riktning så kommer du alltid att resa dig ur rännstenen. Då kommer du att få någon du vill få tillslut, sätta nästa tenta och hitta modet att bre en ny macka.

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Krönika: Ständigt i rörelse

9 februari, 2021, 14:23 Krönika, Lämna en kommentar

Jag sitter i en bil på väg mot Åmål. Jag hade lika väl kunnat vara på väg mot ett annat…


Krönika: To turn a pandemic

22 december, 2020, 10:11 Krönika, Lämna en kommentar

Like many others like me during this new decade of 2020 – I have learned a lot during the course…


Krönika: Då som nu för alltid

17 december, 2020, 14:59 Krönika, Lämna en kommentar

Jag har försökt att skriva om det flera gånger. Försökt att sätta ord på smärtan och våga känna den, men…


Krönika: Det finns inget vaccin mot ensamhet

8 december, 2020, 12:40 Krönika, Lämna en kommentar

Julen står för dörren och många undrar hur julfirandet ska se ut. Coronapandemin drar fram genom landet med en skrämmande…


Krönika: Det gör mig rädd att växa upp

27 november, 2020, 13:05 Krönika, Lämna en kommentar

I november fyller jag 24 år. Trots att det fortfarande är ganska ungt (hey – jag är ju inte 25…


Krönika: Tankar på ett A4

5 november, 2020, 13:45 Krönika, Lämna en kommentar

16:39 Dokumentet står tomt. Vad ska jag skriva om? Jag borde ha så mycket att skriva om. Hela året har…


Krönika – Rebecca Stråhle-Wolke: “Min själ är inte till för att tämjas”

28 maj, 2020, 16:31 Krönika Lämna en kommentar

Jag kanske är för mycket ibland. Klär mig i för färgstarka kläder och för många olika färger på samma gång,…


Why it is important to write letters to your family and friends – Advice for exchange students

11 mars, 2020, 11:51 International, Krönika, Lämna en kommentar

When you read the title of this article, you might have thought “Is she crazy? We are in 2020, no…


KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: “Tack för alla mina bra och dåliga beslut”

11 februari, 2020, 11:27 Krönika Lämna en kommentar

Tack till mig själv som inte lyssnade på mina familjer när de sa att jag inte fick färga håret i…


KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: “För varje tenta finns en omtenta”

16 januari, 2020, 12:13 Krönika Lämna en kommentar

Om en vecka är det tenta. Såklart borde jag börja plugga men en vecka är lång tid. Jag hinner åka…