Lamrot Gebremariam: ”Jag skäms, jag skäms över att vara människa”

24 november, 2017, 16:00 Debatt, Krönika Lämna en kommentar

Jag förstår inte människans överlägsenhet i jämförelse med andra varelser. Varför tror vi att mänskligheten är smartare och förtjänar att leva, medan djur som kor, grisar och kycklingar förtjänar att slaktas?

Hur kommer vi kunna förlåta oss själva när vi inser vad vi har gjort mot försvarslösa varelser, som vi kallar för mat? Personligen önskar jag att jag hade vetat om veganismen mycket tidigare än sex år tillbaka. Mitt hjärta går sönder! Jag skäms och känner mig lurad. Jag känner hur min själ skriker efter rättvisa. Jag är så jävla ledsen och vet inte hur jag ska be om förlåtelse på ett sätt som kan få det att låta tillräckligt ångerfullt. Allt inom mig skriker; finns det inget jag kan göra för att räta ut den skeva obalansen vi skapat mellan oss och djuren? Är vi verkligen inte bättre än så här? Tycker vi verkligen att de förtjänar att dö och hamna på tallriken även om de levt ett bra liv? Tror vi verkligen att de är här på jorden bara för att vi människor behöver protein. Fy vad jag skäms! Har vi efter tusentals år fortfarande inte utvecklats? De existerar. Deras smärtor existerar. De har känslor och familjer lika mycket som vi människor. Och vet ni vad? Ni har också blivit lurade, protein finns även i bönor.

Jag förstår inte! Snälla, kan någon där ute berätta för mig varför människan gillar att jämföra sitt ynkliga liv med vilda och starka djur, är det för att rättfärdiga sina handlingar och beslut om att äta deras kadaver? ”Vadå? Lejon äter andra djur”, säger majoriteten som jag pratat med, men som om en människa skulle springa upp och attackera en annan varelse mitt på Storgatan bara för att få äta lite. Eller döda alla unga i flocken för att inte förlora sin position som ledare, vilket lejon gör.

Vi älskar att se på djur och till en viss del kunna ha de nära oss. Många betalar till och med för att klappa vilda och exotiska djur utan att ifrågasätta hur de kan ligga där så fint och stilla. Allt jag ser är ett neddrogat djur utan sin fria vilja och en individ som ska ha sin “coola” instagrambild. Fan vad jag skäms! Det är sinnessjukt hur vi gärna betalar någon att skära djuren i bitar för sedan köpa deras sargade kroppar i små finpackade plastlådor. Fan vad tragiskt! Många av oss skulle inte ens våga se hur ett slakthus fungerar. Det är konstigt att vi väljer vår smaklökar istället för ett liv.

Allt ska gå snabbt och vara effektivt men ju mer tiden går desto mer förlorar människan sina etiska och moraliska grunder. Om djur kunde prata så lovar jag att vi människor skulle porträtteras som ren ondska, som monster, som varelser så grymma och elaka att det inte skulle finnas ord för det. Ibland tänker jag att det måste vara så att vi människor lyckats dissociera oss från alla etiska handlingar och den oskyldiga nyfikenheten när vi når vuxen ålder. Fundera en stund och tänk tillbaka till när du var liten och såg på ett djur; hur kände du då? Tänkte du verkligen ”Mm, vad gott, det där är mat!” eller ”Åh, titta vilken varelse, den vill jag klappa på och gosa med!”? Jag vägrar tro att vi har förlorat kärleken för djuren. Jag tror starkt på att vi blir manipulerade och präglas av samhällets gamla vanor maskerade som tradition.

Jag vet att samhörighet är en viktig del av den mänskliga överlevnadsmekanismen, och att gå emot normen kan vara svårt. Låt oss utvecklas och lära oss av vårt förflutna. Människans ego ska inte stå i centrum alla levande varelser ska leva i en symbios. Om vi föder upp djur och dödar dem i den mängd vi gör i dagens samhälle så kommer det inte finnas en jord till kommande generationer. Vi alla har ett val och ett ansvar för att denna jord som vi lever på ska fortsätta existera och förbättras. Det handlar om små förändringar som i sin tur gör stor påverkan på dina medmänniskor, andra levande varelser och miljön. Första steget kan ske genom det vi stoppar i munnen tre gånger om dagen.

KRÖNIKA:“Mmm.. Live life”

15 oktober, 2021, 12:42 Krönika, Lämna en kommentar

Är det rätt att släppa på restriktionerna? Studenter vill ut på dansgolven igen och “live life”, men det är alldeles…


Replik på ”Utbildning på lika villkor?”

7 oktober, 2021, 13:36 Debatt Lämna en kommentar

Det här är en replik på Örebros studentkårs debattartikel Utbildning på lika villkor? Åsikterna är skribentens, inte Lösnummers. Lösnummer är religiöst,…


Debatt: Utbildning på lika villkor?

22 september, 2021, 12:59 Debatt, Örebro studentkår Lämna en kommentar

Följande text är en debattartikel och åsikterna är skribentens, inte Lösnummers. Lösnummer är religiöst, fackligt och partipolitiskt obundna och ska…


Krönika: Tack för mig, Lösnummer!

1 juni, 2021, 11:03 Krönika, Lämna en kommentar

För fem år sedan satt jag nervös med en nyskriven krönika som jag ville skicka till Lösnummer. Det tog ett…


Replik från universitetsledningen

27 april, 2021, 13:58 Debatt, Lämna en kommentar

Det här är en replik på Liberala studenters debattartikel Ojämnt fördelade lärarledda timmar. Åsikterna är skribentens, inte Lösnummers. Lösnummer är religiöst,…


Debatt: Ojämnt fördelade lärarledda timmar

26 april, 2021, 11:51 Debatt, Lämna en kommentar

Följande text är en debattartikel och åsikterna är skribentens, inte Lösnummers. Lösnummer är religiöst, fackligt och partipolitiskt obundna och ska…


Debatt: Fler cykelställ vid Novahuset

13 april, 2021, 13:09 Debatt, Universitetet Lämna en kommentar

Följande text är en insändare och åsikterna är skribentens, inte Lösnummers.  – Många studenter vid Örebro universitet väljer att ta…


Krönika: Jag vill fan bara vara normal

23 mars, 2021, 15:03 #sjuktvanligt, Krönika, Lämna en kommentar

Jag mår dåligt. Trots att jag mår bra så mår jag dåligt. Det är så svårt med alla intryck och…


Krönika: Ständigt i rörelse

9 februari, 2021, 14:23 Krönika, Lämna en kommentar

Jag sitter i en bil på väg mot Åmål. Jag hade lika väl kunnat vara på väg mot ett annat…


Krönika: To turn a pandemic

22 december, 2020, 10:11 Krönika, Lämna en kommentar

Like many others like me during this new decade of 2020 – I have learned a lot during the course…