Lamrot Gebremariam: ”Jag skäms, jag skäms över att vara människa”

24 november, 2017, 16:00 Debatt, Krönika Lämna en kommentar

Jag förstår inte människans överlägsenhet i jämförelse med andra varelser. Varför tror vi att mänskligheten är smartare och förtjänar att leva, medan djur som kor, grisar och kycklingar förtjänar att slaktas?

Hur kommer vi kunna förlåta oss själva när vi inser vad vi har gjort mot försvarslösa varelser, som vi kallar för mat? Personligen önskar jag att jag hade vetat om veganismen mycket tidigare än sex år tillbaka. Mitt hjärta går sönder! Jag skäms och känner mig lurad. Jag känner hur min själ skriker efter rättvisa. Jag är så jävla ledsen och vet inte hur jag ska be om förlåtelse på ett sätt som kan få det att låta tillräckligt ångerfullt. Allt inom mig skriker; finns det inget jag kan göra för att räta ut den skeva obalansen vi skapat mellan oss och djuren? Är vi verkligen inte bättre än så här? Tycker vi verkligen att de förtjänar att dö och hamna på tallriken även om de levt ett bra liv? Tror vi verkligen att de är här på jorden bara för att vi människor behöver protein. Fy vad jag skäms! Har vi efter tusentals år fortfarande inte utvecklats? De existerar. Deras smärtor existerar. De har känslor och familjer lika mycket som vi människor. Och vet ni vad? Ni har också blivit lurade, protein finns även i bönor.

Jag förstår inte! Snälla, kan någon där ute berätta för mig varför människan gillar att jämföra sitt ynkliga liv med vilda och starka djur, är det för att rättfärdiga sina handlingar och beslut om att äta deras kadaver? ”Vadå? Lejon äter andra djur”, säger majoriteten som jag pratat med, men som om en människa skulle springa upp och attackera en annan varelse mitt på Storgatan bara för att få äta lite. Eller döda alla unga i flocken för att inte förlora sin position som ledare, vilket lejon gör.

Vi älskar att se på djur och till en viss del kunna ha de nära oss. Många betalar till och med för att klappa vilda och exotiska djur utan att ifrågasätta hur de kan ligga där så fint och stilla. Allt jag ser är ett neddrogat djur utan sin fria vilja och en individ som ska ha sin “coola” instagrambild. Fan vad jag skäms! Det är sinnessjukt hur vi gärna betalar någon att skära djuren i bitar för sedan köpa deras sargade kroppar i små finpackade plastlådor. Fan vad tragiskt! Många av oss skulle inte ens våga se hur ett slakthus fungerar. Det är konstigt att vi väljer vår smaklökar istället för ett liv.

Allt ska gå snabbt och vara effektivt men ju mer tiden går desto mer förlorar människan sina etiska och moraliska grunder. Om djur kunde prata så lovar jag att vi människor skulle porträtteras som ren ondska, som monster, som varelser så grymma och elaka att det inte skulle finnas ord för det. Ibland tänker jag att det måste vara så att vi människor lyckats dissociera oss från alla etiska handlingar och den oskyldiga nyfikenheten när vi når vuxen ålder. Fundera en stund och tänk tillbaka till när du var liten och såg på ett djur; hur kände du då? Tänkte du verkligen ”Mm, vad gott, det där är mat!” eller ”Åh, titta vilken varelse, den vill jag klappa på och gosa med!”? Jag vägrar tro att vi har förlorat kärleken för djuren. Jag tror starkt på att vi blir manipulerade och präglas av samhällets gamla vanor maskerade som tradition.

Jag vet att samhörighet är en viktig del av den mänskliga överlevnadsmekanismen, och att gå emot normen kan vara svårt. Låt oss utvecklas och lära oss av vårt förflutna. Människans ego ska inte stå i centrum alla levande varelser ska leva i en symbios. Om vi föder upp djur och dödar dem i den mängd vi gör i dagens samhälle så kommer det inte finnas en jord till kommande generationer. Vi alla har ett val och ett ansvar för att denna jord som vi lever på ska fortsätta existera och förbättras. Det handlar om små förändringar som i sin tur gör stor påverkan på dina medmänniskor, andra levande varelser och miljön. Första steget kan ske genom det vi stoppar i munnen tre gånger om dagen.

Krönika: Leva eller överleva?- Sommar 2022 

2 juni, 2022, 10:02 Krönika Lämna en kommentar

Tänk dig, snart är du där; utomlands på en vacker strand, med en svalkande drink i handen, fri från stress…


Gästkrönika: Studentstaden Örebro – där du (troligtvis) inte är ensam om att vara arbetslös

31 maj, 2022, 11:06 Krönika Lämna en kommentar

“Kom förbi Krakatorget idag 11.30-13.30 och svara på en enkät om studentstaden Örebro så är glassen din. Eller svara på…


Gästkrönika: Tack för allt Örebro studentkår

26 maj, 2022, 08:00 Krönika Lämna en kommentar

En varm och solig eftermiddag i augusti 2018. Köerna till Sobra och Corax ringlar sig långa utanför Kraka restaurangen. Runt…


Krönika: På universitetet vet alla allt om allt

25 maj, 2022, 16:14 Krönika Lämna en kommentar

För en 18-åring som nyligen tagit studenten kan universitet kännas överväldigande och otäckt. Där hänger ju alla vuxna. Alla vuxna…


KRÖNIKA: SPRING MEN STÅ STILL

4 maj, 2022, 15:58 Krönika, Lämna en kommentar

“Vi har bara ett liv” och “man får energi av att vara med dem man tycker om” går på repeat…


KRÖNIKA: DAGS ATT VÄNDA BLAD

7 april, 2022, 15:28 Krönika Lämna en kommentar

Zoom-föreläsningar iklädd morgonrock och med avstängd kamera i all ära – jag är spänd över att nu ta del av…


KRÖNIKA: Coming to Sweden for one semester

24 mars, 2022, 14:10 International, Krönika, Lämna en kommentar

Before I even got in university, I knew I wanted to do my Erasmus semester abroad – still didn’t know…


GÄSTKRÖNIKA: HUR LÄNGE ORKAR MAN HÅLLA FAST VID EN DRÖM?

1 mars, 2022, 13:25 Krönika Lämna en kommentar

I december 2016 hoppade jag av sjuksköterskeprogrammet på Örebro universitet efter två terminer. Jag ville satsa helt på min allra…


Krönika: Du missförstår mig

10 februari, 2022, 14:54 Krönika, Lämna en kommentar

Utan förvarning slår det mig – jag står i badrummet innan en presentation. Sakta omfamnas jag av hopplösheten, den kväver…


KRÖNIKA: EN BLOMMA FRÅN MIN MORMOR

25 januari, 2022, 13:33 Krönika, Lämna en kommentar

Innan jag gick av buss fem mot Hovsta, vid hållplatsen Norra Kyrkogården, gav jag en av de blommor jag höll…