KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: ”Kärlek börjar alltid med bråk”

17 september, 2019, 11:45 Krönika Lämna en kommentar

”Kärlek börjar alltid med bråk”. Det har vi nog alla fått höra under vår uppväxt då vi retats med eller blivit retad av en jämngammal person av det motsatta könet. Har man blivit slagen av det motsatta könet förklaras även det med ”kärlek börjar alltid med bråk”. Som att kärlek och bråk, som är helt två skilda saker, skulle höra ihop.

Det vi lär våra unga i samhället genom detta är att det är okej att göra illa en annan person, om man gör det med kärlek. ”Kärlek börjar alltid med bråk” gör det okej att trycka ner och skada någon annan, för man älskar ju personen och gör det inte för att vara elak. När till och med lärarna säger till unga barn i skolåldern ”men du förstår, kärlek börjar alltid med bråk” istället för att tillrättavisa beteendet, så kommer vi i framtiden fortsätta acceptera detta beteende. Vi kommer fortsätta blunda, till och med när vår kollega, kompis, familjemedlem eller klasskamrat går med blåmärken i ansiktet till jobbet, för vi vet ju att hens partner älskar hen och att det säkert måste blivit något missförstånd. Kanske förtjänade personen dessa blåmärken, man måste ju få säga ifrån ibland. Lite måste man väl tåla, inte vara så känslig. Ett förhållande handlar ju om att ge och ta och redan som barn lär vi oss att kärlek alltid börjar med bråk.

Kärlek börjar alltid med bråk. Kärlek börjar alltid med bråk när någon slår dig, drar dig i håret, säger att du är fel, tar på dig fast du inte vill och har sex med dig mot din vilja. Kärlek börjar alltid med bråk för att hen beter sig så betyder säkert att hen är kär i dig och du kanske inte var tydlig nog, inte sa emot tillräckligt mycket, gav mixade signaler, inte sa ja men inte heller nej.

Men vet ni vad, kärlek börjar aldrig med bråk. Kärlek börjar med fjärilar i magen, nervositet, oro, ångest, sömnlösa nätter, hjärtklappning och leenden.

 

Skribent: Rebecca Stråhle-Wolke

Oskar Geijersson

Fotograf

Krönika: Leva eller överleva?- Sommar 2022 

2 juni, 2022, 10:02 Krönika Lämna en kommentar

Tänk dig, snart är du där; utomlands på en vacker strand, med en svalkande drink i handen, fri från stress…


Gästkrönika: Studentstaden Örebro – där du (troligtvis) inte är ensam om att vara arbetslös

31 maj, 2022, 11:06 Krönika Lämna en kommentar

“Kom förbi Krakatorget idag 11.30-13.30 och svara på en enkät om studentstaden Örebro så är glassen din. Eller svara på…


Gästkrönika: Tack för allt Örebro studentkår

26 maj, 2022, 08:00 Krönika Lämna en kommentar

En varm och solig eftermiddag i augusti 2018. Köerna till Sobra och Corax ringlar sig långa utanför Kraka restaurangen. Runt…


Krönika: På universitetet vet alla allt om allt

25 maj, 2022, 16:14 Krönika Lämna en kommentar

För en 18-åring som nyligen tagit studenten kan universitet kännas överväldigande och otäckt. Där hänger ju alla vuxna. Alla vuxna…


KRÖNIKA: SPRING MEN STÅ STILL

4 maj, 2022, 15:58 Krönika, Lämna en kommentar

“Vi har bara ett liv” och “man får energi av att vara med dem man tycker om” går på repeat…


KRÖNIKA: DAGS ATT VÄNDA BLAD

7 april, 2022, 15:28 Krönika Lämna en kommentar

Zoom-föreläsningar iklädd morgonrock och med avstängd kamera i all ära – jag är spänd över att nu ta del av…


KRÖNIKA: Coming to Sweden for one semester

24 mars, 2022, 14:10 International, Krönika, Lämna en kommentar

Before I even got in university, I knew I wanted to do my Erasmus semester abroad – still didn’t know…


GÄSTKRÖNIKA: HUR LÄNGE ORKAR MAN HÅLLA FAST VID EN DRÖM?

1 mars, 2022, 13:25 Krönika Lämna en kommentar

I december 2016 hoppade jag av sjuksköterskeprogrammet på Örebro universitet efter två terminer. Jag ville satsa helt på min allra…


Krönika: Du missförstår mig

10 februari, 2022, 14:54 Krönika, Lämna en kommentar

Utan förvarning slår det mig – jag står i badrummet innan en presentation. Sakta omfamnas jag av hopplösheten, den kväver…


KRÖNIKA: EN BLOMMA FRÅN MIN MORMOR

25 januari, 2022, 13:33 Krönika, Lämna en kommentar

Innan jag gick av buss fem mot Hovsta, vid hållplatsen Norra Kyrkogården, gav jag en av de blommor jag höll…