KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: “If you like going places we can’t even pronounce.”

18 december, 2018, 12:19 Krönika Lämna en kommentar

Jag sitter på ett hotellrum i Reykjavik, Islands huvudstad. På TV:n går ett musikprogram som spelar Perfect med One Direction. Det är en kväll i början av november och jag har antingen varit ute eller ska ut. Om ungefär en vecka fyller jag 18 år.

Jag har själv rest till Island, min första resa ensam och första gången jag besöker Island. Det är både kallt och regnigt, vinden förstör min lugg och kylan får händerna att bli röda av kyla. På dagarna åker jag på bussturer till olika turistattraktioner men jag känner ingen, är där själv och kommer hem till ett ensamt hotellrum. På kvällarna är jag ute och går, tar kort, lyssnar på islänningar och kan till slut varenda gata upp och ner. Jag ser mitt första (men väldigt svaga!) norrsken, fikar på ett café med en Star Wars-toalett, dricker Brennivín, går på museum, ser magiska utsikter och andas in friheten. Friheten i att vara själv, klara sig själv, resa själv och få lära sig om sig själv. Bland alla stadens färgglada små hus och vita bergstoppar hör jag tonen av någonting nytt.

Att resa själv kan säkert kännas skrämmande eller tråkigt. Jag var rädd, nästan ångestfylld, inför resan till Island. Om jag då visste att jag efter det skulle göra fler resor ensam, att jag skulle gå på bio ensam, att jag skulle gå på konsert ensam. Att jag inte skulle tycka hotellrummet var alldeles för ensamt, att jag inte skulle vara rädd för att åka på diverse guidade turer ensam och att jag skulle tycka det var så fantastiskt, kul, skönt och viktigt! Under de resor där jag reser själv lär jag mig att jag klarar mig själv, att jag klarar mer än jag tror, att allting löser sig på något sätt och att jag är modigare än jag tror. Att resa ensam innebär inte att man sitter på hotellrummet själv hela tiden och inte vågar gå ut. Det innebär inte heller att man inte har någon att prata med och det innebär inte att resan blir tråkigare. När man reser själv kan man själv utforma sin resa hur man vill, man kan själv bestämma vad man vill se och göra och man kan snubbla in på sitt hotellrum hur full eller hur sent man vill. Man behöver inte ta hänsyn till någon annan, man har bara sig själv.

“If you like to do whatever you’ve been dreaming about
Baby I’m perfect.”

Jag sitter ensam i soffan i min lägenhet. Om ungefär en vecka fyller jag 22 år. På min CD-spelare spelas Perfect med One Direction och jag känner regnet, luften, vattenfallen, friheten. Jag är tillbaka i Reykjavik.

Skribent & fotograf: Rebecca Stråhle-Wolke

Krönika: Leva eller överleva?- Sommar 2022 

2 juni, 2022, 10:02 Krönika Lämna en kommentar

Tänk dig, snart är du där; utomlands på en vacker strand, med en svalkande drink i handen, fri från stress…


Gästkrönika: Studentstaden Örebro – där du (troligtvis) inte är ensam om att vara arbetslös

31 maj, 2022, 11:06 Krönika Lämna en kommentar

“Kom förbi Krakatorget idag 11.30-13.30 och svara på en enkät om studentstaden Örebro så är glassen din. Eller svara på…


Gästkrönika: Tack för allt Örebro studentkår

26 maj, 2022, 08:00 Krönika Lämna en kommentar

En varm och solig eftermiddag i augusti 2018. Köerna till Sobra och Corax ringlar sig långa utanför Kraka restaurangen. Runt…


Krönika: På universitetet vet alla allt om allt

25 maj, 2022, 16:14 Krönika Lämna en kommentar

För en 18-åring som nyligen tagit studenten kan universitet kännas överväldigande och otäckt. Där hänger ju alla vuxna. Alla vuxna…


KRÖNIKA: SPRING MEN STÅ STILL

4 maj, 2022, 15:58 Krönika, Lämna en kommentar

“Vi har bara ett liv” och “man får energi av att vara med dem man tycker om” går på repeat…


KRÖNIKA: DAGS ATT VÄNDA BLAD

7 april, 2022, 15:28 Krönika Lämna en kommentar

Zoom-föreläsningar iklädd morgonrock och med avstängd kamera i all ära – jag är spänd över att nu ta del av…


KRÖNIKA: Coming to Sweden for one semester

24 mars, 2022, 14:10 International, Krönika, Lämna en kommentar

Before I even got in university, I knew I wanted to do my Erasmus semester abroad – still didn’t know…


GÄSTKRÖNIKA: HUR LÄNGE ORKAR MAN HÅLLA FAST VID EN DRÖM?

1 mars, 2022, 13:25 Krönika Lämna en kommentar

I december 2016 hoppade jag av sjuksköterskeprogrammet på Örebro universitet efter två terminer. Jag ville satsa helt på min allra…


Krönika: Du missförstår mig

10 februari, 2022, 14:54 Krönika, Lämna en kommentar

Utan förvarning slår det mig – jag står i badrummet innan en presentation. Sakta omfamnas jag av hopplösheten, den kväver…


KRÖNIKA: EN BLOMMA FRÅN MIN MORMOR

25 januari, 2022, 13:33 Krönika, Lämna en kommentar

Innan jag gick av buss fem mot Hovsta, vid hållplatsen Norra Kyrkogården, gav jag en av de blommor jag höll…