KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: ”Från polis till statsminister – eller från sjuksköterska till författare”

3 maj, 2019, 11:14 Krönika Lämna en kommentar

Det stormar i min hjärna. Livet svänger och på en timme kan jag ha upplevt hela känsloregistret. Jag vill känna allt på samma gång och jag vill inte känna något alls. Jag hatar förändringar men behöver något nytt hela tiden: en ny hobby, en ny stad, en ny riktning, en ny stil. Tankar, känslor, humör och livsinriktning ändras fort. Jag känner väldigt intensivt och fort. Jag är glad, jag är ledsen, jag älskar, jag hatar, jag är varm, jag är kall, jag är allt och jag är ingenting på samma gång. Det finns inte mycket gråzoner att landa i, det är högt eller lågt. Jag är stum eller skrikande, vinst eller förlust.

Det kallas borderline, eller emotionellt instabilt personlighetssyndrom på läkarspråk. Det gör att tankar, känslor, humör och livsinriktning svänger fort. Det är som att åka berg- och dalbana, fast i sitt eget huvud. Det är att känna allting väldigt intensivt och snabbt. Hör jag om någon intressant person kan jag snöa in mig helt, i typ en vecka, och läsa, se och lyssna på allt om denna person. Efter en vecka har jag övergett prinsessan Diana och vet istället allt om Thomas Quick. Det är svårt att hänga med i svängarna eftersom det går så fort. Under en timme kan jag ha känt mig oövervinnerlig, helt hopplös, skitrolig och den fegaste personen som finns. Jag har svårt att hantera mina känslor och agerar ofta på dem innan jag hinner tänka. Jag kan skrika av glädje, brusa upp över något som inte borde göra mig så ilsken och hysteriskt gråta över att min bil behöver lagas. Det är intensiva känslostormar över småsaker men jag kan också bli alldeles varm i själen av en kruka i min favoritfärg, en vacker handstil eller ett fint ord. Jag kan också lätt gå från väldigt nedstämd till sprudlande glädje.

Att leva med borderline är både ”a blessing and a curse”, både något fint och något väldigt jobbigt. Det är att leva så intensivt i nuet att man inte förstår hur man för några timmar sedan kunde må så dåligt eller att man kommer att må bra igen. Känslorna är intensiva och det rationella tänkandet svagt. Jag lever i det jag känner nu och är säker på att resten av mitt liv kommer att vara som nu, trots att jag vet att det på några timmar kan svänga åt ett helt annat håll. Det är en känslostorm som gör mig till den charmigaste personen ni mött eller den jobbigaste personen man kan leva med. Det finns inga mellanting. Det är antingen svart eller vitt, älska eller hata. Det är att vara för mycket eller inte vara alls, att vara regnbågens alla färger eller grå som en skugga.

Det är svårt att veta vem jag är eller vad jag vill i livet eftersom jag i mitt huvud kan byta livsinriktning flera gånger och tänka att jag egentligen borde bli det, göra det, flytta dit eller bli en sådan person. Jag går från att vilja bli till polis (och även söka in till det) till att vilja bli statsminister, sjuksköterska, låtskrivare, radiojournalist och skådespelare. Det går från att vilja publicera denna krönika till att några minuter senare vilja slänga den dit ljuset inte når.

 

Skribent: Rebecca Stråhle-Wolke

Nicole Palm

Fotograf

Recension: En koffeinfri vecka 

3 november, 2022, 14:37 Krönika, Recension, Lämna en kommentar

Nyckeln till att ta sig igenom långa föreläsningar och en tröstande axel att luta sig mot i intensiva tentaperioder. Studentens…


Krönika: Leva eller överleva?- Sommar 2022 

2 juni, 2022, 10:02 Krönika Lämna en kommentar

Tänk dig, snart är du där; utomlands på en vacker strand, med en svalkande drink i handen, fri från stress…


Gästkrönika: Studentstaden Örebro – där du (troligtvis) inte är ensam om att vara arbetslös

31 maj, 2022, 11:06 Krönika Lämna en kommentar

“Kom förbi Krakatorget idag 11.30-13.30 och svara på en enkät om studentstaden Örebro så är glassen din. Eller svara på…


Gästkrönika: Tack för allt Örebro studentkår

26 maj, 2022, 08:00 Krönika Lämna en kommentar

En varm och solig eftermiddag i augusti 2018. Köerna till Sobra och Corax ringlar sig långa utanför Kraka restaurangen. Runt…


Krönika: På universitetet vet alla allt om allt

25 maj, 2022, 16:14 Krönika Lämna en kommentar

För en 18-åring som nyligen tagit studenten kan universitet kännas överväldigande och otäckt. Där hänger ju alla vuxna. Alla vuxna…


KRÖNIKA: SPRING MEN STÅ STILL

4 maj, 2022, 15:58 Krönika, Lämna en kommentar

“Vi har bara ett liv” och “man får energi av att vara med dem man tycker om” går på repeat…


KRÖNIKA: DAGS ATT VÄNDA BLAD

7 april, 2022, 15:28 Krönika Lämna en kommentar

Zoom-föreläsningar iklädd morgonrock och med avstängd kamera i all ära – jag är spänd över att nu ta del av…


KRÖNIKA: Coming to Sweden for one semester

24 mars, 2022, 14:10 International, Krönika, Lämna en kommentar

Before I even got in university, I knew I wanted to do my Erasmus semester abroad – still didn’t know…


GÄSTKRÖNIKA: HUR LÄNGE ORKAR MAN HÅLLA FAST VID EN DRÖM?

1 mars, 2022, 13:25 Krönika Lämna en kommentar

I december 2016 hoppade jag av sjuksköterskeprogrammet på Örebro universitet efter två terminer. Jag ville satsa helt på min allra…


Krönika: Du missförstår mig

10 februari, 2022, 14:54 Krönika, Lämna en kommentar

Utan förvarning slår det mig – jag står i badrummet innan en presentation. Sakta omfamnas jag av hopplösheten, den kväver…