Det är snart sommar. Rubrikerna skyltar med de 10 bästa bantningstipsen, hur du på 2 veckor får bikinikroppen och hur man på 5 veckor går ner 10 kg. Våra kroppar utvärderas, synas in i minsta detalj. Varje hårstrå ska påpekas, varenda bristning sminkas över och varje kilo över normalvikt enligt BMI är ett misslyckande. Spring dig i form, sluta äta pasta, ta inte den där ölen, var inte större än storlek 34.
Våra kroppar utsätts ständigt för kommentarer. Alltid ska det finnas något att ändra på. Att vara tjock anses som ett misslyckande, som lathet, som oattraktivt, som sämre karaktär. Det pekas och skrattas åt tjocka personer, de får höra att de borde börja träna och äta nyttigare. Tjocka kroppar är allas att kommenteras, utvärderas, recenseras. Tjockhet framställs som skräckexempel och ska genast förklaras på något sätt. Kanske beror det på medicinering, kanske på sjukdom, mående, lathet, skräpmat, sambokilon, tröstätande. Samhället låter inte tjocka personer vara tjocka ifred. Deras kroppar blir istället underhållning och skräckexempel. Det är farligt att vara tjock, det är dåligt att vara tjock och det är fult att vara tjock.
Vet ni vad som är värre än att vara tjock? Kroppshat. Ätstörningar. Mobbning. Kränkningar. Hat. Självhat. Att känna att man måste gömma sin kropp för att den inte passar in. Det är inte farligt att vara tjock och det finns ingen koppling mellan smal och hälsosam. Man kan vara hälsosam och se ut hur som helst, man kan vara ohälsosam och ha vilken kroppsform som helst. Kroppen ska fungera och det spelar ingen roll hur den ser ut. Den är gjord för att ta oss genom livet, bära oss genom sorg och glädje, födas i varje ny cell, leva och sedan dö. Kroppens funktion är inte att formas om för att passa in i samhället, kroppen ser ut som den gör och den är bra precis så. På badstranden är kroppen till för att simma, äta glass och bli solbränd. I hela livet är kroppen där för att ta oss genom allt.
Skribent och fotograf: Rebecca Stråhle-Wolke
“Vi har bara ett liv” och “man får energi av att vara med dem man tycker om” går på repeat…
Zoom-föreläsningar iklädd morgonrock och med avstängd kamera i all ära – jag är spänd över att nu ta del av…
Before I even got in university, I knew I wanted to do my Erasmus semester abroad – still didn’t know…
I december 2016 hoppade jag av sjuksköterskeprogrammet på Örebro universitet efter två terminer. Jag ville satsa helt på min allra…
Utan förvarning slår det mig – jag står i badrummet innan en presentation. Sakta omfamnas jag av hopplösheten, den kväver…
Innan jag gick av buss fem mot Hovsta, vid hållplatsen Norra Kyrkogården, gav jag en av de blommor jag höll…
Mat i mängder, filmer man sett minst 15 gånger och hemvändare. Vissa lämnar campus, andra kanske till och med lämnar…
I skrivande stund sitter jag framför datorn i ett nedsläckt sovrum och krystar ut de sista meningarna till en av…
Är det rätt att släppa på restriktionerna? Studenter vill ut på dansgolven igen och “live life”, men det är alldeles…
För fem år sedan satt jag nervös med en nyskriven krönika som jag ville skicka till Lösnummer. Det tog ett…