KRÖNIKA: Rebecca Stråhle-Wolke – ”Det finns farligare saker än att vara tjock”

17 maj, 2019, 11:57 Krönika Lämna en kommentar

Det är snart sommar. Rubrikerna skyltar med de 10 bästa bantningstipsen, hur du på 2 veckor får bikinikroppen och hur man på 5 veckor går ner 10 kg. Våra kroppar utvärderas, synas in i minsta detalj. Varje hårstrå ska påpekas, varenda bristning sminkas över och varje kilo över normalvikt enligt BMI är ett misslyckande. Spring dig i form, sluta äta pasta, ta inte den där ölen, var inte större än storlek 34.

Våra kroppar utsätts ständigt för kommentarer. Alltid ska det finnas något att ändra på. Att vara tjock anses som ett misslyckande, som lathet, som oattraktivt, som sämre karaktär. Det pekas och skrattas åt tjocka personer, de får höra att de borde börja träna och äta nyttigare. Tjocka kroppar är allas att kommenteras, utvärderas, recenseras. Tjockhet framställs som skräckexempel och ska genast förklaras på något sätt. Kanske beror det på medicinering, kanske på sjukdom, mående, lathet, skräpmat, sambokilon, tröstätande. Samhället låter inte tjocka personer vara tjocka ifred. Deras kroppar blir istället underhållning och skräckexempel. Det är farligt att vara tjock, det är dåligt att vara tjock och det är fult att vara tjock.

Vet ni vad som är värre än att vara tjock? Kroppshat. Ätstörningar. Mobbning. Kränkningar. Hat. Självhat. Att känna att man måste gömma sin kropp för att den inte passar in. Det är inte farligt att vara tjock och det finns ingen koppling mellan smal och hälsosam. Man kan vara hälsosam och se ut hur som helst, man kan vara ohälsosam och ha vilken kroppsform som helst. Kroppen ska fungera och det spelar ingen roll hur den ser ut. Den är gjord för att ta oss genom livet, bära oss genom sorg och glädje, födas i varje ny cell, leva och sedan dö. Kroppens funktion är inte att formas om för att passa in i samhället, kroppen ser ut som den gör och den är bra precis så. På badstranden är kroppen till för att simma, äta glass och bli solbränd. I hela livet är kroppen där för att ta oss genom allt.

 

Skribent och fotograf: Rebecca Stråhle-Wolke

KRÖNIKA: Misslyckade pannkakor, berg- och dalbanor och min tid vid Örebro universitet

11 november, 2021, 13:23 Krönika, Lämna en kommentar

I skrivande stund sitter jag framför datorn i ett nedsläckt sovrum och krystar ut de sista meningarna till en av…


KRÖNIKA:“Mmm.. Live life”

15 oktober, 2021, 12:42 Krönika, Lämna en kommentar

Är det rätt att släppa på restriktionerna? Studenter vill ut på dansgolven igen och “live life”, men det är alldeles…


Krönika: Tack för mig, Lösnummer!

1 juni, 2021, 11:03 Krönika, Lämna en kommentar

För fem år sedan satt jag nervös med en nyskriven krönika som jag ville skicka till Lösnummer. Det tog ett…


Krönika: Jag vill fan bara vara normal

23 mars, 2021, 15:03 #sjuktvanligt, Krönika, Lämna en kommentar

Jag mår dåligt. Trots att jag mår bra så mår jag dåligt. Det är så svårt med alla intryck och…


Krönika: Ständigt i rörelse

9 februari, 2021, 14:23 Krönika, Lämna en kommentar

Jag sitter i en bil på väg mot Åmål. Jag hade lika väl kunnat vara på väg mot ett annat…


Krönika: To turn a pandemic

22 december, 2020, 10:11 Krönika, Lämna en kommentar

Like many others like me during this new decade of 2020 – I have learned a lot during the course…


Krönika: Då som nu för alltid

17 december, 2020, 14:59 Krönika, Lämna en kommentar

Jag har försökt att skriva om det flera gånger. Försökt att sätta ord på smärtan och våga känna den, men…


Krönika: Det finns inget vaccin mot ensamhet

8 december, 2020, 12:40 Krönika, Lämna en kommentar

Julen står för dörren och många undrar hur julfirandet ska se ut. Coronapandemin drar fram genom landet med en skrämmande…


Krönika: Det gör mig rädd att växa upp

27 november, 2020, 13:05 Krönika, Lämna en kommentar

I november fyller jag 24 år. Trots att det fortfarande är ganska ungt (hey – jag är ju inte 25…


Krönika: Tankar på ett A4

5 november, 2020, 13:45 Krönika, Lämna en kommentar

16:39 Dokumentet står tomt. Vad ska jag skriva om? Jag borde ha så mycket att skriva om. Hela året har…