Krönika: På universitetet vet alla allt om allt

25 maj, 2022, 16:14 Krönika Lämna en kommentar

För en 18-åring som nyligen tagit studenten kan universitet kännas överväldigande och otäckt. Där hänger ju alla vuxna. Alla vuxna som redan kan allt om allt. Det är sedan gammalt, en sanning som alla 18-åringar vet om. I dag, snart tre år senare, vet jag att det är en lögn. En osanning som någon elak hittat på. En person som sannerligen inte var på så värst gott humör. Det önskar jag att någon berättade för mig när jag för första gången klev in i lokalerna på universitetet.

När jag var sex år gammal och satt bland de andra barnen på mattan inne på förskolan – då hände det. Utmärkt! Det var nog vad jag tänkte. Jag visste vad det skulle bli av mig. Jag ville berätta historier, precis som min lärare gjorde när hon livfullt plockade fram rekvisita från sin stora bruna koffert. Jag minns hur jag ibland kollade mig förvånat omkring och la märke till hur de andra barnen gjorde mest det barn gör, ja alltså… inte lyssnar så noga, medan jag satt helt tyst med fullt fokus på historien som utspelade sig mitt framför oss. De andra barnen, ja, vad de nu än gjorde, förstod jag mig inte på. Jag vet bara att jag satt på helspänn, stirrade på den blå sjalen som skulle föreställa vatten, och de egengjorda barkbåtarna som med enkla handrörelser seglade långsamt över sjalens veck. Jag njöt av varenda sekund, och ibland hände det att jag avbröt för att fråga något. En aning otrevligt kan tyckas, att avbryta, men min lärare, hon sken upp som en sol, och svarade med glatt humör på frågan. Jag tyckte om henne, och jag älskade hennes alldeles för händelserika historier. 

Den berättelsen är anledningen bakom min tid på universitetet. Jag visste redan som sexåring vad jag ville bli, och jag visste att något kreativt, det skulle det bli av mig. Och som 18-åring tog jag därför chansen – jag skulle studera språk på universitetet och bli en skicklig historieberättare. Men lite visste väl jag att allt skulle vara så pretentiöst och allvarsamt, inte alls som på mattan på förskolan. Den 25 maj 2022, med nio dagar kvar på universitet, har jag lekt vuxen på universitetet i snart tre år. Jag har kommit underfund med att universitetsmiljön, det är nog ingenting för mig. Missförstå mig rätt, jag har lärt mig en hel del, det är inte det, utan den skugga av den lögn jag gick på som 18-åring. Den sitter liksom fastklistrad på näthinnan. Faktum är att det för mig räcker att gå in i universitetsbiblioteket för att få lögnen slängd i ansiktet en gång till. Där inne finns det ingen som berättar mysiga och härliga historier. Det finns ingen matta, inte vad jag har kunnat se i alla fall. Där inne är folk tysta. De läser litteratur från sent 1970-tal och dricker vatten från en flaska som för bara någon vecka sedan innehöll coca-cola. 

Med all respekt, jag beundrar alla som studerar, att de orkar. Att de orkar stå ut med känslan och tanken på att vara otillräcklig. Det är bara jag som insett att den tanken inte är något för mig. Nu är det dock som så att jag är lite av en hycklare… jag har ju till hösten tänkt att fortsätta plugga. Men den här gången, ska jag inte oroa mig för om det jag gör är tillräckligt bra eller inte. Jag ska inte bli stressad av alla studenter som sliter livet ur sig inne på biblioteket. Den här gången ska jag komma ihåg sexåringen inom mig som bara ville berätta historier, sexåringen som drömde om att bli historieberättare. För historieberättare det ska jag bli, en skicklig sådan. 

Hannah Söderqvist

Skribent & Fotograf

Krönika: Leva eller överleva?- Sommar 2022 

2 juni, 2022, 10:02 Krönika Lämna en kommentar

Tänk dig, snart är du där; utomlands på en vacker strand, med en svalkande drink i handen, fri från stress…


Gästkrönika: Studentstaden Örebro – där du (troligtvis) inte är ensam om att vara arbetslös

31 maj, 2022, 11:06 Krönika Lämna en kommentar

“Kom förbi Krakatorget idag 11.30-13.30 och svara på en enkät om studentstaden Örebro så är glassen din. Eller svara på…


Gästkrönika: Tack för allt Örebro studentkår

26 maj, 2022, 08:00 Krönika Lämna en kommentar

En varm och solig eftermiddag i augusti 2018. Köerna till Sobra och Corax ringlar sig långa utanför Kraka restaurangen. Runt…


Krönika: På universitetet vet alla allt om allt

25 maj, 2022, 16:14 Krönika Lämna en kommentar

För en 18-åring som nyligen tagit studenten kan universitet kännas överväldigande och otäckt. Där hänger ju alla vuxna. Alla vuxna…


KRÖNIKA: SPRING MEN STÅ STILL

4 maj, 2022, 15:58 Krönika, Lämna en kommentar

“Vi har bara ett liv” och “man får energi av att vara med dem man tycker om” går på repeat…


KRÖNIKA: DAGS ATT VÄNDA BLAD

7 april, 2022, 15:28 Krönika Lämna en kommentar

Zoom-föreläsningar iklädd morgonrock och med avstängd kamera i all ära – jag är spänd över att nu ta del av…


KRÖNIKA: Coming to Sweden for one semester

24 mars, 2022, 14:10 International, Krönika, Lämna en kommentar

Before I even got in university, I knew I wanted to do my Erasmus semester abroad – still didn’t know…


GÄSTKRÖNIKA: HUR LÄNGE ORKAR MAN HÅLLA FAST VID EN DRÖM?

1 mars, 2022, 13:25 Krönika Lämna en kommentar

I december 2016 hoppade jag av sjuksköterskeprogrammet på Örebro universitet efter två terminer. Jag ville satsa helt på min allra…


Krönika: Du missförstår mig

10 februari, 2022, 14:54 Krönika, Lämna en kommentar

Utan förvarning slår det mig – jag står i badrummet innan en presentation. Sakta omfamnas jag av hopplösheten, den kväver…


KRÖNIKA: EN BLOMMA FRÅN MIN MORMOR

25 januari, 2022, 13:33 Krönika, Lämna en kommentar

Innan jag gick av buss fem mot Hovsta, vid hållplatsen Norra Kyrkogården, gav jag en av de blommor jag höll…