KRÖNIKA – Nicole Palm: ”Julen kommer i år också, men den blir långt ifrån vad jag önskade mig”

19 december, 2019, 11:51 Krönika Lämna en kommentar

Det är snart julafton. Bara fem dagar kvar, och jag saknar den där känslan som brukar infinna sig lagom till slutet av november. Julkänslan är icke-existerande, ingen snö täcker marken, paketen ligger inte under julgranen än och jag är stressad. Detta är egentligen min favorittid på året, men just nu avskyr jag allt.

Alla har en person i sin närhet som blir alldeles nipprig och nästan lite psykotisk under juletid. Jag är den personen i min umgängeskrets, och har the time of my life varje december. Från första advent till den tjugofjärde svävar jag som på moln och bara njuter av lussekattsbak och snötäckta gator. Men dessvärre inte i år. Det har inte funnits tid till att ha det så där mysigt och för varje dag som gå bygga upp julstämningen ännu lite mer. Jag försöker verkligen att få tillbaka gnistan och vara den julfantast jag alltid varit, men varken tid eller ork finns någonstans att hitta.

För första gången studerar jag på universitet samtidigt som julen infaller, och jag har svårt att förstå hur man ska vara ledig parallellt med ett stort projektarbete. Vem har kommit på det här urusla konceptet att terminen ska sträcka sig över jul och nyår? Detta kanske är naivt tänkt av mig, men skulle det skada att lägga in lite ledighet? För antingen är jag ledig eller så pluggar jag, det finns inget mittemellan för mig. Det går inte att slappna av och mysa framför julkalendern när man vet att 7,5 högskolepoäng står och väntar på en. Just nu sitter jag och läser kurslitteratur som får mig att somna, när allt jag egentligen vill är att slå in julklappar och skriva knasiga tillhörande rim som halvtomhalvt avslöjar dess innehåll.

Men det är nog mig det är fel på, för alla andra verkar klara av den här balansgången utan problem. De nästan dansar över, medan jag knappt vågar ta ett stapplande steg. Dock har jag accepterat det nu: julen kommer i år också, men den blir långt ifrån vad jag önskade mig.

Nicole Palm

Skribent & fotograf

Krönika: Leva eller överleva?- Sommar 2022 

2 juni, 2022, 10:02 Krönika Lämna en kommentar

Tänk dig, snart är du där; utomlands på en vacker strand, med en svalkande drink i handen, fri från stress…


Gästkrönika: Studentstaden Örebro – där du (troligtvis) inte är ensam om att vara arbetslös

31 maj, 2022, 11:06 Krönika Lämna en kommentar

“Kom förbi Krakatorget idag 11.30-13.30 och svara på en enkät om studentstaden Örebro så är glassen din. Eller svara på…


Gästkrönika: Tack för allt Örebro studentkår

26 maj, 2022, 08:00 Krönika Lämna en kommentar

En varm och solig eftermiddag i augusti 2018. Köerna till Sobra och Corax ringlar sig långa utanför Kraka restaurangen. Runt…


Krönika: På universitetet vet alla allt om allt

25 maj, 2022, 16:14 Krönika Lämna en kommentar

För en 18-åring som nyligen tagit studenten kan universitet kännas överväldigande och otäckt. Där hänger ju alla vuxna. Alla vuxna…


KRÖNIKA: SPRING MEN STÅ STILL

4 maj, 2022, 15:58 Krönika, Lämna en kommentar

“Vi har bara ett liv” och “man får energi av att vara med dem man tycker om” går på repeat…


KRÖNIKA: DAGS ATT VÄNDA BLAD

7 april, 2022, 15:28 Krönika Lämna en kommentar

Zoom-föreläsningar iklädd morgonrock och med avstängd kamera i all ära – jag är spänd över att nu ta del av…


KRÖNIKA: Coming to Sweden for one semester

24 mars, 2022, 14:10 International, Krönika, Lämna en kommentar

Before I even got in university, I knew I wanted to do my Erasmus semester abroad – still didn’t know…


GÄSTKRÖNIKA: HUR LÄNGE ORKAR MAN HÅLLA FAST VID EN DRÖM?

1 mars, 2022, 13:25 Krönika Lämna en kommentar

I december 2016 hoppade jag av sjuksköterskeprogrammet på Örebro universitet efter två terminer. Jag ville satsa helt på min allra…


Krönika: Du missförstår mig

10 februari, 2022, 14:54 Krönika, Lämna en kommentar

Utan förvarning slår det mig – jag står i badrummet innan en presentation. Sakta omfamnas jag av hopplösheten, den kväver…


KRÖNIKA: EN BLOMMA FRÅN MIN MORMOR

25 januari, 2022, 13:33 Krönika, Lämna en kommentar

Innan jag gick av buss fem mot Hovsta, vid hållplatsen Norra Kyrkogården, gav jag en av de blommor jag höll…