Krönika: Då som nu för alltid

17 december, 2020, 14:59 Krönika, Lämna en kommentar

Jag har försökt att skriva om det flera gånger. Försökt att sätta ord på smärtan och våga känna den, men det är svårt. Så himla svårt. Det är som en förlorad kroppsdel, ett hål i mitten av min bröstkorg. Hur ska jag någonsin kunna fylla det hålet?

Jag saknar det så som jag aldrig har saknat förr. En saknad jag aldrig har känt innan. Kravallstaketet mot bröstkorgen och att med all sin kraft trycka emot kropparna bakom som försöker att tränga sig förbi och ta min plats. Att stå längst fram efter att ha köat hela dagen eller till och med ha övernattat utomhus i flera minusgrader. En siffra på handryggen som bevis på att man var en av de hundra första. Att stå framför scenen och vänta på att de ska komma ut. Att stå där och vara så nervös att det känns som att man ska både svimma och spy. Andetagen räcker inte till, jag hyperventilerar. Hela kroppen skakar, till och med tänderna och rumpan, och om 30 sekunder kommer de ut på scen.

De kommer ut på scen.

Jag saknar att stå där i publikhavet och vara så lycklig att jag inte kan hantera det. Så lycklig att det känns som att min kropp inte längre är min. Tänk att det är de som står där uppe på scenen. Det går inte att förstå, det är för stort för att ta in. Jag har längtat så länge, längtat hela livet efter det här ögonblicket. Jag skriker mig hes och gråter av lycka. Sminket rinner bort direkt; svarta ränder av kajal och mascara över kinderna. Det trycker på bakifrån och det är svårt att hålla kvar sig längst fram men jag klarar alltid av det. Benen är plötsligt stadiga och hjärtat levande som aldrig förr.

Allt har ett slut, även lycka. De går av scenen och lamporna i lokalen tänds. Jag saknar att tröstlöst gråta där framför den tomma scenen. Tårar av lycka men också av tomhet. Efter varje konsert grät jag så mycket att jag blev helt matt i flera timmar efteråt. Jag saknar tomheten som den var förr, när jag visste att det alltid skulle bli en ny konsert. Nu bär jag på denna tomhet ständigt. Det blir ingen ny turné. Aldrig igen ska jag få övernatta utomhus, ha en siffra på handryggen, känna tänderna och rumpan skaka av nervositet innan de går ut på scen eller gråta mig utmattad efteråt. Aldrig mer.

Jag har försökt att sätta ord på känslan av hur det var, men det är svårt. Så jävla svårt. Det är svårt att få ner hur starka känslor det var. Som tur är så lever de kvar i mig för alltid. Då som nu för alltid.

Rebecca Stråhle-Wolke

Skribent & fotograf

VIMMEL: ÖREBRODAGEN

20 september, 2022, 10:11 Vimmel, Lämna en kommentar

Under fredagen den 16e september fylldes stadsparken med engagerade örebrostudenter. Dessa studenter förberedde sig på att tävla för sin kårsektion…


ENKÄT: ÖREBROSTUDENTERNA INFÖR VALET- ANSER SIG INTE REPRESENTERADE I POLITIKEN

8 september, 2022, 14:45 Lämna en kommentar

Valet 2022 närmar sig med stormsteg. Politiska debatter duggar allt tätare och fler och fler tävlar om att få sin…


INTERVJU: Energi- och digitaliseringsministern besöker Örebro universitet

2 september, 2022, 10:10 Intervju, Lämna en kommentar

Khashayar Carl Farmanbar sitter som energi- och digitaliseringsminister och under den 25 augusti så besökte han Örebro universitet för att…


STUDENTGUIDEN HT22

1 september, 2022, 11:18 Lämna en kommentar

Du har väl inte missat att höstens Studentguide finns ute både i fysisk och digital version? Om du är nystudent…


LÖSNUMMER ÖNSKAR GLAD SOMMAR

3 juni, 2022, 15:13 Lämna en kommentar

Vårterminen har nått sitt slut och därmed går Lösnummers redaktion på sommarledighet. Vi återvänder med nyheter och artiklar i september…


Krönika: Leva eller överleva?- Sommar 2022 

2 juni, 2022, 10:02 Krönika Lämna en kommentar

Tänk dig, snart är du där; utomlands på en vacker strand, med en svalkande drink i handen, fri från stress…


Gästkrönika: Studentstaden Örebro – där du (troligtvis) inte är ensam om att vara arbetslös

31 maj, 2022, 11:06 Krönika Lämna en kommentar

“Kom förbi Krakatorget idag 11.30-13.30 och svara på en enkät om studentstaden Örebro så är glassen din. Eller svara på…


Gästkrönika: Tack för allt Örebro studentkår

26 maj, 2022, 08:00 Krönika Lämna en kommentar

En varm och solig eftermiddag i augusti 2018. Köerna till Sobra och Corax ringlar sig långa utanför Kraka restaurangen. Runt…


Krönika: På universitetet vet alla allt om allt

25 maj, 2022, 16:14 Krönika Lämna en kommentar

För en 18-åring som nyligen tagit studenten kan universitet kännas överväldigande och otäckt. Där hänger ju alla vuxna. Alla vuxna…


Reportage: “Mer än ett extrajobb”

23 maj, 2022, 16:17 Reportage, Lämna en kommentar

Som student på Örebro universitet finns möjlighet att jobba extra via Studentuppdrag. Förutom mer klirr i studentkassan ger även uppdragen…