Emmeli Flodqvist: Känslan när tåget lämnar perrongen men du står kvar

16 oktober, 2014, 10:11 Krönika Lämna en kommentar

Nu har jag varit chefredaktör för Lösnummer i tre månader.

Officiellt blev jag chefredaktör den 1 juli. Då klev jag in på kontoret i studentkårens korridor och tänkte ”vad händer nu?”. Under tre veckor fick jag en överlämning av tidigare ordförande, vice ordförande och studiesocialt ansvarig. Tre personer som inte har en aning hur det går till att göra en tidning men som gjorde allt i världen för att jag skulle känna mig trygg och välkommen. Jag är så tacksam till dem och till nuvarande heltidsarvoderade som stöttar mig i de tuffa stunder när kritiken haglar, när det känns som att tåget lämnar perrongen men jag står kvar.

Sedan ungefär en månad tillbaka finns nu även en fantastisk styrelse i Lösnummer. De är det största stödet. Deras engagemang och intresse smittar och jag kan bara hoppas de får hälften tillbaka. Fler och fler skribenter, nya som rutinerade, kommer till Lösnummers redaktion. De är största källan till energi. Varje redaktionsmedlem som kommer till kontoret bidrar med så mycket, om det så är glädje, förvirring, feedback eller frågor. Så länge de vill komma och prata, berätta om det bra och dåliga, är vi på rätt väg.

Först den sista juni 2016 kommer jag förstå vad arbetet som chefredaktör innebär. Lagom till att jag ska lämna över facklan till en ny chefredaktör. Och OM jag ska lämna över facklan. Jag tänker inte lämna Örebro förrän nästa chefredaktör fått en överlämning, fått ställa alla sina frågor och känner sig något så förberedd som det nu går att vara inför den här posten som heltidsarvoderade chefredaktör för Lösnummer och Örebro studentkår.

Just nu lägger vi grunden för hur tidningen kommer vara  och se ut framöver. Vi i styrelsen går på utbildningar och lära oss organisationen för att kunna sprida det vidare. Vi försöker ta vara på våra, redaktionens och utomståendes idéer för att studenttidningen fortsätter utvecklas med de studenter som går här vid Örebro universitet.

Fler och fler bitar faller på plats. Vi rör oss sakta men säkert framåt, vi lär känna varandra och snart syns det även utåt. Nu arbetar vi inte bara med en studenttidning, nu arbetar vi med DEN studenttidningen.

/ Emmeli Flodqvist
Skribent

Krönika: Leva eller överleva?- Sommar 2022 

2 juni, 2022, 10:02 Krönika Lämna en kommentar

Tänk dig, snart är du där; utomlands på en vacker strand, med en svalkande drink i handen, fri från stress…


Gästkrönika: Studentstaden Örebro – där du (troligtvis) inte är ensam om att vara arbetslös

31 maj, 2022, 11:06 Krönika Lämna en kommentar

“Kom förbi Krakatorget idag 11.30-13.30 och svara på en enkät om studentstaden Örebro så är glassen din. Eller svara på…


Gästkrönika: Tack för allt Örebro studentkår

26 maj, 2022, 08:00 Krönika Lämna en kommentar

En varm och solig eftermiddag i augusti 2018. Köerna till Sobra och Corax ringlar sig långa utanför Kraka restaurangen. Runt…


Krönika: På universitetet vet alla allt om allt

25 maj, 2022, 16:14 Krönika Lämna en kommentar

För en 18-åring som nyligen tagit studenten kan universitet kännas överväldigande och otäckt. Där hänger ju alla vuxna. Alla vuxna…


KRÖNIKA: SPRING MEN STÅ STILL

4 maj, 2022, 15:58 Krönika, Lämna en kommentar

“Vi har bara ett liv” och “man får energi av att vara med dem man tycker om” går på repeat…


KRÖNIKA: DAGS ATT VÄNDA BLAD

7 april, 2022, 15:28 Krönika Lämna en kommentar

Zoom-föreläsningar iklädd morgonrock och med avstängd kamera i all ära – jag är spänd över att nu ta del av…


KRÖNIKA: Coming to Sweden for one semester

24 mars, 2022, 14:10 International, Krönika, Lämna en kommentar

Before I even got in university, I knew I wanted to do my Erasmus semester abroad – still didn’t know…


GÄSTKRÖNIKA: HUR LÄNGE ORKAR MAN HÅLLA FAST VID EN DRÖM?

1 mars, 2022, 13:25 Krönika Lämna en kommentar

I december 2016 hoppade jag av sjuksköterskeprogrammet på Örebro universitet efter två terminer. Jag ville satsa helt på min allra…


Krönika: Du missförstår mig

10 februari, 2022, 14:54 Krönika, Lämna en kommentar

Utan förvarning slår det mig – jag står i badrummet innan en presentation. Sakta omfamnas jag av hopplösheten, den kväver…


KRÖNIKA: EN BLOMMA FRÅN MIN MORMOR

25 januari, 2022, 13:33 Krönika, Lämna en kommentar

Innan jag gick av buss fem mot Hovsta, vid hållplatsen Norra Kyrkogården, gav jag en av de blommor jag höll…