Emmeli Flodqvist: Känslan när tåget lämnar perrongen men du står kvar

16 oktober, 2014, 10:11 Krönika Lämna en kommentar

Nu har jag varit chefredaktör för Lösnummer i tre månader.

Officiellt blev jag chefredaktör den 1 juli. Då klev jag in på kontoret i studentkårens korridor och tänkte ”vad händer nu?”. Under tre veckor fick jag en överlämning av tidigare ordförande, vice ordförande och studiesocialt ansvarig. Tre personer som inte har en aning hur det går till att göra en tidning men som gjorde allt i världen för att jag skulle känna mig trygg och välkommen. Jag är så tacksam till dem och till nuvarande heltidsarvoderade som stöttar mig i de tuffa stunder när kritiken haglar, när det känns som att tåget lämnar perrongen men jag står kvar.

Sedan ungefär en månad tillbaka finns nu även en fantastisk styrelse i Lösnummer. De är det största stödet. Deras engagemang och intresse smittar och jag kan bara hoppas de får hälften tillbaka. Fler och fler skribenter, nya som rutinerade, kommer till Lösnummers redaktion. De är största källan till energi. Varje redaktionsmedlem som kommer till kontoret bidrar med så mycket, om det så är glädje, förvirring, feedback eller frågor. Så länge de vill komma och prata, berätta om det bra och dåliga, är vi på rätt väg.

Först den sista juni 2016 kommer jag förstå vad arbetet som chefredaktör innebär. Lagom till att jag ska lämna över facklan till en ny chefredaktör. Och OM jag ska lämna över facklan. Jag tänker inte lämna Örebro förrän nästa chefredaktör fått en överlämning, fått ställa alla sina frågor och känner sig något så förberedd som det nu går att vara inför den här posten som heltidsarvoderade chefredaktör för Lösnummer och Örebro studentkår.

Just nu lägger vi grunden för hur tidningen kommer vara  och se ut framöver. Vi i styrelsen går på utbildningar och lära oss organisationen för att kunna sprida det vidare. Vi försöker ta vara på våra, redaktionens och utomståendes idéer för att studenttidningen fortsätter utvecklas med de studenter som går här vid Örebro universitet.

Fler och fler bitar faller på plats. Vi rör oss sakta men säkert framåt, vi lär känna varandra och snart syns det även utåt. Nu arbetar vi inte bara med en studenttidning, nu arbetar vi med DEN studenttidningen.

/ Emmeli Flodqvist
Skribent

KRÖNIKA:“Mmm.. Live life”

15 oktober, 2021, 12:42 Krönika, Lämna en kommentar

Är det rätt att släppa på restriktionerna? Studenter vill ut på dansgolven igen och “live life”, men det är alldeles…


Krönika: Tack för mig, Lösnummer!

1 juni, 2021, 11:03 Krönika, Lämna en kommentar

För fem år sedan satt jag nervös med en nyskriven krönika som jag ville skicka till Lösnummer. Det tog ett…


Krönika: Jag vill fan bara vara normal

23 mars, 2021, 15:03 #sjuktvanligt, Krönika, Lämna en kommentar

Jag mår dåligt. Trots att jag mår bra så mår jag dåligt. Det är så svårt med alla intryck och…


Krönika: Ständigt i rörelse

9 februari, 2021, 14:23 Krönika, Lämna en kommentar

Jag sitter i en bil på väg mot Åmål. Jag hade lika väl kunnat vara på väg mot ett annat…


Krönika: To turn a pandemic

22 december, 2020, 10:11 Krönika, Lämna en kommentar

Like many others like me during this new decade of 2020 – I have learned a lot during the course…


Krönika: Då som nu för alltid

17 december, 2020, 14:59 Krönika, Lämna en kommentar

Jag har försökt att skriva om det flera gånger. Försökt att sätta ord på smärtan och våga känna den, men…


Krönika: Det finns inget vaccin mot ensamhet

8 december, 2020, 12:40 Krönika, Lämna en kommentar

Julen står för dörren och många undrar hur julfirandet ska se ut. Coronapandemin drar fram genom landet med en skrämmande…


Krönika: Det gör mig rädd att växa upp

27 november, 2020, 13:05 Krönika, Lämna en kommentar

I november fyller jag 24 år. Trots att det fortfarande är ganska ungt (hey – jag är ju inte 25…


Krönika: Tankar på ett A4

5 november, 2020, 13:45 Krönika, Lämna en kommentar

16:39 Dokumentet står tomt. Vad ska jag skriva om? Jag borde ha så mycket att skriva om. Hela året har…


Krönika – Rebecca Stråhle-Wolke: ”Min själ är inte till för att tämjas”

28 maj, 2020, 16:31 Krönika Lämna en kommentar

Jag kanske är för mycket ibland. Klär mig i för färgstarka kläder och för många olika färger på samma gång,…