Emmeli Flodqvist: Känslan när tåget lämnar perrongen men du står kvar

16 oktober, 2014, 10:11 Krönika Lämna en kommentar

Nu har jag varit chefredaktör för Lösnummer i tre månader.

Officiellt blev jag chefredaktör den 1 juli. Då klev jag in på kontoret i studentkårens korridor och tänkte ”vad händer nu?”. Under tre veckor fick jag en överlämning av tidigare ordförande, vice ordförande och studiesocialt ansvarig. Tre personer som inte har en aning hur det går till att göra en tidning men som gjorde allt i världen för att jag skulle känna mig trygg och välkommen. Jag är så tacksam till dem och till nuvarande heltidsarvoderade som stöttar mig i de tuffa stunder när kritiken haglar, när det känns som att tåget lämnar perrongen men jag står kvar.

Sedan ungefär en månad tillbaka finns nu även en fantastisk styrelse i Lösnummer. De är det största stödet. Deras engagemang och intresse smittar och jag kan bara hoppas de får hälften tillbaka. Fler och fler skribenter, nya som rutinerade, kommer till Lösnummers redaktion. De är största källan till energi. Varje redaktionsmedlem som kommer till kontoret bidrar med så mycket, om det så är glädje, förvirring, feedback eller frågor. Så länge de vill komma och prata, berätta om det bra och dåliga, är vi på rätt väg.

Först den sista juni 2016 kommer jag förstå vad arbetet som chefredaktör innebär. Lagom till att jag ska lämna över facklan till en ny chefredaktör. Och OM jag ska lämna över facklan. Jag tänker inte lämna Örebro förrän nästa chefredaktör fått en överlämning, fått ställa alla sina frågor och känner sig något så förberedd som det nu går att vara inför den här posten som heltidsarvoderade chefredaktör för Lösnummer och Örebro studentkår.

Just nu lägger vi grunden för hur tidningen kommer vara  och se ut framöver. Vi i styrelsen går på utbildningar och lära oss organisationen för att kunna sprida det vidare. Vi försöker ta vara på våra, redaktionens och utomståendes idéer för att studenttidningen fortsätter utvecklas med de studenter som går här vid Örebro universitet.

Fler och fler bitar faller på plats. Vi rör oss sakta men säkert framåt, vi lär känna varandra och snart syns det även utåt. Nu arbetar vi inte bara med en studenttidning, nu arbetar vi med DEN studenttidningen.

/ Emmeli Flodqvist
Skribent

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Krönika – Rebecca Stråhle-Wolke: “Min själ är inte till för att tämjas”

28 maj, 2020, 16:31 Krönika Lämna en kommentar

Jag kanske är för mycket ibland. Klär mig i för färgstarka kläder och för många olika färger på samma gång,…


Why it is important to write letters to your family and friends – Advice for exchange students

11 mars, 2020, 11:51 International, Krönika, Lämna en kommentar

When you read the title of this article, you might have thought “Is she crazy? We are in 2020, no…


KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: “Tack för alla mina bra och dåliga beslut”

11 februari, 2020, 11:27 Krönika Lämna en kommentar

Tack till mig själv som inte lyssnade på mina familjer när de sa att jag inte fick färga håret i…


KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: “För varje tenta finns en omtenta”

16 januari, 2020, 12:13 Krönika Lämna en kommentar

Om en vecka är det tenta. Såklart borde jag börja plugga men en vecka är lång tid. Jag hinner åka…


KRÖNIKA: “Studentinflytande, topp eller flopp?”

14 januari, 2020, 11:53 Krönika, Örebro studentkår, Universitetet, Lämna en kommentar

Hur många känner till studentinflytandet vid Örebro universitet? Hur många vet vad studentinflytande innebär? Hur många vet att studentinflytande regleras…


KRÖNIKA – Nicole Palm: “Julen kommer i år också, men den blir långt ifrån vad jag önskade mig”

19 december, 2019, 11:51 Krönika Lämna en kommentar

Det är snart julafton. Bara fem dagar kvar, och jag saknar den där känslan som brukar infinna sig lagom till…


KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: “Jag är en hycklare av högsta rang”

17 december, 2019, 11:47 Krönika Lämna en kommentar

Jag vill gärna tro att jag är en miljöhjälte och försöker i så hög mån som möjligt att tänka på…


KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: “Ett nej är inte alltid ett nej”

2 december, 2019, 13:00 Krönika Lämna en kommentar

”Ett nej är alltid ett nej” – det är tydligt och självklart. Men till skillnad från alla de som säger detta…


KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: “Det är faktiskt helt okej”

16 oktober, 2019, 11:28 Krönika Lämna en kommentar

En dag slutar ni att prata. Ni har pratat varje dag i flera månader, kanske till och med flera år….


KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: ”Kärlek börjar alltid med bråk”

17 september, 2019, 11:45 Krönika Lämna en kommentar

”Kärlek börjar alltid med bråk”. Det har vi nog alla fått höra under vår uppväxt då vi retats med eller…