Amanda Ankarhem: Jultraditionerna kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat

23 december, 2014, 15:57 Krönika Lämna en kommentar

Julen är en högtid som vi förväntas spendera tillsammans med familjen. Julsånger flödar ur högtalarna och affärerna är fyllda med adventsljusstakar och julpynt. Vi julstädar, julpyntar, köper julklappar och lagar kopiösa mängder julmat. Allt för att upprätthålla våra familjetraditioner.

En tradition jag minns är att pappa alltid köpte och klädde granen dagen före julafton. Jag minns hur pappa tog in granen på sena eftermiddagen. Jag och mina bröder hjälpte till att klä den med nästan 400 kulor, massa glitter, flaggor och en guldstjärna i toppen. När barren från granen stuckit mig så många gånger att det kliade enda upp till armbågen brukade jag ta en paus och gå upp för att hjälpa mamma med julmaten inför morgondagen. När allting var klart blev jag nedbäddad och låtsades sova för att sedan försöka hålla mig vaken och avslöja mina föräldrar när de fyllde julstrumpan med godis, julmust, clementiner och julklappar. Trots de sena nätterna var det upp tidigt som gällde. Min pappa hade nämligen ytterligare en tradition: öppet hus mellan 10 och 14. Det vällde in släktingar, vänner och bekanta från höger och vänster. Jag hade oftast tråkigt och visste knappt vilka hälften av alla människor var. Idag kan jag dock se tillbaka och uppskatta att jag hade möjligheten att träffa och fira julen tillsammans med så många av mina släktingar.

När jag blev äldre berättade pappa hur traditionen uppstått. Han flyttade hemifrån tidigt och, för att göra en lång historia kort, ville han inte att någon skulle behöva fira jul ensam. Han förklarade att även hemlösa och folk han inte kände var välkomna om de ville. Det fick mig att inse att traditioner inte alltid är tråkiga vanor eller religiösa påbud. Ibland är de helt enkelt fina gester som bör leva vidare.

En annan fin och mysig tradition vi hade var julklappsöppningen på julaftonskvällen. Efter en lång dag med gäster, julmat och Kalle var det äntligen dags för Karl Bertil Johnssons julafton och därefter… Julklapparna. Vi satt tillsammans i soffan med det varma skenet från ljusen i julgranen som lös upp rummet. En i familjen fick äran att läsa namnen och ett paket i taget delades ut och öppnades innan vi gick vidare till nästa paket.

Jultraditionerna kommer alltid att ligga mig varmt om hjärtat. Det betyder dock inte att alla traditioner är av godo. Det är viktigt att alltid fundera över vad det är man gör och varför, inte göra det bara för att det alltid varit så.

Krönika: Leva eller överleva?- Sommar 2022 

2 juni, 2022, 10:02 Krönika Lämna en kommentar

Tänk dig, snart är du där; utomlands på en vacker strand, med en svalkande drink i handen, fri från stress…


Gästkrönika: Studentstaden Örebro – där du (troligtvis) inte är ensam om att vara arbetslös

31 maj, 2022, 11:06 Krönika Lämna en kommentar

“Kom förbi Krakatorget idag 11.30-13.30 och svara på en enkät om studentstaden Örebro så är glassen din. Eller svara på…


Gästkrönika: Tack för allt Örebro studentkår

26 maj, 2022, 08:00 Krönika Lämna en kommentar

En varm och solig eftermiddag i augusti 2018. Köerna till Sobra och Corax ringlar sig långa utanför Kraka restaurangen. Runt…


Krönika: På universitetet vet alla allt om allt

25 maj, 2022, 16:14 Krönika Lämna en kommentar

För en 18-åring som nyligen tagit studenten kan universitet kännas överväldigande och otäckt. Där hänger ju alla vuxna. Alla vuxna…


KRÖNIKA: SPRING MEN STÅ STILL

4 maj, 2022, 15:58 Krönika, Lämna en kommentar

“Vi har bara ett liv” och “man får energi av att vara med dem man tycker om” går på repeat…


KRÖNIKA: DAGS ATT VÄNDA BLAD

7 april, 2022, 15:28 Krönika Lämna en kommentar

Zoom-föreläsningar iklädd morgonrock och med avstängd kamera i all ära – jag är spänd över att nu ta del av…


KRÖNIKA: Coming to Sweden for one semester

24 mars, 2022, 14:10 International, Krönika, Lämna en kommentar

Before I even got in university, I knew I wanted to do my Erasmus semester abroad – still didn’t know…


GÄSTKRÖNIKA: HUR LÄNGE ORKAR MAN HÅLLA FAST VID EN DRÖM?

1 mars, 2022, 13:25 Krönika Lämna en kommentar

I december 2016 hoppade jag av sjuksköterskeprogrammet på Örebro universitet efter två terminer. Jag ville satsa helt på min allra…


Krönika: Du missförstår mig

10 februari, 2022, 14:54 Krönika, Lämna en kommentar

Utan förvarning slår det mig – jag står i badrummet innan en presentation. Sakta omfamnas jag av hopplösheten, den kväver…


KRÖNIKA: EN BLOMMA FRÅN MIN MORMOR

25 januari, 2022, 13:33 Krönika, Lämna en kommentar

Innan jag gick av buss fem mot Hovsta, vid hållplatsen Norra Kyrkogården, gav jag en av de blommor jag höll…