Amanda Ankarhem: Jultraditionerna kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat

23 december, 2014, 15:57 Krönika Lämna en kommentar

Julen är en högtid som vi förväntas spendera tillsammans med familjen. Julsånger flödar ur högtalarna och affärerna är fyllda med adventsljusstakar och julpynt. Vi julstädar, julpyntar, köper julklappar och lagar kopiösa mängder julmat. Allt för att upprätthålla våra familjetraditioner.

En tradition jag minns är att pappa alltid köpte och klädde granen dagen före julafton. Jag minns hur pappa tog in granen på sena eftermiddagen. Jag och mina bröder hjälpte till att klä den med nästan 400 kulor, massa glitter, flaggor och en guldstjärna i toppen. När barren från granen stuckit mig så många gånger att det kliade enda upp till armbågen brukade jag ta en paus och gå upp för att hjälpa mamma med julmaten inför morgondagen. När allting var klart blev jag nedbäddad och låtsades sova för att sedan försöka hålla mig vaken och avslöja mina föräldrar när de fyllde julstrumpan med godis, julmust, clementiner och julklappar. Trots de sena nätterna var det upp tidigt som gällde. Min pappa hade nämligen ytterligare en tradition: öppet hus mellan 10 och 14. Det vällde in släktingar, vänner och bekanta från höger och vänster. Jag hade oftast tråkigt och visste knappt vilka hälften av alla människor var. Idag kan jag dock se tillbaka och uppskatta att jag hade möjligheten att träffa och fira julen tillsammans med så många av mina släktingar.

När jag blev äldre berättade pappa hur traditionen uppstått. Han flyttade hemifrån tidigt och, för att göra en lång historia kort, ville han inte att någon skulle behöva fira jul ensam. Han förklarade att även hemlösa och folk han inte kände var välkomna om de ville. Det fick mig att inse att traditioner inte alltid är tråkiga vanor eller religiösa påbud. Ibland är de helt enkelt fina gester som bör leva vidare.

En annan fin och mysig tradition vi hade var julklappsöppningen på julaftonskvällen. Efter en lång dag med gäster, julmat och Kalle var det äntligen dags för Karl Bertil Johnssons julafton och därefter… Julklapparna. Vi satt tillsammans i soffan med det varma skenet från ljusen i julgranen som lös upp rummet. En i familjen fick äran att läsa namnen och ett paket i taget delades ut och öppnades innan vi gick vidare till nästa paket.

Jultraditionerna kommer alltid att ligga mig varmt om hjärtat. Det betyder dock inte att alla traditioner är av godo. Det är viktigt att alltid fundera över vad det är man gör och varför, inte göra det bara för att det alltid varit så.

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Amanda Ankarhem

Skribent

Lamrot Gebremariam: ”Alla såg vad som hände, inklusive lärarna, men ingen sa något”

8 december, 2017, 10:16 Krönika Lämna en kommentar

Efter demonstrationen kunde jag inte sluta tänka på hur min hudfärg har påverkat mig som individ. Det är snart 2018…


Jenniina Martikainen: ”Mitt land, Finland, födelseort, kalla ordet gyllene!”

6 december, 2017, 16:31 Krönika Lämna en kommentar

… är vad man får när man kör första meningen av Finlands nationalsång genom Google Translate – från finska till…


Emilie van Hoewijk: ”Mitt magnetiska rymdskepp”

1 december, 2017, 12:01 Krönika Lämna en kommentar

I min barndom hade fantasin ibland makten att ta över när verkligheten var lite för tuff för en tioåring. Jag…


Lamrot Gebremariam: ”Jag skäms, jag skäms över att vara människa”

24 november, 2017, 16:00 Åsikt, Krönika Lämna en kommentar

Jag förstår inte människans överlägsenhet i jämförelse med andra varelser. Varför tror vi att mänskligheten är smartare och förtjänar att…


Ulrika Winge: Vad jag önskar jag fick skriva

17 november, 2017, 14:04 Krönika Lämna en kommentar

Jag vill lära mig att skriva bättre, både journalistiska, dramaturgiska och akademiska texter. Men då och då stör det mig…


En systemuppdatering finns tillgänglig

10 november, 2017, 15:00 Krönika Lämna en kommentar

Jag har ett systemfel. Några buggar. Efter att jag tredje gången på samma dag dragit i en dörr det står…


Jenniina Martikainen: ”Är det här på helt jävla riktigt?”

28 oktober, 2017, 18:04 Åsikt, Krönika Lämna en kommentar

Vid lunchtid idag kom jag hem från badhuset. Vad jag tänkte skulle bli en skön och avslappnande start på min lördag…


Sara Svärd: Men jag är väl fan inte tråkig

27 oktober, 2017, 14:32 Krönika Lämna en kommentar

– Vad ska du klä ut dig till? – Nej men jag tror inte att jag ska klä ut mig…


Krönika: Det här tilltänkt otilltänkta som jag skulle kunna dö för

20 oktober, 2017, 14:51 Krönika Lämna en kommentar

Det är så jävla otrendigt att ha dålig självkänsla nu för tiden. Det, kombinerat med faktumet att jag inte har…


Rebecca Stråhle-Wolke: En prickig cykel, ett par ljusblå gympaskor och minnen för livet

13 oktober, 2017, 12:06 Krönika Lämna en kommentar

När jag gick i sexan fick jag en cykel, en gratis gammal cykel som närmade sig 100 år. Den hade…



Instagram


Twitter