Jenny Henriksson: Mitt i all otur var det ändå lite charmigt

16 juli, 2014, 10:13 Krönika Lämna en kommentar

Det är mitten på juli månad och halva sommaren har redan passerat. Sommarjobbet rullar på och snart, snart kan jag skymta några veckors ledighet. Mitt i all research om resmål, utflykter och aktiviteter kan jag inte låta bli att minnas tillbaka till förra årets utlandsresa med mina vänner. Förväntningarna var skyhöga och planeringen låg på detaljnivå. Nu med facit i hand vet jag att all planering var förgäves. Vår resa blev inte riktigt som vi tänkt oss.
Det var sent i augusti som jag och tre vänner lyfte med flyget från Arlanda till Turkiet och Antalya. Därifrån skulle vi åka buss till Alanya. Oturen började redan morgonen efter vi hade checkat in på hotellet. Som de amatörer vi var hade vi ställt in luftkonditioneringen på 16 grader vilket resulterade i att en av mina vänner blev genomförkyld och sjuk resten av resan. Olyckligt nog var det samma person som jag delade rum med så jag fick lov att sova på soffan i köket resterande dagar av veckan.

Vi hade satt upp regler innan vi åkte men det var ingen som följde dem. Vi hade varit mycket noga med att vi skulle hålla ihop. Det lät ju bra i våra föräldrars öron men att få det att fungera i praktiken var inte riktigt lika lätt. Bara efter första kvällen hade vi splittrats åt olika håll. Tre av oss lyckades dock komma hem samtidigt men det verkade inte spela någon roll. Vår vän som redan hade kommit hem tidigare på kvällen hade inte bara låst dörren, utan även lagt på haspen.

Veckan fortsatte med bland annat matförgiftning, fler förkylningar, en trasig luftkonditionering, tiotusen taggar i händerna av en kaktus och ett borttappat pass vid hemresan. Just där och då var det inte kul. Med det var allt det som vi gjorde däremellan som betydde något. Det var fantastiskt väder, vi åt god mat, träffade nya vänner och många gånger gick vi hem i soluppgången efter roliga utekvällar. Det var inte förrän vi kom hem som vi kunde skratta åt vår otur. För trots all otur var det ändå lite charmigt på något sätt. Nu är det inte lång tid kvar tills vi ska åka igen. Vilka som ska med eller vart det bär av vet jag inte än, jag vet bara att vi inte ska planera mer än så.

/ Jenny Henriksson
Skribent

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Krönika: Ständigt i rörelse

9 februari, 2021, 14:23 Krönika, Lämna en kommentar

Jag sitter i en bil på väg mot Åmål. Jag hade lika väl kunnat vara på väg mot ett annat…


Krönika: To turn a pandemic

22 december, 2020, 10:11 Krönika, Lämna en kommentar

Like many others like me during this new decade of 2020 – I have learned a lot during the course…


Krönika: Då som nu för alltid

17 december, 2020, 14:59 Krönika, Lämna en kommentar

Jag har försökt att skriva om det flera gånger. Försökt att sätta ord på smärtan och våga känna den, men…


Krönika: Det finns inget vaccin mot ensamhet

8 december, 2020, 12:40 Krönika, Lämna en kommentar

Julen står för dörren och många undrar hur julfirandet ska se ut. Coronapandemin drar fram genom landet med en skrämmande…


Krönika: Det gör mig rädd att växa upp

27 november, 2020, 13:05 Krönika, Lämna en kommentar

I november fyller jag 24 år. Trots att det fortfarande är ganska ungt (hey – jag är ju inte 25…


Krönika: Tankar på ett A4

5 november, 2020, 13:45 Krönika, Lämna en kommentar

16:39 Dokumentet står tomt. Vad ska jag skriva om? Jag borde ha så mycket att skriva om. Hela året har…


Krönika – Rebecca Stråhle-Wolke: “Min själ är inte till för att tämjas”

28 maj, 2020, 16:31 Krönika Lämna en kommentar

Jag kanske är för mycket ibland. Klär mig i för färgstarka kläder och för många olika färger på samma gång,…


Why it is important to write letters to your family and friends – Advice for exchange students

11 mars, 2020, 11:51 International, Krönika, Lämna en kommentar

When you read the title of this article, you might have thought “Is she crazy? We are in 2020, no…


KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: “Tack för alla mina bra och dåliga beslut”

11 februari, 2020, 11:27 Krönika Lämna en kommentar

Tack till mig själv som inte lyssnade på mina familjer när de sa att jag inte fick färga håret i…


KRÖNIKA – Rebecca Stråhle-Wolke: “För varje tenta finns en omtenta”

16 januari, 2020, 12:13 Krönika Lämna en kommentar

Om en vecka är det tenta. Såklart borde jag börja plugga men en vecka är lång tid. Jag hinner åka…