Jenniina Martikainen: ”Mitt land, Finland, födelseort, kalla ordet gyllene!”

6 december, 2017, 16:31 Krönika Lämna en kommentar

… är vad man får när man kör första meningen av Finlands nationalsång genom Google Translate – från finska till svenska, sex gånger. Idag, den sjätte december 2017, har Finland varit ett självständigt land i hela 100 år. Efter att ha tillhört Sverige och sedan erövrats av Ryssland förklarades Finlands självständighet den sjätte december 1917. Att översätta nationalsångens första mening 100 gånger översteg min ambitionsnivå denna gång, men kärleken för mitt hemland rubbas inte för det.

De tusen sjöars land. “De sorgsna sångernas land”, som Eppu Normaali-hiten från 1982 heter. I landet finns det cirka 188 000 vattenpölar modell större och musikalisk melankoli så det räcker hela laget runt. Här finns även mina rötter.

Jag föddes och växte upp i Finland. När jag som en liten tolvåring flyttade över vattnet till grannlandet IKEA fick jag med mig väldigt mycket. En underbar och trygg barndom, ett uttrycksrikt och vackert modersmål, utbildning i världsklass, naturen och dess skiftande årstider, konsten, och en slags vemodig ärlighet.

Om exakt tio dagar har jag bott i Sverige halva mitt liv. Från tolv till tjugofyra. Att jag snart varit folkbokförd på denna sidan Östersjön känns ofattbart. Och på ett sätt lite sorgligt, och läskigt. Kanske är det just därför jag under de senaste åren ibland känt en brinnande längtan till att återvända. Att få tillhöra det jag kom ifrån igen. Att inte behöva stava till mitt namn varje gång någon frågar om mina kontaktuppgifter. Att få simma i den rikedom av Fazers diverse godsaker som Sverige inte sett röken av.

För närvarande får jag nöja mig med det finska blå guldet som Fazer faktiskt erbjuder även här. Resten finns kvar när jag återvänder till ett 100,5-årigt Finland nästa sommar. Ikväll tänder jag två ljus i mitt vardagsrumsfönster och gratulerar mitt hemland till hundra år av frihet.

Paljon onnea 100-vuotias Suomi.

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Jenniina Martikainen

Skribent

Jenniina Martikainen

Fotograf

Lamrot Gebremariam: ”Alla såg vad som hände, inklusive lärarna, men ingen sa något”

8 december, 2017, 10:16 Krönika Lämna en kommentar

Efter demonstrationen kunde jag inte sluta tänka på hur min hudfärg har påverkat mig som individ. Det är snart 2018…


Jenniina Martikainen: ”Mitt land, Finland, födelseort, kalla ordet gyllene!”

6 december, 2017, 16:31 Krönika Lämna en kommentar

… är vad man får när man kör första meningen av Finlands nationalsång genom Google Translate – från finska till…


Emilie van Hoewijk: ”Mitt magnetiska rymdskepp”

1 december, 2017, 12:01 Krönika Lämna en kommentar

I min barndom hade fantasin ibland makten att ta över när verkligheten var lite för tuff för en tioåring. Jag…


Lamrot Gebremariam: ”Jag skäms, jag skäms över att vara människa”

24 november, 2017, 16:00 Åsikt, Krönika Lämna en kommentar

Jag förstår inte människans överlägsenhet i jämförelse med andra varelser. Varför tror vi att mänskligheten är smartare och förtjänar att…


Ulrika Winge: Vad jag önskar jag fick skriva

17 november, 2017, 14:04 Krönika Lämna en kommentar

Jag vill lära mig att skriva bättre, både journalistiska, dramaturgiska och akademiska texter. Men då och då stör det mig…


En systemuppdatering finns tillgänglig

10 november, 2017, 15:00 Krönika Lämna en kommentar

Jag har ett systemfel. Några buggar. Efter att jag tredje gången på samma dag dragit i en dörr det står…


Jenniina Martikainen: ”Är det här på helt jävla riktigt?”

28 oktober, 2017, 18:04 Åsikt, Krönika Lämna en kommentar

Vid lunchtid idag kom jag hem från badhuset. Vad jag tänkte skulle bli en skön och avslappnande start på min lördag…


Sara Svärd: Men jag är väl fan inte tråkig

27 oktober, 2017, 14:32 Krönika Lämna en kommentar

– Vad ska du klä ut dig till? – Nej men jag tror inte att jag ska klä ut mig…


Krönika: Det här tilltänkt otilltänkta som jag skulle kunna dö för

20 oktober, 2017, 14:51 Krönika Lämna en kommentar

Det är så jävla otrendigt att ha dålig självkänsla nu för tiden. Det, kombinerat med faktumet att jag inte har…


Rebecca Stråhle-Wolke: En prickig cykel, ett par ljusblå gympaskor och minnen för livet

13 oktober, 2017, 12:06 Krönika Lämna en kommentar

När jag gick i sexan fick jag en cykel, en gratis gammal cykel som närmade sig 100 år. Den hade…



Instagram


Twitter