Jenniina Martikainen: ”Mitt land, Finland, födelseort, kalla ordet gyllene!”

6 december, 2017, 16:31 Krönika Lämna en kommentar

… är vad man får när man kör första meningen av Finlands nationalsång genom Google Translate – från finska till svenska, sex gånger. Idag, den sjätte december 2017, har Finland varit ett självständigt land i hela 100 år. Efter att ha tillhört Sverige och sedan erövrats av Ryssland förklarades Finlands självständighet den sjätte december 1917. Att översätta nationalsångens första mening 100 gånger översteg min ambitionsnivå denna gång, men kärleken för mitt hemland rubbas inte för det.

De tusen sjöars land. “De sorgsna sångernas land”, som Eppu Normaali-hiten från 1982 heter. I landet finns det cirka 188 000 vattenpölar modell större och musikalisk melankoli så det räcker hela laget runt. Här finns även mina rötter.

Jag föddes och växte upp i Finland. När jag som en liten tolvåring flyttade över vattnet till grannlandet IKEA fick jag med mig väldigt mycket. En underbar och trygg barndom, ett uttrycksrikt och vackert modersmål, utbildning i världsklass, naturen och dess skiftande årstider, konsten, och en slags vemodig ärlighet.

Om exakt tio dagar har jag bott i Sverige halva mitt liv. Från tolv till tjugofyra. Att jag snart varit folkbokförd på denna sidan Östersjön känns ofattbart. Och på ett sätt lite sorgligt, och läskigt. Kanske är det just därför jag under de senaste åren ibland känt en brinnande längtan till att återvända. Att få tillhöra det jag kom ifrån igen. Att inte behöva stava till mitt namn varje gång någon frågar om mina kontaktuppgifter. Att få simma i den rikedom av Fazers diverse godsaker som Sverige inte sett röken av.

För närvarande får jag nöja mig med det finska blå guldet som Fazer faktiskt erbjuder även här. Resten finns kvar när jag återvänder till ett 100,5-årigt Finland nästa sommar. Ikväll tänder jag två ljus i mitt vardagsrumsfönster och gratulerar mitt hemland till hundra år av frihet.

Paljon onnea 100-vuotias Suomi.