Jennifer Amin: Jag lider av Opportunity FoMo

16 september, 2016, 12:00 Krönika Lämna en kommentar

Jag står inne på Ica en trött onsdagseftermiddag, veckohandling står på agendan. Allt går smidigt och korgen fylls på med varor, det går bra ända till jag kommer till hyllan med tvättmedel. Jag blickar upp, det finns minst 10 olika märken att välja mellan. Jag står länge och dividerar över vilket märke jag ska köpa, till slut tar jag upp mobilen och börjar googla ”bästa tvättmedel”. Alla beslut ska maximeras, till och med de simplaste köp.

På vägen hem från butiken börjar jag reflektera över mitt beteende, min obeslutsamhet och mitt behov av att ta rätt beslut. Jag inser att detta beteende genomsyrar mitt liv. Att ta det ”rätta” beslutet gör att jag ligger sömlös om nätterna och funderar på alla val jag måste ta, val som berör min framtid och min framtida karriär, som att välja rätt sommarjobb, välja rätt kurser att läsa, gå på rätt seminarium osv. Jag inser att jag lider av ett fenomen som jag nyligen läst om, ”opportunity FoMO”, rädslan för att gå miste om karriärmöjligheter.

Jag är ivrig som person och tänker alltid positivt, jag ser möjligheter runt varje hörn. Dock får jag samtidigt känslan av att det finns för många möjligheter, för många val och jag dras i alla riktningar vilket slutar med total obeslutsamhet. Jag som redan är en obeslutsam person, som när jag köper choklad knappt kan välja mellan Japp eller Mars (Ja, det är typ samma), står handfallen inför alla dessa eventuella möjligheter. FÖR många alternativ insinuerar att det går att ta fel beslut, att det finns det ”perfekta” valet.

Det konstanta ifrågasättandet av sina val. Valde jag rätt utbildning? Valde jag rätt skola? Borde jag läsa denna eller den andra kursen för att kunna få mitt drömjobb? Det är opportunity FoMo. Begreppet är en spinoff av det omdiskuterade FoMO ( Fear of missing out). Klassisk FoMO definieras som rädslan för att gå miste om möjligheter till social interaktion, nya upplevelser eller andra spännande händelser. Rädslan för att missa en viktig händelse leder till en tvångsmässig oro.

Den konstanta rädslan att gå miste om något stort lägger sig som ett töcken som gör det omöjligt att njuta av nuet och de aktiviteter som jag faktiskt valt att genomföra. Jag inser att jag inte kan leva mitt liv på detta sättet, en ny strategi måste anammas. För närvarande har jag inte svaret på vad som ska bota min opportunity FoMO. Jag har dock målet i sikte, att inte låta det klyschiga ordspråket ”gräset är alltid grönare på andra sidan” diktera mitt liv.

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Jennifer Amin

Skribent

My Larsen

Fotograf

Lamrot Gebremariam: ”Alla såg vad som hände, inklusive lärarna, men ingen sa något”

8 december, 2017, 10:16 Krönika Lämna en kommentar

Efter demonstrationen kunde jag inte sluta tänka på hur min hudfärg har påverkat mig som individ. Det är snart 2018…


Jenniina Martikainen: ”Mitt land, Finland, födelseort, kalla ordet gyllene!”

6 december, 2017, 16:31 Krönika Lämna en kommentar

… är vad man får när man kör första meningen av Finlands nationalsång genom Google Translate – från finska till…


Emilie van Hoewijk: ”Mitt magnetiska rymdskepp”

1 december, 2017, 12:01 Krönika Lämna en kommentar

I min barndom hade fantasin ibland makten att ta över när verkligheten var lite för tuff för en tioåring. Jag…


Lamrot Gebremariam: ”Jag skäms, jag skäms över att vara människa”

24 november, 2017, 16:00 Åsikt, Krönika Lämna en kommentar

Jag förstår inte människans överlägsenhet i jämförelse med andra varelser. Varför tror vi att mänskligheten är smartare och förtjänar att…


Ulrika Winge: Vad jag önskar jag fick skriva

17 november, 2017, 14:04 Krönika Lämna en kommentar

Jag vill lära mig att skriva bättre, både journalistiska, dramaturgiska och akademiska texter. Men då och då stör det mig…


En systemuppdatering finns tillgänglig

10 november, 2017, 15:00 Krönika Lämna en kommentar

Jag har ett systemfel. Några buggar. Efter att jag tredje gången på samma dag dragit i en dörr det står…


Jenniina Martikainen: ”Är det här på helt jävla riktigt?”

28 oktober, 2017, 18:04 Åsikt, Krönika Lämna en kommentar

Vid lunchtid idag kom jag hem från badhuset. Vad jag tänkte skulle bli en skön och avslappnande start på min lördag…


Sara Svärd: Men jag är väl fan inte tråkig

27 oktober, 2017, 14:32 Krönika Lämna en kommentar

– Vad ska du klä ut dig till? – Nej men jag tror inte att jag ska klä ut mig…


Krönika: Det här tilltänkt otilltänkta som jag skulle kunna dö för

20 oktober, 2017, 14:51 Krönika Lämna en kommentar

Det är så jävla otrendigt att ha dålig självkänsla nu för tiden. Det, kombinerat med faktumet att jag inte har…


Rebecca Stråhle-Wolke: En prickig cykel, ett par ljusblå gympaskor och minnen för livet

13 oktober, 2017, 12:06 Krönika Lämna en kommentar

När jag gick i sexan fick jag en cykel, en gratis gammal cykel som närmade sig 100 år. Den hade…



Instagram


Twitter