GÄSTKRÖNIKA: HUR LÄNGE ORKAR MAN HÅLLA FAST VID EN DRÖM?
I december 2016 hoppade jag av sjuksköterskeprogrammet på Örebro universitet efter två terminer. Jag ville satsa helt på min allra högsta dröm, den som jag haft sedan jag var åtta år. Drömmen om att skriva. Drömmen om att bli författare.
Jag började en ny utbildning på Örebro universitet hösten 2018. Tog examen tre år senare, under pandemisommaren 2021. Firade i Karlaparken med glittriga drinkar och några av mina närmsta vänner. Sommarjobbade på Sveriges Radio och sökte jobb till hösten med min nya, fina kandidatexamen. Marknadsförare, copywriter, journalist och drömjobbet: redaktör på bokförlag. Jag sökte så många jobb att jag tappade räkningen.
Den där pandemisommaren blev till pandemihöst. Jag hade inget jobb trots min kandidatexamen. Fan, jag måste söka mig till hemtjänsten igen. Alla mina högskolepoäng från sommarkurser i kreativt skrivande och svenska språket stod på mitt CV tillsammans med min kandidatexamen. Högskolepoäng staplade på rad som inte hjälpte mig någonting, inte tog mig någonstans. Istället fick jag gå tillbaka till kommunala arbetskläder och kortklippta naglar utan nagellack.
I september 2021 fick jag ett mail om att jag kommit in som reserv på utbildningen Förlagskunskap på Stockholms universitet. Jag behövde ge ett svar inom några dagar. Jag målade naglarna och tackade ja. Började pendla till Stockholm och skrev på mitt senaste bokmanus under tågresorna. Fortsatte samla högskolepoäng och skulder hos CSN.
Sommaren 2022 tar jag examen från Förlagskunskap. Kommer jag äntligen få ett förlagsjobb tack vare den här examen, eller är det bara ännu fler högskolepoäng staplade på varandra som kanske inte ger mig någonting? För någon månad sedan skickade jag in mitt fjärde bokmanus till förlagen. I mailkorgen har refuseringsbreven börjat trilla in. Och jag undrar: Hur länge orkar man hålla fast vid en dröm? Hur långt ska man gå innan man inte orkar mer och till slut ger upp sin dröm?
Men så börjar jag dagdrömma igen om hur glad, ja rent av lycklig, jag kommer vara den dagen jag får ett mail om att mitt manus blivit antagit. Jag rycks ur min fantasi av tårar som rinner nerför kinden. Och då blir det värt att kämpa lite till.
Gästkrönika: Ta inte ugnen för givet
Ugnen i ditt liv är ingen myt. Oavsett om du älskar att laga mat eller föredrar att äta ute, så…
Krönika: Calling Grythyttan
Landskapet runt om dig täcks av skog och sjöar. Kanske strålar en solglimt igenom trädens toppar eller blänker i vattnets…
Recension: En koffeinfri vecka
Nyckeln till att ta sig igenom långa föreläsningar och en tröstande axel att luta sig mot i intensiva tentaperioder. Studentens…
Krönika: Leva eller överleva?- Sommar 2022
Tänk dig, snart är du där; utomlands på en vacker strand, med en svalkande drink i handen, fri från stress…
Gästkrönika: Studentstaden Örebro – där du (troligtvis) inte är ensam om att vara arbetslös
“Kom förbi Krakatorget idag 11.30-13.30 och svara på en enkät om studentstaden Örebro så är glassen din. Eller svara på…
Gästkrönika: Tack för allt Örebro studentkår
En varm och solig eftermiddag i augusti 2018. Köerna till Sobra och Corax ringlar sig långa utanför Kraka restaurangen. Runt…
Krönika: På universitetet vet alla allt om allt
För en 18-åring som nyligen tagit studenten kan universitet kännas överväldigande och otäckt. Där hänger ju alla vuxna. Alla vuxna…
KRÖNIKA: SPRING MEN STÅ STILL
“Vi har bara ett liv” och “man får energi av att vara med dem man tycker om” går på repeat…
KRÖNIKA: DAGS ATT VÄNDA BLAD
Zoom-föreläsningar iklädd morgonrock och med avstängd kamera i all ära – jag är spänd över att nu ta del av…
KRÖNIKA: Coming to Sweden for one semester
Before I even got in university, I knew I wanted to do my Erasmus semester abroad – still didn’t know…
