Elin Eriksson: Nuet möter framtiden i en stor fight

22 juli, 2014, 08:11 Krönika Lämna en kommentar

Två av tre år av studier avklarade, bara slutspurten kvar. Att det tredje och sista året närmar sig väcker tankar om framtiden och om vad som komma ska. Jag längtar samtidigt som jag vill vara i studentbubblan ett tag till. Den största utmaningen är att stanna kvar i nuet, njuta, ta vara på tiden och låta bli att fundera för mycket.

I höst när jag återvänder till Örebro har jag bara ett år kvar, ett år av trygghet och vetskap om vad jag ska sysselsätta mig med, därefter är mina tre år av studier avklarade. Det känns både skönt och läskigt. Tankar om jobb och boende far fram och tillbaka i mitt huvud och det är ibland svårt att stanna i nuet, svårt att inte titta på lägenheter och läsa arbetsannonser. Ibland är det som att jag glömmer att det här året faktiskt är ett år, två hela terminer, en c-uppsats och flertalet tentor, att det innehåller saker som måste avklaras innan jag är färdig för vuxenlivet.

Min största utmaning det här läsåret blir därför att leva i nuet. Njuta av den tid som är och inte låta tankarna försvinna för långt framåt. Därför har jag lovat mig själv att jag ska passa på att ta en öl mitt i veckan bara för att jag kan och sova länge en tisdag också bara för att jag har möjligheten. Med andra ord ta vara på mitt sista år som studerande, vara student medan jag är det, innan det är försent. Resten av livet har jag tid för sen, för hur det än är så kommer tiden gå alldeles för fort ändå. Plötsligt står jag där och packar flyttkartonger, vinkar till Örebro med tårar i ögonen, tackar för mig och studentlivet. Just då vill jag känna att jag gjort något bra av tiden, njutit, gjort allt jag velat göra, därför måste jag också göra det, passa på.

Nu är jag där igen, i framtiden. Det är allt för lätt att glida i väg från nuet. Bäst att jag lägger mig i hängmattan och tänker extra mycket på väder bara för att jag kan och har den tiden nu, just idag. ”Kommer det regn till kvällen eller behöver jag vattna rosorna?”. Fast, i kväll är inte nu. Nej, vi tar om det där: Jag lägger mig i hängmattan och tänker på att jag inte behöver vattna blommorna, inte just nu.

/ Elin Eriksson
Skribent

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Melissa Högberg Yilmaz: ”Det har gått över styr”

19 maj, 2017, 11:57 Krönika Lämna en kommentar

Det har gått över styr. Det har gått så pass mycket över styr att den svenska befolkningen idag beräknas behöva…


Rebecca Stråhle-Wolke: Ung, dum och naiv

12 maj, 2017, 11:58 Krönika Lämna en kommentar

Jag har fyra drömyrken. Författare, astronaut, rallyförare och psykiatrisjuksköterska. Astronaut är kört – jag är värdelös på både matte och…


Mellan studier och nöje – Vår utlandstermin i Amsterdam

9 maj, 2017, 11:48 Krönika Lämna en kommentar

Anne Franks hemstad, en stad full av cyklar och kanaler i varje kvarter. Under den här terminen har vi fått…


Daniel Prieduls: Det löser sig

31 mars, 2017, 12:00 Krönika Lämna en kommentar

För tre och ett halvt år sedan tog jag, som så många andra här i livet gör, ett stort steg…


Rebecca Stråhle-Wolke: Att hitta rätt när man trodde att man inte skulle hitta någon alls

10 mars, 2017, 13:17 Krönika Lämna en kommentar

I januari förra året satte jag mina fötter i Örebro för första gången. Det här skulle bli min nya hemstad…


Victor Nilsson: Civilkuragelag – på grund av folk som mig

3 mars, 2017, 13:32 Krönika Lämna en kommentar

På väg till mataffären mötte jag en man i 25-årsåldern som såg förfärligt sliten ut. Med glansig blick, slitna kläder…


Inas Saidy: Att vara (svensk) eller icke vara (svensk)

24 februari, 2017, 11:58 Krönika Lämna en kommentar

Vinden blåser, och kylan gör nästan ont, fastän jag är påpälsad. Tåget ilar förbi in i ett stopp på spåret….


Evelin Nilsson: Varje låt var den bästa du hört och lycka fanns på dryck

10 februari, 2017, 12:00 Krönika Lämna en kommentar

Dagen var midsommar, hade förberett med vin och öl och gått av jobbpasset. Såg fram emot kvällen, den skulle bli…


Malin Glimstedt: Tack Sobrasektionen!

27 januari, 2017, 12:00 Krönika Lämna en kommentar

Det är nu fem år sedan. Fem år sedan jag nervöst gick till Krakafontänen med hjälp av Google Maps och…


Annie Axelsson: Sentimental med examensskakiga ben

13 januari, 2017, 14:52 Krönika Lämna en kommentar

Som ett avbrott från C-uppsatsskrivandet gick jag på en lunchföreläsning där mitt fackförbund bjöd på smörgås och bubbelvatten. Föreläsningens syfte…



Instagram


Twitter