Elin Eriksson: Nuet möter framtiden i en stor fight

22 juli, 2014, 08:11 Krönika Lämna en kommentar

Två av tre år av studier avklarade, bara slutspurten kvar. Att det tredje och sista året närmar sig väcker tankar om framtiden och om vad som komma ska. Jag längtar samtidigt som jag vill vara i studentbubblan ett tag till. Den största utmaningen är att stanna kvar i nuet, njuta, ta vara på tiden och låta bli att fundera för mycket.

I höst när jag återvänder till Örebro har jag bara ett år kvar, ett år av trygghet och vetskap om vad jag ska sysselsätta mig med, därefter är mina tre år av studier avklarade. Det känns både skönt och läskigt. Tankar om jobb och boende far fram och tillbaka i mitt huvud och det är ibland svårt att stanna i nuet, svårt att inte titta på lägenheter och läsa arbetsannonser. Ibland är det som att jag glömmer att det här året faktiskt är ett år, två hela terminer, en c-uppsats och flertalet tentor, att det innehåller saker som måste avklaras innan jag är färdig för vuxenlivet.

Min största utmaning det här läsåret blir därför att leva i nuet. Njuta av den tid som är och inte låta tankarna försvinna för långt framåt. Därför har jag lovat mig själv att jag ska passa på att ta en öl mitt i veckan bara för att jag kan och sova länge en tisdag också bara för att jag har möjligheten. Med andra ord ta vara på mitt sista år som studerande, vara student medan jag är det, innan det är försent. Resten av livet har jag tid för sen, för hur det än är så kommer tiden gå alldeles för fort ändå. Plötsligt står jag där och packar flyttkartonger, vinkar till Örebro med tårar i ögonen, tackar för mig och studentlivet. Just då vill jag känna att jag gjort något bra av tiden, njutit, gjort allt jag velat göra, därför måste jag också göra det, passa på.

Nu är jag där igen, i framtiden. Det är allt för lätt att glida i väg från nuet. Bäst att jag lägger mig i hängmattan och tänker extra mycket på väder bara för att jag kan och har den tiden nu, just idag. ”Kommer det regn till kvällen eller behöver jag vattna rosorna?”. Fast, i kväll är inte nu. Nej, vi tar om det där: Jag lägger mig i hängmattan och tänker på att jag inte behöver vattna blommorna, inte just nu.

/ Elin Eriksson
Skribent

Krönika: Leva eller överleva?- Sommar 2022 

2 juni, 2022, 10:02 Krönika Lämna en kommentar

Tänk dig, snart är du där; utomlands på en vacker strand, med en svalkande drink i handen, fri från stress…


Gästkrönika: Studentstaden Örebro – där du (troligtvis) inte är ensam om att vara arbetslös

31 maj, 2022, 11:06 Krönika Lämna en kommentar

“Kom förbi Krakatorget idag 11.30-13.30 och svara på en enkät om studentstaden Örebro så är glassen din. Eller svara på…


Gästkrönika: Tack för allt Örebro studentkår

26 maj, 2022, 08:00 Krönika Lämna en kommentar

En varm och solig eftermiddag i augusti 2018. Köerna till Sobra och Corax ringlar sig långa utanför Kraka restaurangen. Runt…


Krönika: På universitetet vet alla allt om allt

25 maj, 2022, 16:14 Krönika Lämna en kommentar

För en 18-åring som nyligen tagit studenten kan universitet kännas överväldigande och otäckt. Där hänger ju alla vuxna. Alla vuxna…


KRÖNIKA: SPRING MEN STÅ STILL

4 maj, 2022, 15:58 Krönika, Lämna en kommentar

“Vi har bara ett liv” och “man får energi av att vara med dem man tycker om” går på repeat…


KRÖNIKA: DAGS ATT VÄNDA BLAD

7 april, 2022, 15:28 Krönika Lämna en kommentar

Zoom-föreläsningar iklädd morgonrock och med avstängd kamera i all ära – jag är spänd över att nu ta del av…


KRÖNIKA: Coming to Sweden for one semester

24 mars, 2022, 14:10 International, Krönika, Lämna en kommentar

Before I even got in university, I knew I wanted to do my Erasmus semester abroad – still didn’t know…


GÄSTKRÖNIKA: HUR LÄNGE ORKAR MAN HÅLLA FAST VID EN DRÖM?

1 mars, 2022, 13:25 Krönika Lämna en kommentar

I december 2016 hoppade jag av sjuksköterskeprogrammet på Örebro universitet efter två terminer. Jag ville satsa helt på min allra…


Krönika: Du missförstår mig

10 februari, 2022, 14:54 Krönika, Lämna en kommentar

Utan förvarning slår det mig – jag står i badrummet innan en presentation. Sakta omfamnas jag av hopplösheten, den kväver…


KRÖNIKA: EN BLOMMA FRÅN MIN MORMOR

25 januari, 2022, 13:33 Krönika, Lämna en kommentar

Innan jag gick av buss fem mot Hovsta, vid hållplatsen Norra Kyrkogården, gav jag en av de blommor jag höll…