”Djävulen själv syns knappt till”

2 augusti, 2014, 16:05 Kultur Lämna en kommentar

Djävulen är tillbaka. Återigen tvingas Andrea Sachs möta den iskalla modedrottningen Miranda Priestly. Hämnden bär Prada är uppföljaren till den omåttligt populära Djävulen bär Prada. Tyvärr är det inte alls lika vasst, roligt och intressant denna gång. Djävulen själv hade gärna fått synas och höras mer, så att historien kunnat tända till ordentligt.

Tio år efter det att Andrea Sachs lämnade modetidningen Runway. På ett minst sagt abrupt sätt sade hon upp sig från jobbet som assistent åt den ökända och inflytelserika chefredaktören Miranda Priestly. Under tiden som gått har Andrea sakta men säkert lyckats jobba sig uppåt inom tidningsbranschen samtidigt som hon på alla sätt och vis försökt glömma skräcken som en tanke på det gamla jobbet frammanar. Idag driver hon ett framgångsrikt bröllopsmagasin, har precis gift sig med kärleken Max och livet flyter på som det ska. Tills modedjävulen Miranda återigen gör sig påmind och dyker upp igen vill säga. Plötsligt ställs allt på ända och Andrea tvingas göra upp med sitt gamla liv en gång för alla.

Det har inte bara gått tio år för Andrea Sachs i boken. Även i realtid har det gått drygt tio år sedan Lauren Weisberger utkom med dundersuccén Djävulen bär Prada. Den bästsäljande boken, och den lika populära filmen med samma namn, följs nu upp med ytterligare ett möte med Andrea, Miranda och tidningen Runway. Mycket är sig likt; de flådiga miljöerna, stil- och designfokuset, tidningsvärlden och den allmänna känslan av att få en inblick i en exklusiv modevärld. Det som förändrats är istället förutsättningarna. Det är inte längre den unga Andrea som vi möter, hon som är en något osäker och bortkommen ung kvinna som försöker ta sig uppåt. Visst står hon fortfarande med fötterna på jorden, men nu rör sig problemen kring äktenskap, familj och barn. Tyvärr blir det inte alls lika underhållande.

Visst är Hämnden bär Prada helt okej läsning. Det är lättsamt, småroligt och ja, helt enkelt typiskt chick lit. Dock blir det emellanåt lite väl glättigt och de utförliga miljöbeskrivningarna av de flådiga våningarna, eller de detaljerade återgivningarna av olika outfits, blir i längden något tröttsamma. Historien i sig är inte heller lika vass som sin föregångare. Tempot är inte lika högt, dialogen inte lika vass och de långa tidshoppen gör att det känns som att berättelsen stressas igenom. Att djävulen själv, Miranda Priestly, knappt syns till, utan endast tillåts cirkla i historiens utkant, gör också det att det är svårt att få det hela att lyfta. Hennes sylvassa kommentarer och underhållande elakheter skulle förmodligen kunnat få Hämnden bär Prada att tända till lite mer.

Titel: Hämnden bär Prada
Författare: Lauren Weisberger
Genre: Roman
Utgiven: Maj 2014
Förlag: Norstedts

/ Emelie Bröms
Skribent

Dela artikeln: