Hulda Fahmi: De första dagarna på campus

18 februari, 2015, 14:16 Krönika Lämna en kommentar

Jag öppnar klassrumsdörren. Andfådd. Hela klassen är redan på plats. Lugna. Jag ursäktar mig och letar efter en plats. Förstås har alla säten närmast tavlan lämnats tomma.

Här kommer en summering av mina första dagar på universitetet. Lastad med ryggsäck, tennisracket och mycket annat, irrade jag omkring med massa frågetecken. Var ligger HSL1? Bilbergska, vad är det? Ibland kändes det som om alla hade koll utom jag. Klasskamrater var redan på plats som om de var födda in i universitetens värld. Inte förrän senare insåg jag att allt egentligen handlade om marginaler. Mina kursare hade egentligen upplevt deras ögonblick av förvirring 30 minuter innan seminariet istället för mina ynkliga fem.

Första seminarierna var en mardröm. De duktiga hade redan spikat det fackliga språket och kunde använda fraser som fick mina ögon och öron att reagera likt ett nyfött barn. Det kändes som om vi förberedde oss inför ett seminarium för att inte verka tröga hellre än för att lära sig. Jag hade vänner som kunde svaren på allt men ändå inte sträckte upp handen i klassen. Varför är vi så rädda för att vara nya och okunniga? Förberedelser är bra men jag vill utmana er läsare att förbereda er för att lära er. Gläds över din okunskap för det betyder att du kan lära dig något nytt.

Att vara ny student är spännande och lärorikt. Universitetet är otroligt för du får ny kunskap och en annorlunda syn på världen. Alla i min klass minns väl när en av våra föreläsare gav oss en rejäl tankeställare. Hon sa något i stil med, “Jag är inte här för att vidga era vyer utan för att ni ska se snävt, som hästar med skygglappar.” Hennes påstående öppnade många ögon den dagen.

Universitet förändrar inte allt dock. Över fyra år på universitetet har visat mig att mitt liv på marginalen inte kunde skyllas på min färskhet i universitetslivet, utan min livsstil. Andfådda ingångar till föreläsningar, seminarium och event var inte engångsföreteelser. De händer ofta men nu kan jag inte ursäkta mig med att jag är ny. Ta därför vara på ert ”jag är ny” trumfkort medan ni kan, till att lära er och utvecklas.

/ Hulda Fahmi och Kajsa Wikström
Skribent och fotograf

Recension: En koffeinfri vecka 

3 november, 2022, 14:37 Krönika, Recension, Lämna en kommentar

Nyckeln till att ta sig igenom långa föreläsningar och en tröstande axel att luta sig mot i intensiva tentaperioder. Studentens…


Krönika: Leva eller överleva?- Sommar 2022 

2 juni, 2022, 10:02 Krönika Lämna en kommentar

Tänk dig, snart är du där; utomlands på en vacker strand, med en svalkande drink i handen, fri från stress…


Gästkrönika: Studentstaden Örebro – där du (troligtvis) inte är ensam om att vara arbetslös

31 maj, 2022, 11:06 Krönika Lämna en kommentar

“Kom förbi Krakatorget idag 11.30-13.30 och svara på en enkät om studentstaden Örebro så är glassen din. Eller svara på…


Gästkrönika: Tack för allt Örebro studentkår

26 maj, 2022, 08:00 Krönika Lämna en kommentar

En varm och solig eftermiddag i augusti 2018. Köerna till Sobra och Corax ringlar sig långa utanför Kraka restaurangen. Runt…


Krönika: På universitetet vet alla allt om allt

25 maj, 2022, 16:14 Krönika Lämna en kommentar

För en 18-åring som nyligen tagit studenten kan universitet kännas överväldigande och otäckt. Där hänger ju alla vuxna. Alla vuxna…


KRÖNIKA: SPRING MEN STÅ STILL

4 maj, 2022, 15:58 Krönika, Lämna en kommentar

“Vi har bara ett liv” och “man får energi av att vara med dem man tycker om” går på repeat…


KRÖNIKA: DAGS ATT VÄNDA BLAD

7 april, 2022, 15:28 Krönika Lämna en kommentar

Zoom-föreläsningar iklädd morgonrock och med avstängd kamera i all ära – jag är spänd över att nu ta del av…


KRÖNIKA: Coming to Sweden for one semester

24 mars, 2022, 14:10 International, Krönika, Lämna en kommentar

Before I even got in university, I knew I wanted to do my Erasmus semester abroad – still didn’t know…


GÄSTKRÖNIKA: HUR LÄNGE ORKAR MAN HÅLLA FAST VID EN DRÖM?

1 mars, 2022, 13:25 Krönika Lämna en kommentar

I december 2016 hoppade jag av sjuksköterskeprogrammet på Örebro universitet efter två terminer. Jag ville satsa helt på min allra…


Krönika: Du missförstår mig

10 februari, 2022, 14:54 Krönika, Lämna en kommentar

Utan förvarning slår det mig – jag står i badrummet innan en presentation. Sakta omfamnas jag av hopplösheten, den kväver…