Hulda Fahmi: De första dagarna på campus

18 februari, 2015, 14:16 Krönika Lämna en kommentar

Jag öppnar klassrumsdörren. Andfådd. Hela klassen är redan på plats. Lugna. Jag ursäktar mig och letar efter en plats. Förstås har alla säten närmast tavlan lämnats tomma.

Här kommer en summering av mina första dagar på universitetet. Lastad med ryggsäck, tennisracket och mycket annat, irrade jag omkring med massa frågetecken. Var ligger HSL1? Bilbergska, vad är det? Ibland kändes det som om alla hade koll utom jag. Klasskamrater var redan på plats som om de var födda in i universitetens värld. Inte förrän senare insåg jag att allt egentligen handlade om marginaler. Mina kursare hade egentligen upplevt deras ögonblick av förvirring 30 minuter innan seminariet istället för mina ynkliga fem.

Första seminarierna var en mardröm. De duktiga hade redan spikat det fackliga språket och kunde använda fraser som fick mina ögon och öron att reagera likt ett nyfött barn. Det kändes som om vi förberedde oss inför ett seminarium för att inte verka tröga hellre än för att lära sig. Jag hade vänner som kunde svaren på allt men ändå inte sträckte upp handen i klassen. Varför är vi så rädda för att vara nya och okunniga? Förberedelser är bra men jag vill utmana er läsare att förbereda er för att lära er. Gläds över din okunskap för det betyder att du kan lära dig något nytt.

Att vara ny student är spännande och lärorikt. Universitetet är otroligt för du får ny kunskap och en annorlunda syn på världen. Alla i min klass minns väl när en av våra föreläsare gav oss en rejäl tankeställare. Hon sa något i stil med, “Jag är inte här för att vidga era vyer utan för att ni ska se snävt, som hästar med skygglappar.” Hennes påstående öppnade många ögon den dagen.

Universitet förändrar inte allt dock. Över fyra år på universitetet har visat mig att mitt liv på marginalen inte kunde skyllas på min färskhet i universitetslivet, utan min livsstil. Andfådda ingångar till föreläsningar, seminarium och event var inte engångsföreteelser. De händer ofta men nu kan jag inte ursäkta mig med att jag är ny. Ta därför vara på ert ”jag är ny” trumfkort medan ni kan, till att lära er och utvecklas.

/ Hulda Fahmi och Kajsa Wikström
Skribent och fotograf

Dela artikeln:
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Melissa Högberg Yilmaz: ”Det har gått över styr”

19 maj, 2017, 11:57 Krönika Lämna en kommentar

Det har gått över styr. Det har gått så pass mycket över styr att den svenska befolkningen idag beräknas behöva…


Rebecca Stråhle-Wolke: Ung, dum och naiv

12 maj, 2017, 11:58 Krönika Lämna en kommentar

Jag har fyra drömyrken. Författare, astronaut, rallyförare och psykiatrisjuksköterska. Astronaut är kört – jag är värdelös på både matte och…


Mellan studier och nöje – Vår utlandstermin i Amsterdam

9 maj, 2017, 11:48 Krönika Lämna en kommentar

Anne Franks hemstad, en stad full av cyklar och kanaler i varje kvarter. Under den här terminen har vi fått…


Daniel Prieduls: Det löser sig

31 mars, 2017, 12:00 Krönika Lämna en kommentar

För tre och ett halvt år sedan tog jag, som så många andra här i livet gör, ett stort steg…


Rebecca Stråhle-Wolke: Att hitta rätt när man trodde att man inte skulle hitta någon alls

10 mars, 2017, 13:17 Krönika Lämna en kommentar

I januari förra året satte jag mina fötter i Örebro för första gången. Det här skulle bli min nya hemstad…


Victor Nilsson: Civilkuragelag – på grund av folk som mig

3 mars, 2017, 13:32 Krönika Lämna en kommentar

På väg till mataffären mötte jag en man i 25-årsåldern som såg förfärligt sliten ut. Med glansig blick, slitna kläder…


Inas Saidy: Att vara (svensk) eller icke vara (svensk)

24 februari, 2017, 11:58 Krönika Lämna en kommentar

Vinden blåser, och kylan gör nästan ont, fastän jag är påpälsad. Tåget ilar förbi in i ett stopp på spåret….


Evelin Nilsson: Varje låt var den bästa du hört och lycka fanns på dryck

10 februari, 2017, 12:00 Krönika Lämna en kommentar

Dagen var midsommar, hade förberett med vin och öl och gått av jobbpasset. Såg fram emot kvällen, den skulle bli…


Malin Glimstedt: Tack Sobrasektionen!

27 januari, 2017, 12:00 Krönika Lämna en kommentar

Det är nu fem år sedan. Fem år sedan jag nervöst gick till Krakafontänen med hjälp av Google Maps och…


Annie Axelsson: Sentimental med examensskakiga ben

13 januari, 2017, 14:52 Krönika Lämna en kommentar

Som ett avbrott från C-uppsatsskrivandet gick jag på en lunchföreläsning där mitt fackförbund bjöd på smörgås och bubbelvatten. Föreläsningens syfte…



Instagram


Twitter